Vad är en feministisk försvarspolitik? Den uruguayska riksdagsledamoten Constanza Moreira har varit en aktiv förespråkare av en total reträtt för de uruguayska fredsbevarande trupperna i Haiti och Kongo och hade alla taggar utåt när hon deltog i ett rundabordssamtal med den svenska diplomaten Anna Karin Enerström. Hon är chef för utrikesavdelningen på UD och befann sig på turné i Sydamerika. Syftet med besöket i Uruguay var att ”ytterligare fördjupa och accelerera de redan goda relationerna” mellan två länderna.

Enerström försökte förklara för det sextiotal åhörare som bjudits in till konferensen att den svenska regeringen anser att feminism måste prägla regeringens alla beslut och att strävan för ett mer jämlikt samhälle måste prägla allt som regeringen beslutar om.

Uruguays fredsbevarande styrkor har dåligt rykte. De har anklagats för våldtäkt i både Kongo och Haiti. Senast var det en pojke från Haiti som blev sexuellt förnedrad och som stämde de uruguayska marinsoldater som var inblandade i händelsen.

Det blev ingen rättegång, utan pengar betalades för att blidka pojken, som krävde ett stort skadestånd. Ingen av de inblandade blev fängslade eller avskedade. FN:s fredsbevarande trupper har immunitet och kan inte ställas inför rätta. Organisationer som Women in Black och andra har förgäves försökt få bort immuniteten som gör att kvinnor och barn som utsätts för sexuella övergrepp aldrig får upprättelse.

Enerström hade en bra poäng, att det finns för få kvinnor bland dessa fredsbevarande styrkor: ”När det bara finns män uppstår snabbt en machokultur som inte ser på kvinnor och barn med respekt. I våra svenska trupper finns det kvinnor och vi försöker att locka kvinnor med solid utbildning och civila färdigheter som kan skapa andra förutsättningar.”
Hon har erbjudit Uruguay att ta emot både poliser och soldater som kan tränas upp i Sverige och få en nyanserad syn.

Syftet med det svenska besöket var att få igång ett utbyte mellan Latinamerika och Sverige när det gäller feministisk politik och vad det innebär.

Det finns en fara i retoriken om feminism som politisk plattform. Den protestantiska kvinnan stod vid mannens sida när urfolken besegrades och USA expanderade västerut. Den amerikanska författaren Anne Douglas skrev i boken The feminization of the American culture om hur feminismen i USA misslyckades med att erövra politiken men hade fått samhällsdiskursen att ändras radikalt. Om en politisk plattform hävdar att den strävar efter feminismen måste livets alla områden skräddarsys, allt från bostadspolitik och stadsplanering till arbetslivets alla situationer, från barnavård till semesterdagar, från lönesättning till betald föräldraledighet.

Uruguayska riksdagsledamoten Constanza Moreira påminde åhörarna om hur avancerad den uruguayska socialpolitiken var på tjugo- och trettiotalet. Då när en progressiv president såg till att kvinnor och arbetare fick en lagstiftning som garanterade deras rättigheter. Ett särskilt universitet grundades för att ge kvinnor tillgång till högre utbildning. Kvinnorna fick betalt för att vårda barn i hemmet och särskilda barnhem inrättades. Att kvinnorna fick gå ut på arbetsmarknaden berodde också på Uruguays låga befolkningstal. Alla behövdes.

Den svenska statsvetaren Göran Lindahl specialiserade sig på den perioden av uruguaysk historia och det var hans böcker som var våra läroböcker i skolan i Uruguay. Han såg stora likheter mellan de båda länderna och ansåg att de svenska och uruguayska modellerna av välfärdsstat var utformade efter länder med rätt homogena befolkningar och stark medelklass med hög utbildning. Alfabetisering i Sverige och Uruguay med yrkesskolor för vuxna var ett verktyg för demokratin och för bevarandet av stabila samhällen.

Anna Karin Enerströms besök var kanske början på ett nytt skede i relationerna mellan Uruguay och Sverige. Vi som var flyktingar i Sverige och som har återvänt med språket och kulturen i bagaget kan se till att bygga broar mellan två länder som kan ha mycket nytta och glädje av varandra.