På måndagen skulle EU:s ministerråd för sociala frågor, arbetsmarknad och jämställdhetsfrågor ha antagit rådsslutsatser för att tvinga fram en ny jämställdhetsstrategi och en handlngsplan för stärkta hbtq-rättigheter. Men förslaget gick inte igenom, trots att det stötts och blötts och inte är särskilt långtgående. En dålig signal dagen innan 8 mars, anser statssekreterare Pernilla Baralt.
Pernilla Baralt, statssekreterare hos jämställdhetsminister Åsa Regnér, berättar att Sverige, tillsammans med Nederländerna som sitter på EU-ordförandeskapet, varit drivande i frågan, och även fått igenom viktiga förändringar. Dock tvekade Sverige redan från början om att behandla jämställdhetsstrategin tillsammans med övriga diskrimineringsgrunder.
– Det är klart att det är en jättebesvikelse. Nederländerna som sitter vid ratten funderar väl nu om det vara smart att köra ihop det här eller ska lägga två separata för att få igenom antingen det ena eller andra, säger Pernilla Baralt.
Nu hoppas hon att en lösning kan komma till stånd i juni, då det så kallade EPSCO-rådet sammanträder på nytt. Enligt Baralt borde chanserna vara goda. När rådet sammanträdde förra gången var en klar majoritet för att sända en tydlig signal till EU-kommissionen.
Statusen för frågorna måste återupprättas
Bakgrunden är att EU-kommissionen under Jean-Claude Junckers ledning nedprioriterat jämställdhetsfrågorna, och valt att inte ersätta utgångna strategidokument på området med en ny strategi. I stället har frågan flyttats till tjänstemannanivå. Majoriteten av ministrarna i EPSCO-rådet anser att kommissionen måste återupprätta statusen för jämställdhetsfrågorna och hbtq-rättigheter så att rådet kan följas upp målsättningarna på ett vettigt sätt.
Och enligt Pernilla Baralt har avsaknaden av strategi stor betydelse under rådande omständigheter.
– Hade vi sett att jämställdhet varit en av punkterna i Junckers tiopunkts-program, eller funnits med starkt i 2020-strategin, om vi hade sett att frågan redan var integrerad i existerande program hade läget varit annorlunda. Men där är vi inte. Därför är det viktigt att ha en strategi, så att vi kan tvinga fram resultat på individuellt viktiga sakområden.
Att kommissionens position inte har förändrats är en sak. En annan är att att ministrarna inte lyckats enas om slutsatser, som enligt Baralt inte är särskilt långtgående men skulle förändra kommissionens prioriteringar.
– Det är tråkigt för det visar att vi har ett svårt politiskt läge där vi har flera medlemsstater som ifrågasätter basala mänskliga rättigheter.
