Varje land har två röster, och det kandidatland som först uppnår kvalificerad majoritet, det vill säga två tredjedelar av rösterna, erhåller en plats i säkerhetsrådet. Redan i första omgången stod det klart att Sverige klarat den ena av två platser som även Nederländerna och Italien konkurrerade om. Inför omröstningen framhöll utrikesminister Margot Wallström säkerhetsrådet som en plattform för påverkan. Förväntningarna från feminister och organisationer som arbetar för fred och kvinnors rättigheter är också höga.

Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF) skriver i ett pressmeddelande att Sverige kan göra skillnad, men att det kräver konsekvens i den feministiska politiken:

”Vi vill att Sverige ska jobba för att stärka konfliktförebyggande arbete, agendan för kvinnor, fred och säkerhet, och det internationella nedrustningsarbetet. Det handlar inte bara om att stärka säkerhetsrådets tematiska arbete på dessa områden, frågorna måste genomsyra säkerhetsrådets arbete överlag.”

Mycket att bevisa

Trots allt utgörs FN i grunden av dess medlemsstater, konstaterar IKFF, som samtidigt ser behov av förändrade maktförhållanden och organisationsstruktur inom FN och poängterar att Sverige har mycket att bevisa, bland annat inom nedrustningspolitiken.

”Tyvärr har vi de senaste veckorna sett den feministiska politiken falla platt när riksdagen röstade igenom nya asyllagar som inte bara är ovärdiga en så kallad humanitär stormakt utan också slår särskilt hårt mot kvinnor. I säkerhetsrådet måste Sverige visa att regeringen sätter den feministiska politiken, och därmed FN:s principer och konventioner om mänskliga rättigheter, främst. Allt annat vore att svika uppdraget”, skriver IKFF och lovar följa arbetet i säkerhetsrådet och granska hur Sverige lever upp till sina löften.

RFSU välkomnar beskedet och ser optimistiskt på möjligheterna till påverkan. Särskilt uppskattar RFSU Sveriges uttalade ambition att lyfta agendan för kvinnor, fred och säkerhet inom FN – där jämställdhet och kvinnors rättigheter, inklusive sexuella och reproduktiva rättigheter, ses som en grundförutsättning för hållbar utveckling och varaktig fred.

– Kvinnors och flickors fulla tillgång till sexuell och reproduktiv hälsoservice i humanitära situationer, samt under konflikt och postkonflikt, är en grundförutsättning i arbetet med att stärka kvinnors och flickors mänskliga rättigheter. Det är också en förutsättning för kvinnors och flickors aktiva deltagande och inflytande i fredsprocesser, säger Maria Andersson, generalsekreterare på RFSU.

Prioriterade motvindsfrågor

Samtidigt konstaterar RFSU att tillgång till allsidig sexualundervisning, preventivmedel, säker och laglig abort samt hbtq-personer rättigheter brukar kallas motvindsfrågor, sådana som få andra länder stödjer. RFSU påminner om att just dessa frågor är prioriterade i utrikesförvaltningens handlingsplan för den feministiska utrikespolitiken, och uppmanar nu till ett strategiskt och långsiktigt arbete.

– Med utgångspunkt i ett mänsklig säkerhetsperspektiv blir alla människors rätt och möjlighet att bestämma över sin egen kropp, reproduktion och sexualitet en självklar del av den säkerhetspolitiska agendan. Här kan Sveriges feministiska utrikes- och utvecklingspolitik göra stor skillnad, anser Maria Andersson.

Förväntade initiativ

Kvinna till kvinnas generalsekreterare Lena Ag skriver på sin blogg att Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd förpliktigar:

”Den feministiska utrikespolitiken ska få genomslag också i den globala säkerhetspolitikens epicentrum. I Kvinna till kvinna förväntar vi oss svenska initiativ i den andan och vi kommer att driva på regeringen för att kvinnors rättigheter och olika perspektiv lyfts i säkerhetsrådet, ja i alla sammanhang där fred och säkerhetsfrågor tas upp. Att kvinnor av alla slag måste sitta med vid fredsförhandlingsborden, vara med i fredsprocesser och återuppbyggnad av sina sargade länder efter väpnade konflikter.”

Det är tjugo år sedan Sverige senast var medlem i säkerhetsrådet. I en artikel inför omröstningen publicerad på UD:s hemsida skriver Margot Wallström att

”Om vi får en plats vill vi flytta fram rådets positioner i flera frågor. För det första behövs ett bredare synsätt på säkerhet, där säkerhetspolitiken på ett tydligare sätt tar hänsyn till hot som klimat, terrorism och pandemier. För det andra ska vi arbeta för att kvinnor ska involveras i fredsarbetet – om halva befolkningen stängs ute uppnås ingen hållbar fred. För det tredje ska vi verka för mer transparens och öppenhet i säkerhetsrådet – vi vill prata också med länder i stället för om länder.”