”Vi hade hoppats att de stora svältkatastrofernas tid var förbi, men nu kan en enorm svältkatastrof inträffa igen, i sydöstra Afrika, om vi inte agerar genom omedelbar katastrofhjälp.” Jytte Guteland i dag på världsvattendagen om en krissituation i vardande.
I dag är världsvattendagen. Dagen kom till inom ramen för Agenda 21 under klimatkonferensen i Rio de Janeiro 1992. Syftet var att sätta fokus på betydelsen av färskvatten och en hållbar hantering av det. Den senaste tiden har torkan i flera av världens fattigaste länder aktualiserats. Vi hade hoppats att de stora svältkatastrofernas tid var förbi, men nu kan en enorm svältkatastrof inträffa igen, i sydöstra Afrika, om vi inte agerar genom omedelbar katastrofhjälp. Något som sällan tas upp i dessa sammanhang är att det ofta är kvinnor och flickor som drabbas extra hårt när torkan breder ut sig.
Anledningen till att naturkatastrofer drabbar kvinnor hårdare än män är logisk. Det handlar om det ojämlika ansvaret för hushållsarbetet. Så länge som kvinnor får dra ett större lass när det gäller hushållet i utvecklingsländer såväl som i rikare länder som Sverige så kommer kvinnor att drabbas hårdare när resurserna till hushållet blir knappa och svåråtkomliga.
Att hämta och bära vatten är framförallt en uppgift som kvinnor och flickor utför. Det är ett tungt och utsatt arbete som tar upp allt mer tid i takt med att torkan breder ut sig. Längre väg till vattenkällorna och långa köer när de väl kommer fram är ett stort problem. I Afrika söder om Sahara ägnar kvinnor och flickor 40 miljarder timmar per år åt att hämta och bära vatten. Enligt UN Women motsvarar det ett års arbete av hela Frankrikes samlade arbetskraft.
Tillgång till rent vatten är dessutom avgörande för flickor och kvinnors möjlighet att ta sig ur extrem fattigdom. Varje år dör över 150 000 flickor under fem år av diarrésjukdomar som en följd av brist på rent vatten och toaletter. Enligt organisationen WaterAid, som arbetar för vatten, sanitet och hygien i världens fattigaste länder, saknar var tredje flicka tillgång till toalett i skolan. Konsekvensen av detta blir att många flickor slutar skolan när de får sin första mens. För hela Afrika räknar man med att uppåt var tionde flicka missar skolan på grund av detta. Utan utbildning försvinner det viktigaste verktyget för flickor att ta sig ur fattigdom. Detta på grund av ett problem som är relativt lätt att lösa med ökat ekonomiskt bistånd.
Av FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling handlar 6 av dem om vatten och sanitet. Trots detta går bara 4,4 procent av det internationella biståndet till satsningar på vatten och sanitet.
Mot bakgrund vi ovanstående vill jag se två förändringar i EU:s prioriteringar.
För det första behöver EU agera snabbt för att motverka den nuvarande katastrofen som drabbar sydöstra Afrika. Det behövs miljarder från omvärlden för att motverka svältkatastrofen. EU bör ta ökat ansvar så att omvärlden möter detta.
För det andra krävs nya prioriteringar i EU:s budget, där vatten och sanitet ges ökat utrymme. Vi måste dels ha en beredskap att hjälpa till akut på plats, dels arbeta långsiktigt och strategiskt. Fler länder måste upp på listan som får stöd för vatten och sanitet.
I dag på världsvattendagen uppmärksammas frågan förhoppningsvis lite mer än vanligt. Men ska vi åstadkomma någon reell utveckling på området så måste vi orka arbeta året om.
