Nadezda Azhgikhina, som är sekreterare i ryska journalistförbundet och vice ordförande i europeiska journalistfederationen samt är en ledande expert på hat och hot mot kvinnor inom journalistiken, berättar att kvinnor i Ryssland möter ett ständigt ökande näthat, inte minst i sociala medier. Ingen annan yrkesgrupp utsätts för så mycket hot och hat som journalister, och kvinnor som arbetar som journalister är särskilt utsatta. Inte bara för att de granskar makten, utan också för att de är just kvinnor. De näthotas tre gånger så ofta jämfört med sina manliga kollegor enligt en undersökning av Organization for Security and Co-operation in Europe (OSCE).

– Detta är en direkt konsekvens av den kraftigt ökande fundamentalismen och hatpropagandan i ryska medier och i samhället i stort. Kvinnliga journalister möter hot och hat överlag oavsett vad de rapporterar om, men de kvinnor som försvarar mänskliga rättigheter och jämställdhet och samtidigt kritiserar korruptionen möter ett allt mer aggressivt hot från enskilda personer, fundamentalistiska organisationer och till och med politiker och statstjänstemän, säger Nadezda Azhgikhina.

Feminism som hot

I Ryssland anses journalism vara ett ”kvinnoyrke” – i dag är 80 procent av journalisterna i landet kvinnor.


– Jag vet inte hur det är i Sverige, men när ett yrke domineras av kvinnor anses det vara mindre betydelsefullt för samhället, säger Victoria Ivleva, som är en av Rysslands mest kända fotografer – 1986 var hon den första journalisten som fotograferade Tjernobyl-reaktorn inifrån efter härdsmältan.

Victoria Ivleva och Nadezda Azhgikhina berättar att denna överrepresentation av kvinnor i journalistiken inte har förändrat reproduktionen av könsstereotyper i mediebevakningen till det bättre. De förklarar att det beror på att det är generellt är dåligt med kunskap om jämställdhet i Ryssland, och att feminism ofta framställs som ett hot mot samhället. Den politiska ledningen har länge arbetat med att förändra rysk lagstiftning i en allt mer konservativ riktning som till exempel anti-gaylagarna. I mångt och mycket har detta lyckats. Och bakom den politiska ledningen står bland annat den ortodoxa kyrkan som blivit en av Rysslands viktigaste maktcentra sedan Sovjetunionens fall.

I samband med Sovjetunionens sammanbrott var det öppenheten och yttrandefriheten – glasnost och perestrojka, under ledning av den dåvarande presidenten Michail Gorbatjov – som banande väg för kommunistregimens fall, för att därefter se Ryssland återuppstå, med en demokratisk författning. Då hade journalistiken hög status och trovärdighet.

– Allmänheten litade mer på oss journalister än på Gorbatjov, säger Viktoria Ivleva och förklarar att det i dag är tvärtom, nu litar allmänheten mer på politiska ledare. Hon menar att den ryska demokratin är under nedmontering och att det effektivaste sättet att urholka demokratin är att inskränka press- och yttrandefrihet.

Fara för journalisters liv

Sedan kommunismens fall i början av 1990-talet har så många som 350 journalister, mördats, dödats eller försvunnit under oklara omständigheter, återigen är den gemensamma nämnaren att de flesta av dessa journalister är kvinnor.

Ett av de mest kända fallen, var mordet på journalisten Anna Politkovskaja som brutalt sköts ihjäl i sin trappuppgång i Moskva. Året var 2006 och fallet fick stor uppmärksamhet internationellt då hon också var känd människorättsaktivist som stred för allas mänskliga rättigheter, oavsett härkomst och trosuppfattning. Anna Politkovskaja hade varit en frän kritiker av den nuvarande regimen i Ryssland, och hon fick under senare år aldrig framträda i de statsstyrda tv-kanalerna. De statliga medierna försökte på olika sätt misskreditera henne.

Nadezda Azhgikhina och Victoria Ivleva berättar att de och en grupp journalister möttes i Moskva första gången efter dödsbudet för att hedra henne. Marschen avslutades vid Pusjkintorget, där man läste upp namnen på de då drygt 200 journalister som mött liknade brutala öden som Anna Politkovskaja. Sedan dess har har 139 nya offer lagts till på listan. Minnesmarschen har fortsatt som en årlig ceremoni där oberoende journalister träffas i ryska journalistförbundets lokaler, och dit även deras efterlevande bjuds in för att närvara.

Nadezda Azhgikhina och Victoria Ivleva är övertygade att i dag är det ännu mer viktigt att hitta konstruktiva vägar och föra dialog med varandra och olika aktörer så att journalister kan utföra sitt arbete utan att riskera sina liv. De båda journalisterna varnar också att de fria medierna i allt högre utsträckning också attackeras i övriga Europa. Europa har länge framhållits som en plats där det finns bred samsyn och ett grundmurat stöd för oberoende medier och deras rätt att verka fritt.

Kan gå med blixtens hastighet

Detta håller också delvis på att förändras, för i ett allt mer uppskruvat politiskt läge har hoten och hatet mot medier och kulturinstitutioner i många europeiska länder intensifieras och blivit den nya måltavlan. I Ungern avgör ministrar i ett särskilt medieråd vad som är “rättvis och balanserad” rapportering, och i Polen har regeringen nyligen tillsatt och avsatt mediechefer på löpande band, förslag om att omvandla allmänhetens medier till nationella medier är inget regeringen hymlar om längre. Och för ett år sedan, i Spanien, trädde den nya meborgarskyddslagen in, men som i folkmun kallas munkavlelagen och innebär stora inskränkningar i yttrande- och mötesfriheten.

Nadezda Azhgikhina varnar för hur snabbt det kan gå utför för demokratin när väl inskränkningar i fri- och rättigheter börjar göras:


– Vi var för naiva under glasnost och perestrojkan, frihet får aldrig tas för givet. Mänskliga rättigheter kan tas ifrån en människa med blixtens hastighet. Vi kommer dock att fortsätta kämpa för pressfrihet och att oberoende journalister ska kunna få verka fritt i Ryssland.