Det är långfredag och Simona Tortolini från vänsterkollektivet centro sociale Fabbri och Valentina Giuliodori, från Rättsambassaden, en organisationen som bevakar flyktingars rättigheter, möts upp vid färjeterminalen i den italienska hamnstaden Ancona. De ska hämta ut biljetter till de etthundrafyrtio människorättsaktivister som utgör den hjälpkaravan som om några timmar ska avresa till den makedonska gränsen i Grekland.

Karavanen vill visa sitt stöd för de flyktingar som är fast vid den makedonska gränsen och protestera mot EU:s allt hårdare flyktingpolitik, framför allt mot det, enligt de italienska aktivisterna, illegitima och skamfyllda avtalet mellan EU och Turkiet. ”Det här är inte vårt Europa”, är ett av deras slagord.

Trots att allt var uppgjort på förhand ombeds de vänta. Istället för kopior vill färjebolaget nu se alla personliga dokument i original. Tortolini och Giuliodori ser bekymrade ut, ringer på telefonerna. Samtidigt upptäcker energiingenjörstudenten Giuse Sapienza att hon har glömt sitt pass hemma. Efter en snabb titt på klockan tar hon sig till bilen för att köra de cirka två timmarna tur och retur som krävs för att hämta passet.

Under tiden ansluter sig fler tillresta personer, några med ryggsäckar där liggunderlagen hänger och dinglar och några i små lastbilar fyllda med förnödenheter och elektronisk utrustning. Krånglet med biljetterna drar ut på tiden och snart börjar den utannonserade presskonferensen.

Simona Tortolini.
Foto: Christin Sandberg

Symbolisk handling

Efter tre timmar är det dock klart. ”Mot presskonferensen”, utropar någon och alla småspringer mot bilarna. På vägen testar de megafonerna. Det är ett påtagligt allvar i luften.

– Vi kan inte säkert veta om färjebolaget medvetet ställde till problem när de förstod vilka vi är och vad vi ska göra, säger Valentina Giuliodori.

Foto: Globalproject

Karavanen, March #overthefortress, bygger på att olika aktivistnätverk har hörsammat uppmaningen från kommunikationsplattformen Melting Pot Europa och Rättsambassaden i regionen Marche att ansluta sig till denna solidaritetshandling. Totalt kommer trehundra personer från Ancona, Bari och Igoumenitsa att mötas upp i Grekland för att tillsammans besöka flyktinglägret i Idomeni – ett läger som Rättsambassaden liknar vid ett öppet fängelse.

– Det är en symbolisk handling att resa från just Ancona, porten till Adriatiska havet, över vilket många flyktingar har passerat, säger Giuliodori.

Foto: Globalproject

Marco S. från centro sociale nord-est (centro sociale är aktivistkollektiv på vänsterkanten som ofta huserar i ockuperade hus öppna för allmänheten och drivs av de som vill och som engagerar sig) menar att förutom humanitär hjälp så handlar det också om medmänskligt stöd till de drygt tiotusen personer, som befinner sig övergivna i leran i flyktinglägret Idomeni, i stort sett dömda till döden. Om inget görs.

– Vi vill visa en annan sida än den som skildras i media. Visa att det finns de som vill ha ett annat och öppet Europa som inte exkluderar de som flyr från krig och som inte står bakom avtalet med Turkiet, säger Valentina Giuliodori inför de samlade aktivisterna och pressen innan gruppen upplöses och alla, iklädda orangea västar, försvinner ombord på båten.

Karavanen stoppades

Två dagar efter avresan rapporterar karavanen via sociala medier att den grekiska polisen har stoppat dem på väg till flyktinglägret Idomeni medan det pågår en demonstration bland flyktingarna. När de väl kommer fram, och för att bidra med något konkret på plats, bygger de under det dagslånga besöket en strömstation och internetspot där de som behövde kunde ladda sina mobiltelefoner och göra asylansökningar via nätet.

Måndagen den 28 mars genomförde karavanen, tillsammans med lokala studenter och migranter, en protest mot de grekiska myndigheterna i Thessaloniki innan de vände hemåt. På söndag fortsätter karavanen, då mot den österrikiska gränsen och Brennerpasset, där Österrike för att stoppa flyktingarna planerar att bygga ett staket, likt det man redan byggts vid gränsen mot Slovenien.