Det nya året började med passkontroller vid Öresund och en dansk flyktinglagstiftning som påminner om en alldeles annan tid i Europas historia som blir mer och mer lik vår egen. I förra veckan försvarade representanter för den danska regeringen sin nya lagstiftning i Europaparlamentet trots att den har kritiserats av både UNHCR och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. Den danska regeringen har varit tydlig med att de vill avskräcka flyktingar från att komma till Danmark. Vår egen regering har använt samma språk, och det är också så Nederländernas ordförandeskap i ministerrådet ser på målsättningen med EU:s migrationspolitik.

Samtidigt har andelen barn ökat i båtarna som korsar Medelhavet. De var 16 procent i juni 2015 och i december samma år var andelen 35 procent. Enligt en rapport från de europeiska barnombudsmännen beror det på att länder gör som bland annat Danmark och Sverige och begränsar rätten till anhöriginvandring. Ländernas signalpolitik är ett cyniskt spel som leder till att flera människoliv ställs på spel.

I januari kom en mycket oroande rapport från Amnesty om hur kvinnor och barn på flykt utsätts för omfattande våld, sexuella trakasserier och exploatering under flyktvägen, både av smugglare och av säkerhetsvakter och tjänstemän i EU. På vägen genom Turkiet, Grekland och Balkan har de utsatts för fysisk misshandel eller utpressning där de erbjudits hjälp med att resa vidare i utbyte mot sex. Många vittnar om att de undvikit att äta eller dricka i flera dagar för att slippa använda toaletter av rädsla för sexuella trakasserier eller övergrepp. De har också blivit slagna och verbalt trakasserade av säkerhetsvakter och tjänstemän i EU.

Samtidigt är EU:s flyktingpolitik fortfarande inriktad på att stärka de yttre gränserna och att samarbeta med auktoritära stater för att hindra flyktingar att resa vidare till EU. Det är åtgärder som kommer att öka flyktingarnas lidande och allt fler av dem kommer att dö på vägen till Europa. Det är också en politik som legitimerar ett ökat rasistiskt våld mot flyktingbarn och andra rasifierade barn och ungdomar i EU, som till exempel den rasistiska attacken på centralstationen i Stockholm i helgen.

Men arbetet i Europaparlamentet ger mig hopp. Inför FN:s råd för mänskliga rättigheters nästa möte i mars har parlamentet klargjort att humanitära korridorer och humanitära visum måste användas för att respektera flyktingars mänskliga rättigheter och allt arbete som rör migration och flyktingmottagande måste ta hänsyn till kvinnors och barns särskilt utsatta situation under flykt. Europaparlamentet förbereder också en resolution om EU:s flyktingpolitik och jag kommer att verka för att den ska innehålla klara och tydliga skrivningar om att EU och medlemsländerna ska ta sitt ansvar enligt internationell rätt och öppna upp säkra och lagliga vägar för människor som flyr från krig och förföljelse.

För att få EU:s flyktingpolitik på rätt köl måste vi bekämpa rasismen i EU. Därför har vi också inlett ett systematiskt och organiserat arbete mot rasism i en tvärpolitisk arbetsgrupp som lanserades samma dag som Danmark röstade igenom sin flyktingfientliga lagstiftning. Efter ett års uppstartsarbete har samlat medlemmar från nästan alla politiska grupper till en plattform för att mobilisera ett brett arbete mot rasismen i EU. Jag berättar detta för att ni ska veta att det också finns goda krafter hos EU:s beslutsfattare och att det därför finns en möjlighet att skapa förändring även om läget verkar hopplöst just nu.