Det var Gufran Al-Nadafs meriter som tog henne först till Lima, Peru, och senare till ambassadörstjänsten för Argentina, Uruguay och Paraguay där hon bland annat anordnat erfarenhetsutbyten när det gäller att välkomna flyktingar. Nu är hon på väg hem igen, och Ana Valdés tillhör de som varit med och tagit avsked.
Den svenska ambassadören Gufran Al-Nadaf höll ett känsloladdat avskedstal i Colonia, Uruguay. Ett trettiotal medlemmar ur den svensk-uruguayska kolonin hade rest dit från Montevideo för att se på en utställning av den svenska textilkonstnären Siv Anneli Göransson, vars trettio år i Uruguay firades med ett urval av hennes konst.
Utställningen sponsrades av ambassaden samt av några svenska företag verksamma i landet. Borgmästaren i staden tackade Sverige och Siv Anneli Göransson, som kom hit med en uruguaysk man och lärde sig att älska Uruguay och stannade kvar, berättade om sin kärlek till ull och till de tekniker som hon lärde sig i sitt Jämtland och som hon undervisar om för konstnärer i Uruguay som vill lära sig detta.
Gufran Al-Nadaf, som återvänder till Sverige i höst efter tre års tjänstgöring som ambassadör i Uruguay, Argentina och Paraguay, har bland annat varit mycket aktiv i flyktingfrågor och identifierar sig mycket med oss som har tillbringat stora delar av vårt liv i Sverige.
Tillsammans med FN anordnade hon bland annat en workshop, med besök av svenska Migrationsverket och arbetsmarknadsdepartementet i Montevideo, för att bistå Uruguay med erfarenhetsutbyte vad gäller integrationsmodeller och verktyg för att få de nyanlända att känna sig välkomna.
Gufran Al-Nadaf är själv ett lysande exempel på svensk integrationspolitik, född i Bukarest av irakiska och iranska föräldrar, hon talar både farsi och arabiska samt flera andra språk. Först var hon anställd av Sveriges Television (SVT) och sedan kom hon in på utrikesdepartementet (UD) som såg hennes potential och anställde henne.
Hon berättade för oss i sitt tal om hur hon växte upp i svenska förorter och var ibland det enda mörkhåriga barnet i ett homogent villaområde (fast hennes familj bodde i ett flerbostadshus). Hennes språkbegåvning och hennes intresse för utrikespolitik tog henne till universitet där hon blev statsvetare med Mellanöstern som inriktning samt journalist.
Karriären blev snabb, via SVT där hon en gång började som researcher på programmet Mosaik, och slutade som reporter och producent, till UD där hon fick arbeta med många olika frågor. Hon är mycket noga med att påpeka att hon aldrig var inkvoterad, att hon vägrade att som kvinna, ung och invandrare, låta sig användas som alibi.
Det var hennes meriter som tog henne till Lima, Peru, där hon lärde sig spanska och blev förälskad i Latinamerika. Vidare blev hon placerad i Syrien och Libanon och hennes arabiska var av stort värde när hon med flera andra kollegor evakuerade tusentals svenskar under kriget i Libanon 2006.
Vilken roll kan Sverige spela i Latinamerika?
”Vi kan bistå med svensk expertis och erfarenhetsutbyte i olika frågor. Våra företag som arbetar här i regionen håller hög standard, de försöker göra sitt bästa för att skydda miljön, på samma sätt som vi gör i Sverige och utbildar personalen för att de ska klara svåra arbetsuppgifter. De respekterar fackföreningarna och har en öppen dialog med deras anställda. De sponsrar lokal kultur och ser till att bygga broar mellan Sverige och Latinamerika. Det är därför som vi blev tillfrågade av den uruguayska regeringen att hjälpa dem när de första syriska flyktingarna kom till landet. Nu har vi haft besök av Anna-Karin Eneström, utrikesråd för politiska frågor, som har hållit samtal med höga tjänstemän och med riksdagsledamöter här som kan etablera ett utbyte inom olika områden, bland annat kan vi träna upp uruguayska fredsbevarande trupper, om vi blir tillfrågade. Uruguay och Sverige har en lång tradition av neutralitet och globalt engagemang.”
Vi frågar henne hur hon ser på Sverige nu, om det är någon skillnad mellan det Sverige som hon som tioåring 1978 kom och Sverige nu:
”Det är klart man ser skillnader, det är på sätt och vis ett råare samhällsklimat nu. Ord som solidaritet och engagemang är viktiga inte bara som retorik. Man måste värna de som minst har, flyktingar, barn. Skolan är viktig, vi måste arbeta för att utveckla mångfalden. Vi lever i en global värld, då måste vi vara öppna för omvärlden.”
Jag som kom till Sverige själv samma år som hon känner igen mycket av vad hon säger. Jag ser också sprickor i det svenska folkhemmet.
Gufran är lokalpatriot och älskar Stockholm, men känner att hon är hela Sveriges ambassadör och när Gudmar Göransson, Siv Anneli Göranssons bror som är spelman från Jämtland, stämmer in och sjunger Jämtlandshymnen, sjunger hon med.
Svenska UD har gjort en mycket viktig värvning när de anställde Gufran Al Nadaf, som står för mångfald och för solidaritet.
