I lördags stod ABF Stockholm värd för Feministisk samling med nästan 30 programpunkter under temat Gränser. Bara en månad tidigare drog arrangörerna för Feministiskt forum sig ur evenemanget och deras samarbetspartner ABF Stockholm bestämde sig för att ta över. Betydligt färre besökare än tidigare år deltog men ämnena engagerade.
Maria Carlsson, verksamhetsutvecklare på ABF Stockholm, uppskattade att runt tusen personer besökte arrangemanget.
– Programmet var klart bara några dagar innan själva forumet. Vi hade behövt komma ut med informationen tidigare för att nå ut bättre. Vi har under våren dessutom sett en minskande trend på antalet besökare av våra seminarier. Jag undrar om det är på grund av att civilsamhället sedan hösten varit tvungen att agera praktiskt och helt enkelt inte orkar gå på seminarier, säger Maria Carlsson.
Att ABF Stockholm tog över arrangemanget var viktigt och Maria Carlsson säger att de ska föra en diskussion för hur det ska se gå till i framtiden.
– Om vi ska vara trovärdiga måste vi täcka feminismen, av samma anledning som vi har socialistiskt forum och samling för antirasism. Det ligger i våra kärnvärden och vi behöver belysa dessa bland annat i form av större arrangemang med teman, säger Maria Carlsson.
Påverkansarbete viktigt
Att temat Gränser präglade samtalen märktes tydligt och många diskussioner kändes allt för korta. Precis när debattörerna började fördjupa sig i sina resonemang och argumentationer tog de snabba 45 minuterna slut och moderatorerna fick avsluta samtal som inte fick nå sin fulla potential.
I seminariet ”De döda kropparnas politik” sade Feministiskt initiativs EU-parlamentariker Soraya Post att hon för ett påverkansarbete i den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet. Hon lyfte vikten av påtryckningar utifrån samt att rörelser som Folkkampanj för asylrätt och Refugees Welcome är viktiga för utvecklingen av en human migrationspolitik. Skribenten och Syrienkännaren Somar al Naher, Helin Sahin från Palmecentret, och Läkare i världens generalsekreterare Eliot Wieslander var också med i panelen.
Eliot Wieslander förklarade att Läkare i världen valt, till skillnad från många andra organisationer, att stanna kvar i Grekland. Att lämna området skulle innebära att inte hjälpa människor som är utsatta samt i behov hjälp. Hon betonade att det de flesta som flyr idag är den mest utsatta gruppen, kvinnor och barn. Samtalet avslutades med uppmaning till publiken att aktivera sig. Somar al Naher refererade till genusvetaren Diana Mulinari, som på tidigare Feministiskt forum sagt att tiden för civil olydnad är kommen, det är dags för folket att agera.
Vänsterns internationella forum hade bjudit in den syriska aktivisten Razan Ghazzawi som häktats två gånger av den syriska regimen och varit i exil sedan två år. Ghazzawi berättade om organisering under svåra förhållanden. Beroende på område har kvinnor olika behov och aktivismen såg annorlunda ut därefter. Hon berättade bland annat om kvinnocenter som arbetade med att höja kvinnors självförtroende samt att uppmuntra kvinnligt ledarskap. Ghazzawi ifrågasatte hur mänskliga rättigheter diskuteras till skillnad från kvinnors rättigheter.
– Ett problem är att diskursen kring mänskliga rättigheter skiljer sig från diskurserna som rör kvinnors rättigheter. Det räcker inte att med kritisera patriarkala struktur, mänskliga rättigheter måste inkluderas för att lyfta hela problematiken, sade Ghazzawi.
”Rösta mot partilinjen”
I en fullsatt sal fördes samtalet ”Var går gränsen? EU:s yttre gräns, avtalet med Turkiet och den svenska regeringens asyl- och flyktingpolitik”. Idéhistorikern Edda Manga, Soraya Post, Vänsterpartiets EU-parlamentariker, Malin Björk och Carina Ohlsson, ordförande för S-kvinnor deltog och samtalet modererades av Feministiskt perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt. Liksom Soraya Post uppmuntrade Carina Ohlsson till påtryckningar från civilsamhället men sade också att S-kvinnorna kommer att rösta i enighet med partiet i riksdagens omröstning av asylrätten den 21 juni. Edda Manga menade att det enda sättet att bevara socialdemokratin i Sverige är att vara otrogen den nuvarande partilinjen.
– Vart har vi hamnat när vi ställer välfärd mot flyktingar? Gränsen är nådd vi kan inte fortsätta så här, sade Malin Björk angående den svenska regeringens politik.
Björk refererade till Sveriges och EU:s miniminivåer i migrationspolitiken som oacceptabla och menade att Sverige visst har råd att anpassa sig efter situationen.
