Vi står i omklädningsrummet och en av killarna ska prompt kommentera inför dom andra grabbarna hur konstig jag är som har på mig täckbyxor nu när plusgraderna börjar smyga sig på. Varpå grabbarna i kör asflabbar. Varför vet jag inte men jag försvarar mig med att jag är sjuk och fryser så mycket och då måste han säga på det dryga sättet:
”Och!?”
Så jag fick nog. För dessa grabbar är så j**la duktig’ på att frysa ut mig ifrån gemenskapen på jobbet genom att alltid favorisera normbrudarna. Så jag ba’ sa det:
”Du, du kanske ska ta och fokusera på dina egna kalsonger som du inte bytt på tre dagar innan du kommenterar andras klädsel”, varpå han blev skitsur.
Så då svarade jag honom: ”Ooops, måste kommit åt någon öm punkt”. Varpå han drämmer igen dörren med en arg smäll.
Om några veckor har jag jobbat ett halvår här.
Chefen måste ju hålla av mig på avstånd eftersom jag får vara kvar och är medveten om hur mycket skitsnack som går om mig där. ”Argbiggan från Indien” kallar dom mig för.
Själv ser jag mig som en pionjär.
