Bara förvandlingen lockar. Bara när Lili är man begärs hon av sin fru. Sådana är premisserna för den uppmärksammade och bioaktuella filmen The Danish Girl, där en man för vanlighetens skull har valts ut till rollen som transkvinna. Maria Ramnehill har sett en underhållande Hollywood-rulle som exotiserar ett allvarligt ämne på Göteborgs filmfestival. I morgon går den upp på biograferna.
Får två år sedan väckte Oscarsjuryn ilska hos transaktivister när Jared Leto belönades för sin roll som transkvinnan Rayon i Dallas Buyers Club. De senaste veckorna har nomineringarna regnat över de båda huvudrollsinnehavarna i the Danish Girl, där ännu en man kan belönas med en Oscar för att spela en transkvinna. I helgen hade den svensk premiär på Göteborgs filmfestival.
Filmen är baserad på en roman av David Ebershoff och följer Lili Elbe, en av de första kvinnorna att genomgå modern könskorrigering, och hennes fru Gerda Wegener under några år i slutet av tjugotalet fram till Lilis död 1931. Under den tiden går Lili från en fascination för kvinnokläder till första trevande försök att gå på fester som sin kusin Lili. Sedan träffar hon mängder av läkare för att försöka bli botad, hon kallas pervers, sjuk, schizofren och en psykonanalytiker kallar henne homosexuell innan hon till slut finner en läkare som kan och vill operera henne. Samtidigt prövas och förändras Gerdas och Lilis relation som går från romantisk kärlek till djup vänskap.
Separat personlighet
Splittringen mellan Lili och hennes liv som man är djupt genomförd i filmen. I många scener framstår det som om hon inte är så mycket en transkvinna som att Lili är en separat personlighet som gradvis tar över och till slut utplånar hennes manliga personlighet. När hon “är” man pratar hon om Lili i tredje person, och som Lili säger hon aldrig “jag” utan “han” om saker hon gjort och känt. När hon är Lili visar hon bara romantiskt intresse för män och det är bara som man som hon och Gerda visar intresse för varandra.
Publiken i en fullsatt biosalong kan vara ett bra mått på hur väl en regissör har lyckats behandla ett allvarligt ämne. Att djupt allvarliga saker som rädslan för att inte passera, rädslan att avslöjas och att utsättas för våld framkallar skratt hos publiken är ett underbetyg till en film som tvingas uppfinna ett hatbrott mot Lili som aldrig skedde i verkligheten för att understryka faran i det Lili gjorde.
Både romanen och filmen tar sig många konstnärliga friheter med verklighetens Lili Elbe och Gerda Wegener. Perspektivet är så ofta Gerdas, och då en heterosexualiserad Gerda vars verkliga förmåga att begära en kvinna förnekas. Medan verklighetens Lili och Gerda levde som ett lesbisk par i Paris under många år, är de strikt heterosexuella i filmen. Det är hela tiden självklart att Lili kommer att vilja ha en man. Att ”vara kvinna” likställs med att ”begäras av män”.
Förvandlingen fascinerar
Vi följer Lilis utveckling men vet väldigt lite om henne, hur hon känner och vad som motiverar henne. Någon ytterligare skildring av hennes könsdysfori än ”jag är kvinna inuti” får vi inte se. Lili framställs som egoistisk och ytlig.
Det är samma gamla historia om transitionen som vi har sett tusen gånger förut. Lili dör innan hon egentligen hinner leva som kvinna en längre tid. Enligt filmen flyttar paret till Paris 1926, i verkligheten flyttade de fjorton år tidigare. Lili hann leva cirka tio år (mestadels) som kvinna innan hon omkom i sviterna av en livmodertransplantation. Men berättelsen om transkvinnor som lever långa liv som kvinnor är fortfarande något som nästan aldrig visats på bio. Det är själva förvandlingen som fascinerar, transkvinnors verkliga liv är fortfarande inte intressanta. The Danish girl är kanske en välgjord underhållande Hollywood-film, men det är inte en historia om en transkvinna på 1920-talet. The Danish girl är bara fria fantasier.
