”Jag har arbetat med de här frågorna i många många år nu, givetvis kan jag till och från känna mig nedslagen. Och förbannad. Borde det inte vara en självklarhet att sex bygger på frivillighet? Borde vi inte kommit mycket längre 2016?”, skriver Carina Ohlsson (S) och konstaterar att kampen för att förslagen i sexualbrottsutredningen ska bli verklighet fortsätter.
Sverige behöver en bättre och säkrare rättstillämpning när det gäller våldtäkter. Jag har länge varit kritisk till att så få anmälningar om våldtäkter leder till fällande domar och skrivit en rad motioner och interpellationer om detta i riksdagen. Vi har drivit kravet på att inrätta en granskningskommission om detta. Den förra alliansregeringen motsatte sig detta, de ville inte tillsätta någon utredning, en obegriplig ståndpunkt de också fick backa från när vi i opposition drev igenom att tillsätta en sexualbrottsutredning.
2014 när vår feministiska regering tillträdde, lyftes vikten av detta igen och utredningen ombildades till en parlamentarisk kommitté, där alla riksdagspartier och ledande jurister tillsammans sett över hela lagstiftningen och hela rättsprocessen, från anmälan till dom. I dag överlämnar sexualbrottskommittén sina slutsatser till Justitieminister Morgan Johansson och kommittén har landat i en bred samsyn i en rad viktiga åtgärder.
Inte minst är det en viktig utgångspunkt, att sexuella kontakter alltid ska bygga på frivillighet. S-kvinnor och stora delar av kvinnorörelsen har krävt ett förtydligande av att gränsen för var som är straffbart ska gå vid det som är frivilligt, det vill säga det vi ofta beskriver som samtycke. I utredningen definieras det som ”avsaknad av frivilligt deltagande”.
Passivitet ska aldrig kunna tolkas som frivilligt deltagande. Du ska inte behöva säga ”nej” eller visa motstånd. En person som sover deltar till exempel aldrig frivilligt. Tyst samtycke duger inte, utan att en person faktiskt vill delta måste uttryckas i ord eller handling. Jag är därför glad att utredningen belyser att gärningsmannen inte bara ska dömas vid uppsåt, till exempel vid våld eller hot, utan även vid oaktsamhet. Gärningsmannen är alltid ansvarig för att försäkra sig om att den andre deltar frivilligt.
Det gäller även om det inte är samma person som tvingar eller hotar och som utför den sexuella handlingen. Om en person till exempel köper sexuella tjänster av någon som är utsatt för människohandel, då är personen inte bara skyldig till köp av sexuell tjänst, det är också ett sexuellt övergrepp. Det är rimligt att lagstiftningen betonar att det här är grova brott och att straffet skärps både för sexköp och våldtäkt som jag ser det. Skyddet för de allra mest utsatta måste stärkas.
En sexualbrottsutredning är ofta en tung process, en utsatt situation som kan bli både personlig och jobbig för offret, det är i vissa delar ofrånkomligt. Men det som ibland beskrivs som ”den andra våldtäkten”, det vill säga den kränkning som många upplever i dag i själva rättsprocessen är helt ur proportion, det måste också bemötas.
Utredningen nämner att domaren måste få en tydligare roll i att motverka dessa kränkningar i rättssalen. Förebyggande arbete med utbildning, kunskap och attityder är viktigt i hela samhället, enormt viktigt inom hela rättsväsendet. Det finns stora brister och jag hade önskat tydligare riktlinjer för hur detta ska stärkas.
En viktig del som S-kvinnor länge kämpat för, är också rätten till målsägandebiträde. Målsägandebiträdenas roll måste stärkas, med tydligare krav på lämplighet och de ska komma in så fort som möjligt när en förundersökning inled. De är ett oerhört viktigt stöd och viktiga för att stärka rättssäkerheten.
Störst problem hittar utredningen inom polisen. De behöver både bättre kunskap, attityder och mer resurser. Polisen själva har insett detta och har redan inlett ett förändringsarbete. Sexualbrott måste prioriteras högre och få en tydligare plats i organisationen. Utredningen betonar att polisens arbete måste följas upp noga, detta kommer givetvis vi S-kvinnor också att göra. För nu vill vi se en förändring!
”Frivillighet, aktsamhet och ömsesidighet ska spegla synen på hur sexuella kontakter bör vara i ett jämställt samhälle” säger utredarna. Det är en välkommen utgångspunkt som givetvis borde vara självklar.
Jag har arbetat med de här frågorna i många många år nu, givetvis kan jag till och från känna mig nedslagen. Och förbannad. Borde det inte vara en självklarhet att sex bygger på frivillighet? Borde vi inte kommit mycket längre 2016? Oftast gör det mig dock än mer driven att aldrig släppa detta. För jag ser ju samtidigt, att vårt arbete och vår kamp, steg för steg ger resultat. De visar på vikten av att aldrig släppa frågorna.
Så länge vi lever i en patriarkal ordning, där makten och friheten inte är allas, så måste vi bevaka detta och kämpa både för att förebygga övergreppen och att rättsprocessen blir rättvis och jämställd. Vi måste vara de som sätter ljuset på bristerna, som påvisar behoven av förändring och som ställer krav på fortsatta steg framåt.
