Aktivister från Serbien, Kroatien Slovenien och Ryssland kommer till Växjö i början av juni.
I två dagar kommer Femstival – identities on the margins att fungera som en plattform för panelsamtal, teater och performance med feministisk aktivism i fokus.
– Tanken är att jämföra feminism i olika länder med feminism i Sverige, för att se hur vi kan hjälpa varandra, säger arrangören Tamara Laketic.
Femstival – identitites on the margins, som arrangeras den 3 och 4 juni, är en plattform för aktivister från bland annat Slovenien, Kroatien, Ryssland och Serbien. Fokus är på människor som på olika sätt lever på marginalerna. Arrangören Tamara Laketic vill skapa kontakt och samarbete mellan aktivister från Balkan och östra Europa och Sverige.
– Människor från marginalerna ska berätta om sina erfarenheter, säger Tamara Laketic.
Hon är en hbtqi- och feministaktivist från Belgrad i Serbien som kom till Sverige via projektet European Voluntary Service. Hon arrangerar Femstival som en del av sin praktik på Fria ordets hus i Växjö.
– Jag ville ha möjligheten att uppleva att leva och arbeta i ett nordeuropeiskt land. Jag valde Sverige för att jag är dragen till svensk kultur, konst och design och till svensk progressivitet i mänskliga rättigheter och jämställdhet. Och för mig som en queer person framstod Sverige som en fristad.
Ambitiöst program
Programmet för Femstival är ännu inte helt spikat. Bland annat komnmer anarkoqueerfeministen Tania berätta om queera och feministiska strategier i Putins Ryssland och Maryam Mirzei sätter upp en pjäs och håller ett föredrag om att vara kvinna i Iran. Musikerna Ida Prester och Kristina Astir kommer att delta i ett panelsamtal om hur kvinnor kan ta plats i musikindustrin och jämföra sina erfarenheter från Sverige och Balkan. De två kommer sedan att spela med sina band Lollobrigida och Issa band på festivalens efterfest.
Lidia Svensson från Lesbisk makt ska prata om feminism och hbt och Sahar Al-Khateeb kommer att prata om att vara icke-hetero i Palestina och nyanländ i Sverige.
Trots ett ambitiöst program har det varit svårt att hitta lokala samarbetspartners för festivalen. Hon har kontaktat flera ideella organisationer som inte har svarat. Tamara Laketic är förvånad över bristen på intresse.
– Är det mitt namn, är det för att de inte vet vem jag är, eller för att festivalen finansieras av kommnunen? frågar hon sig och lägger till att hon tror det är något lokalt, eftersom personer och organisationer från andra delar av landet varit intresserade.
Rättigheter på efterkälken
Transrättigheter är en viktig punkt på programmet för Tamara Laketic och därför ska Karolina Karlsson prata om sina erfarenheter av diskriminering och om transrättigheter. Hon vill utmana bilden av det öppna Sverige, för den öppenheten utsträcker sig inte till transpersoner. Tamara Laketic blev förvånad när hon kom till Sverige för att transkampen inte hade kommit längre. Det finns ett stigma runt frågorna som hon vill utmana och hon hoppas kunna komplettera programmet ytterligare med fler punkter om transfrågor.
– Jag har lärt mig av en vän att svenskar är mycket transfoba. Hon säger att transpersoner möter trakasserier, diskriminering på arbetsmarknaden och i vardagen blir hon mobbad, säger Laketic.
Hon beskriver en bild en känner igen från många delar av världen där den moderna hbtq-rörelsen har gjort framsteg, när homo- och bisexuellas rättigheter har gått framåt har transrättigheter halkat efter. I Serbien arrangerades den första transpride-paraden 2015, av aktivister som tycker att hbtq-kampen bara fokuserar på H:et.
Det Serbien som hon lämnade i höstas är ett konservativt land där utvecklingen dessutom går bakåt. Feminist är ett fult ord och kvinnor ses som antingen sexobjekt eller maskiner som bara är till för att föda nya små serber. Kyrkan står mycket nära politikerna och driver på en kvinno- och hbtq-fientlig politik. Feminister anses vara anti-serbiska, hotas och kan till och med attackeras på gatorna.
Kunskapsutbyte och organisering
En fråga som Femstival vill ställa är vad feministiska aktivister i olika länder kan lära av varandra och hur vi kan hjälpa varandra. Hon vill att svenskar ska lära sig om hur situationen är för kvinnor, aktivister och hbtqi-personer på Balkan och i östra Europa.
– Jag tror att vi inte syns i medierna och att människor tror att det är samma levnadsstandard som här, säger hon.
Man kan inte få asyl i Sverige om man kommer från Balkan, oavsett hur hotat ens liv är som kvinna och hbtqi-aktivist.
– Jag hoppas svenska feminister kan hjälpa andra att komma upp i samma nivå som Sverige.
I Sverige ser hon kampen för lika lön som den stora frågan. I Serbien är feminiserad fattigdom, mäns våld mot kvinnor och våldtäktskultur de stora frågorna. Laketic hoppas att festivalen kan ge perspektiv på olika feministiska kamper, öppna för nya samarbeten mellan länder.
– Jag tycker att svenskar borde lära sig om serbisk feminism och om vår kamp, och vad ni kan göra för att hjälpa oss. Våra mänskliga rättigheter blir kränkta i Serbien, vi måste lära oss hur vi organiserar oss för att kräva våra rättigheter.