Anna Fock debuterade med ett brak för tre år sedan med sin roman Absolut noll. Den suggestiva boken handlade om en en liten grupp unga homosexuella män i Sankt Petersburg som försökte leva, festa och älska i skuggan av polisvåld, hemlighetsmakeri, hot och aids. Boken var intensiv och mörk och Anna Fock fick både Katapultpriset och Borås Tidnings debutantpris.

Nu kommer hennes andra roman, Cirkus smuts. Precis som i Absolut noll spelar staden en stor roll men nu är det Göteborg som är romanens centrum. Majorna, Andra Långgatan, landshövdingehus, rivningskontrakt, Järntorget, Vasaparken. Och lite Avenyn. Det var inte länge sedan Svensk Bokhandel hade ett långt reportage om Göteborgs frånvaro i svensk litteratur men nu har både Olivia Bergdahl (Efter Ekot) och Anna Fock skrivit in denna inte alltid så goa, men väldigt ofta regniga stad i litteraturhistorien.

Tillfälligt och självvalt

I Göteborg bor de tre studenterna Stella, Jim och Elisabeth. De bildar en trio som pluggar, röker, festar och hänger i Stellas eller Jims sjabbiga, kalla lägenheter. Rivningskontrakt och ingen dusch. De är ett tajt gäng där Elisabeth är ledaren och trasig på ett djupare sätt än de andra. Hon styr och hon förstör. Hon har ingen moral eller medkänsla. Hon har ingen människa i sitt liv heller förutom Stella och Jim som bara får se en liten del av henne, ett litet tag, innan hon plötsligt är borta.

Sedan har vi Jakob. Han inleder boken. Jakob är docent på universitetet. Undervisar i engelska. Men får inte mycket gjort. Sitter mest av tiden. Hans fru lämnar honom och deras döda förhållande och Jakob börjar umgås med sin gamla ungdomsvän Fredrik. Fredrik bor i Berlin och är modefotograf. Och kär i Jakob. Det är Stella också. Oklart varför någon är kär i Jakob som är tafatt och självupptagen och helt ointresserad av andra, utom möjligtvis Fredrik.

Cirkus Smuts är i vissa delar en resa mot undergången där människor fattar dåliga beslut. I andra delar är den ett upprätthållande av ett ganska deppigt och meningslöst status quo. Det är grått. Usla lägenheter, taffligt sex, dålig hygien. Cirkus smuts. Men eftersom misären är tillfällig och på vissa sätt självvald (de är studenter, det går över) så blir det liksom aldrig farligt på riktigt. Utom för Elisabeth, men hennes karaktär är så extrem att det känns som hon överlever allt.

Splittrad och bångstyrig

Så vad händer i boken? Det är relationer som skapas och tar slut. Det är förfall av hus och människor. Det är stunder av hopp och värme och framtidstro och mod att våga göra något på riktigt. Det är Göteborg.

Anna Fock är bra på att få mig som läsare att uppleva stämningar och miljöer. Hur en plats känns, hur ensamhet svider i magen. Också (och nu avslöjar jag mig som den medelålders människa jag är) känslan av ungdom, studentliv med tentaperioder, väntan på nästa csn, billig öl, supa för mycket igen och igen. Men då Absolut noll var fängslande är Cirkus Smuts mer splittrad och bångstyrig, svårare att falla in i. Jag har svårt att på riktigt engagera mig i bokens karaktärer.

Karaktärerna är känslomässigt avtrubbade, nästan avstängda. Trots “ungdomlig galenskap” är glädjen bara tillkämpad. I stället vilar en tungt stråk av sorg över alltihopa. Cirkus Smuts är en deprimerad bok. Det är befriande att Anna Fock inte tvunget ska skildra skönheten i förfallet, det vackra i smutsen. Inget romantiskt skimmer vilar över svinkalla rivningslägenheter utan dusch, hemlösa, missbrukare eller ensamhet. Det är bra.