”Att just analsex i Sverige skulle vara så otänkbart eller förnedrande, jämfört med annat sex, är för mig en gåta. Och då menar jag inte våra individuella preferenser – utan hur kroppsdelar och praktiker kan bli osynliggjorda eller demoniserade av samhället i stort”, skriver sexualupplysaren Sandra Dahlén.
För ett tag sedan gick jag på feministisk stand up. En av komikerna berättade om hur hon hamnat i säng med en kille och att han då föreslagit analsex. Hon hade i sin tur replikerat med att de kan ju börja med att prova detta genom att stoppa in en dildo i analen på honom.
Folk skrattade. Det intressanta är att för att ett sådant här skämt ska uppfattas som roligt behöver man dela två outtalade underliggande förståelser:
1) Tjejer vill inte ägna sig åt analsex. 2) Killars förslag om analsex betyder att något ska in i just tjejen. Därför skulle något in i killen. Analsex behöver ju dock inte betyda att något ska in någonstans, men de flesta kopplar just till analsamlag. En stund senare kom så crescendot på storyn – den roliga avslutningen. Komikern berättar hur hon genomfört en hämnd på killen genom att stoppa upp en alkoholindränkt tampong i analen på honom.
Här måste vi dela en till underliggande förståelse för att hänga med: Det är respektlöst att föreslå analsex, så pass respektlöst att det kan vara rimligt med hämnd om så sker. Många i publiken verkade hänga med på noterna och skrattade. Sexualupplysar-Sandra däremot, satt mest och tänkte på att så uppenbara falsarier inte fungerar i en story som ska verka sann. Hur ska man få in något så mjukt som en spritindränkt tampong i analen utan ömsesidigt samarbete? Och för övrigt: Varför ska den vara just spritindränkt – vad är det taskiga med det? Och det vore ju smartare med glidmedel på toppen.
I ett annat sammanhang, på exempelvis en bögklubb, skulle aldrig detta skämt hållas eller förstås – eller för all del inte heller bland många tjejer som har sex med tjejer. Publiken skulle inte dela dessa ingångar om analsex – så dränkta i förståelser av kön, makt och rätt sorts sexuella praktiker. Ett sådant här skämt skulle inte heller förstås i alla delar av världen. Jag kommer aldrig glömma vad som hände under en föreläsning jag höll för några år sedan. Jag pratade om sexualitet kopplat till tonår och professionella förhållningssätt. Några deltagare begärde ordet – de ville diskutera detta med att analsex blivit så vanligt och att så många unga tjejer tvingas till det (enligt vilken undersökning då?).
Att analsex antingen osynliggörs, eller omnämns i samband med utsatthet, upplever jag som vanliga svenska ingångar i ämnet. Så dessa inlägg hade jag hört sedan slutet av 90-talet, och det var återigen dags att kavla upp ärmarna för att börja bena i ämnet. Då begärde en kvinna ordet. Jag minns det som att hon ställde sig upp, eller var det kanske bara så att hon hade sådan tyngd bakom sina ord. Hon undrade: ”Varför är analsex så laddat för er i Sverige?! Jag har inte vågat fråga det här tidigare, men nu gör jag det. Där jag kommer ifrån (ett latinamerikanskt land, minns ej vilket) har vi mycket analsex och jag tycker om det. Varför är det fel, vad är det som är så farligt?!”
Kvinnan menade att där hon kom ifrån ses analsex mer som del av ett sexuellt smörgåsbord. När vi pratade vidare uppdagades det dock att det var ett ganska litet smörgåsbord – analsex betydde just analsamlag och det skulle utföras just av killar på tjejer, inte exempelvis det omvända. Såklart kan man se detta som en del i ett förtryck där penetration är maskulinitet och överordning, och att bli penetrerad är femininitet och underordning. Just analsex kan även vara en del i kontroll av tjejer – där analsex blir ett sätt att ha sex på utan att förlora oskulden, eller ett sätt som inte resulterar i en skamfylld och problematisk graviditet.
Självklart går det inte att hur som helst frikoppla analsex från uttryck för makt och utsatthet. Många killar, särskilt heterokillar, skulle inte föreslå analsex på sig själva – det är otänkbart, en feminisering, en underordning. Uttrycket ”Att bli påsatt analt” betyder ”i folkmun” att bli riktigt illa behandlad eller utnyttjad. Och att tvingas till just analsamlag kan därför vara något av det mest förnedrande någon kan bli utsatt för. Analsex är även för många kopplat till pornografi, det är sådant man gör mot porr-tjejer, alltså lägre stående tjejer, eller möjligtvis fjollbögar.
Analsex, utan ömsesidighet och lyhördhet, kan även vara fruktansvärt smärtsamt fysiskt. Men det kan det vara för alla, inte bara för unga tjejer, utan exempelvis även för unga bögar. Men självklart kan även mycket annat sex vara smärtsamt om det sker på fel sett och utan samtycke. Och som feminister före mig har påpekat ses ofta även slidsex i termer av över- och underordning – mannen ska vara dominant, aktiv och stoppa in något i kvinnan. Den som ”blir påsatt”, kvinnan, ses som underordnad. Och inte heller oralsex går fritt från förställningar om makt. Betänk bara det faktum att vi har ordet avsugning men inte ordet avslickning. Att just analsex i Sverige skulle vara så otänkbart eller förnedrande, jämfört med annat sex, är för mig en gåta. Och då menar jag inte våra individuella preferenser – utan hur kroppsdelar och praktiker kan bli osynliggjorda eller demoniserade av samhället i stort.
För trots att sex är så kopplat till makt så njuter vi av en mängd sexuella praktiker utan att det där och då är uttryck för över- och underordning – i stunden, i leken, i mötet. Många leker ju också medvetet med just makt, skapar makt, vänder på makt, tänder på makt. Men just analsex är intressant i den bemärkelsen att det innefattar en erogen zon som alla människor har – det är fullt möjligt att stimulera varandra samtidigt, på exempelvis samma sätt. Där och då kan sökandet efter ömsesidig njutning vara det som dominerar sexet. Det är inte kroppsdelar i sig, eller sexuella praktiker i sig, som är problematiska. Det är vad vi fyller dem med för innebörd, och vad det får för konsekvenser i människors liv, som många gånger är problematiskt. Eller underbart.
