Den nionde upplagan av den årliga indiska litteraturfestivalen, ZEE Jaipur Literature Festival, lockade 270 000 besökare. Bland dem några internationella, men de allra flesta från Indien. De har tagit sig från Chennai i söder, Rishikesh i norr eller Delhi, bara en fyra timmar tågresa bort. Det är Indiens politiskt radikala över- och medelklass och massor av studenter i alla åldrar. Bland lummiga gröna träd och färgglada vimplar på Diggi Palace pågår framträdanden parallellt på fem scener. De diskuterar traditionella könsroller, klimattoppmötet i Paris, homosexualitet och Bollywoodfilm.
Litteraturfestivalen kallas även för största ”literary show” på jorden. Foto: Camilla Göth
Homosexualitet på agendan
– Ni är terrorister med maskerade ansikten. Ett homoland av män som knullar med varandra. Ni är terrorister.
Raj Rao, mer eller mindre öppet gay och en av de första indiska forskare som undervisar om hbtq-litteratur i Indien, läser en av sina dikter. Publiken applåderar. Han fortsätter. Läser upp poesi om ett homosexuellt par som blir utslängda från ett bed and breakfast i Delhi. En konversation om homosexualitet i Indien följer och paneldeltagarna pratar om marginaliserad litteratur.
– Den marginaliserade litteraturen i Indien innehåller bland annat den feministiska litteraturen eller Dalitlitteraturen och de håller på att bli accepterade, men den homosexuella litteraturen står fortfarande helt utanför, säger Raj Rao.
Raj Raos litteratur är ofta omtalad som pornografisk. Han menar att det blir så när homosexualitet är olagligt och tabu. Man kommer aldrig till stadiet av kärlek, utan stillar lusten genom engångsligg.
– Man gör vad man kan för möjligheten till kärlek finns inte, säger han.
Men aldrig säger han sin sexualitet rakt ut. Han lindar in den i sin poesi och sina åsikter.
Homosexualitet kommer också upp under en av festivalens absolut största dragplåster – Bollywoodfilmproducenten Karen Johar. Hans filmer är populära, men har kritiserats som homfobiska, samtidigt som han själv också har omgivits av ett rykte att han är homosexuell. I maj ger han ut boken The unsuitable boy där han berättar om de problem han mötte som feminin pojke. Men Karen Johar har aldrig bekräftat ryktet. En ung kvinna reser sig upp och frågar hur han, som öppet varit obekväm i en machokultur och kritiserat den, ändå gör öppet homofobiska filmer.
– Man måste börja någonstans och mina filmer började behandla ämnet, och nu kan vi se många fler filmer i Bollywood som också gör det, svarar han.
Vissa suckar och skakar på huvudet. Andra applåderar.
Karen Johar och Shobhaa De.
Författarna: Tulsi Badrinath, Shujoy Dutta och R. Raj Rao. Foto: Camilla Göth
Att navigera identitet i förändring
Indiens motsättningar och utvecklingsparadoxen är central i många samtal. Hur ska vi definiera vad som är modernt och hur ska indiska kvinnor kunna navigera i träsket? Shobhaa De är bästsäljande författare till en rad böcker som kritiserar patriarkatet och hon förklarar att begreppet modernitet i sig är problematiskt. Att det stora köpcentret som blivit en symbol för modernitet i Indien inte är något man kan relatera till i de mindre städerna eller på landsbygden. Modernitet borde egentligen betyda att ha ett öppet sinne, menar hon.
– I och med utvecklingen i Indien har många män drabbats av en maskulinitetskris och självsäkerhetskris och det är en aspekt vi sällan pratar om, säger Shobhaa De.
Men det rör på sig i den patriarkala grytan. Sunny Leone är tidigare porrstjärna och ett välkänt namn i Indien. Hon är född i Kanada av indiska föräldrar och har nu lämnat porren bakom sig och i stället börjat en karriär i Bollywood. I mitten av januari i år blev hon intervjuad i ett av Indiens populäraste tv-program. Intervjun fick enorm uppmärksamhet i Indien och journalisten Bhupendra Chabey har blivit kritiserad för att försöka sätta Sunny Leone på plats och förklara att hon ångrar tiden inom porrindustrin. När Bhupendra Chabey inte fick de svar han ville, upprepade han sina frågor.
– Män och kvinnor har ställt sig på hennes sida på sociala medier och personen som intervjuade henne var extremt oprofessionell, chauvinistisk och kvinnofientlig. Syftet med intervjun verkade vara att sätta Sunny Leone på plats på grund av hennes indiska ursprung och tidigare yrkesval, säger Shobhaa De.
Men Shobhaa De menar att det faktum att Sunny Leone är där hon är i dag och spelar efter sina regler är ett tecken på att utvecklingen faktiskt går framåt.
Representationen av män och kvinnor på festivalens scener är ojämnt fördelad, med en mycket större andel män. Det blir också tydligt att det är många fler män som deltar under dagarna då kön till säkerhetskontrollen för män sträcker sig långt samtidigt som det inte är någon kö alls för kvinnorna.
Dagarna var snabbt över. Det var hoppfullt att höra nästan var och varannan föreläsare ge en känga åt västvärldens idéer om moderniteter och att byta ut begrepp som globaliserad till ”westernized”. Att prata med unga studenter om en feministisk våg som verkligen blommar, men ändå går för långsamt. Men det var en liten klick av Indien som representerades innanför Diggipalatsets murar. Utanför lever kvinnohatet kvar i allra högsta grad och att gifta sig med någon av samma kön är fortfarande olagligt. Snart kanske de murarna kan rivas.
Foto: Camilla Göth
