I Asien har det funnits flera kvinnliga politiska ledare; Indien, Filippinerna, Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka, Thailand har valt eller utsett kvinnor till de högsta politiska ämbetena en eller flera gånger. Näst intill alla dessa kvinnor har varit från mäktiga politiska familjer, däribland Sydkoreas nuvarande president.

Geun-hye Park tillträdde i februari 2013 som första kvinnliga president i Sydkorea. Hon är äldsta dottern till Chung-hee Park vars militärdiktatur varade mellan 1961 och 1979. Som 22-åring fick Geun-hye Park ta moderns plats vid faders sida i alla offentliga sammanhang. Den innehade hon från 1974, då hennes mor mördades, till 1979, då hennes far mördades. Därpå tvingades Park till begränsade offentliga aktiviteter, men gick in i politiken 1998 – ett år efter att militärstyret kollapsade – och ledde det konservativa Saenuripartiet 2004-2006 och 2011-2012. Hon ställde upp i presidentvalet 2007, förlorade, ställde upp igen 2012 och valdes till president med 51,55 procent av rösterna och 76 procents valdeltagande.

Under det senaste decenniet har det hållits tre parlaments- respektive presidentval. Kvinnors valdeltagande har genomgående varit några procent lägre än mäns, fram till presidentvalet 2012 då 76,4 procent av de röstberättigade kvinnorna röstade och 74,8 procent av männen. Enligt Ki-young Shin, professor i stats- och genusvetenskap vid Ochanomizu universitet i Tokyo, röstade majoriteten av Geun-hye Parks anhängare på henne för att de ville ha en kvinnlig president och hennes seger i presidentvalet såg de som en historisk gärning och symbol för kvinnors politiska representation. Andra som röstade på Park såg henne som dotter till Chung-hee Park, som de fortfarande värderar högt och beundrar. De mindes henne även som den samlande kraften i valet 2004, då det av korruption ansatta konservativa partiet, som ingen trodde skulle få mer än enstaka röster, fick ett betydelsefullt antal platser sedan man hade valt Geun-hye Park till partiets ledare.

Genusstrategier i valkampanjen

I Gender and Political Representation in the Eighteenth Presidential Election in South Korea: A case of first Female President Park Geun Hye skriver Shin att Geun-hye Park å sin sida påminde om sin mördade far och ”nationens glansdagar” och vann mångas röster tack vare parollen Junbidoen yŏsŏng daetongryŏng (ung. Förberedd kvinnlig president) som täckte de estrader där hon framträdde under valkampanjen. Indirekt sade parollen att Geun-hye Park, som kvinnlig president, erbjuder en annan sorts ledarskap och politik, enligt stats- och genusvetaren Ki-young Shin.

Ogift och utan barn kan Geun-hye Park ses som ett överraskande val av presidentkandidat i ett land där skillnaderna mellan könens ekonomiska, sociala och politiska förutsättningar är betydande. En del menar att hennes kandidatur var ett knep av det gamla konservativa gardet för att förlänga sin tid vid makten – att Parks tonvikt på att hon är kvinna kunde ge intryck av förändring utan att partiet förlorade de konservativa och gamla väljarna, som fortfarande hyllar hennes far. Bland de kritiska rösterna fanns Bong-scuk Sohn, grundare av Centrum för koreanska kvinnor och politik samt parlamentsledamot för Demokratiska millenniepartiet 2000-2005. Bong-scuk Sohn kommenterade Parks presidentkandidatur med: ”Park är en kvinnlig ledare endast i biologiska termer, hon saknar erfarenhet av att arbeta med jämställdhetsfrågor”. Feminister och mitten-vänsterpolitiker såg och ser fortfarande Park som dotter till en auktoritär ledare vars militära regim med stor brutalitet slog ned begynnande demokratirörelser och förstärkte förtrycket mot kvinnor i namn av rikets säkerhet och den ekonomiska tillväxten.

Kanske hade och har Geun-hye Park och det gamla konservativa gardet olika intentioner med hennes kandidatur, men marknadsföringen av Park som ”kvinnlig president” ledde till att det största oppositionspartiet, socialliberala Förenade demokratiska partiet, skapade en egen genusstrategi. Jae-in Moon – tidigare ledande människorättsjurist inom Minbyun (Jurister för ett demokratiskt samhälle, grundat 1988) – fick nu kliva in i rollen som stark man. Tillsammans med andra människorättsjurister, som den tidigare presidenten Moo-hyun Roh och den nuvarande borgmästaren i Seoul, Won-soon Park, har Moon aktivt arbetat för demokratin, bland annat drivit igenom lagen som förbjuder sexuell människohandel 2004 och upphävt det patriarkala folkbokföringssystemet, som grundades på mannen som representant för familjen och officiell mottagare av all service från samhället. Det var dock inte de meriterna Förenade demokratiska partiet förde fram. Istället framställdes Jae-in Moon i presidentvalkampanjen å ena sidan som ansvarsfull make och far, en kandidat som skulle tilltala den äldre generationens kvinnor. Å andra sidan visades han upp som en naturligt stark man, som liksom de unga männen hade erfarenhet av militärlivet. Förenade demokratiska partiet hoppades att Moon därmed skulle få ett brett förtroende, men han kom att uppfattas som okarismatisk och alltför svag i sin maskulinitet.

Överklassen och kvinnor med låg inkomst

Geun-hye Park fick absolut stöd från den konservativa överklassen och från kvinnor över 50 år med låg inkomst och utbildning – en grupp som lämnats utanför alla utvecklingsprogram. Park kan inte kandidera på nytt, mandattiden handlar således inte om röstfiske utan om vad hon vill åstadkomma. Att Parks seger inte är sprungen ur en kvinno- eller annan social rörelse kan vara oroväckande, men behöver inte betyda något om hon lyckas lämna den dynastiska politiken grundad på bland annat hierarkiska strukturer och auktoritärt ledarskap – det viktiga är hur den ledande gruppens psykologi förändras i förhållande till frågor som har med de förfördelade grupperna att göra.  

Enligt stats- och genusvetaren Ki-young Shin är för tidigt att säga om Parks presidentskap kommer att leda till någon betydande förändring i politisk jämställdhet och kvinnors liv i stort, men hon framhåller att den gångna presidentkampanjen belyste den annars osynliga maskulina naturen i Sydkoreas politiska liv.

Tiden på presidentposten

Presidenten utser såväl regering som domare i högsta domstolen och är den starkaste institutionen i sydkoreansk politik, även om parlamentsvalen erbjuder möjlighet för oppositionen att utmana detta ledarskap. Sedan 2008, då den förra konservativa presidenten kom till makten, har nationalism fått större plats i den presidentiella retoriken och regeringen har prioriterat ”nationens säkerhet” – ökat förtrycket och de militära kostnaderna – framför demokratin. Geun-hye Park har fortsatt på samma repressiva väg. Under hennes tid vid makten har myndigheter gjort tillslag mot redaktioner och personer som har fört fram kritik mot presidentens sätt att hantera följderna av färjan Sewol som sjönk, försökt att avregistrera några av de större fackföreningarna och fått Förenade progressiva partiet (med 13 procent av rösterna i senaste valet) upplöst av Författningsdomstolen. Flera FN-organ, Freedom House och Amnesty International ger alla samma bild av samhällsutvecklingen: demokratin i Sydkorea har glidit ännu längre ner i en nedåtgående spiral. Människorättsjurister är oroade och oppositionspolitiker menar att Sydkorea åter styrs med järnhand. Feminister säger att medborgarnas frustration har ökat i takt med orättvisorna i samhället och att diskrimineringen av och hatet mot kvinnor åter har flammat upp och spritt sig.

Under valkampanjen lovade Park att ta vara på kvinnlig talang så att Sydkorea skall få bättre balans inom olika sektorer. Detta vallöfte anses vara uppfyllt genom att regeringen har samlat en kvinnlig kompentenspool som skall vara behjälplig vid beslutsfattande. Park lovade även att införa ett system på arbetsplatser och skolor som skall underlätta för koreaner att uppnå bättre balans mellan arbete och familj. Detta vallöfte anses vara uppfyllt genom att nuvarande regeringen har stått fast vid förra regeringens beslut om att förskoleplats för 0-3-åringar skall subventioneras. Men varken förra eller nuvarande regering har finansierat för dessa subventioner i den nationella budgeten, vilket har lett till att många av de kommuner och distrikt som (i förhoppning om att så skulle ske) hade inlett subventionerade förskoleprogram nu har lagt ned dem.

I juli antog regeringen ett jämställdhetsprogram för 2015-2017. Det är en uppdatering av det befintliga jämställdhetsprogrammet för 2013-2017. Enligt det uppdaterade programmet skall regeringen skapa bättre balans mellan arbete och familj, med särskild fokus på mäns ansvar och rättigheter. Regeringen skall bland annat erbjuda stöd åt singelpappor och uppmuntra fäder att ta ut faderskapsledighet. Enligt jämställdhetsprogrammet skall regeringen även genomföra en kampanj för att förbättra den koreanska företagskulturen, inom vilken de som är villiga att arbeta långa arbetspass ges företräde till anställning och avancemang.

Att få till en attitydförändring, och ha med män i detta förändringsarbete, är av yttersta vikt och det uppdaterade jämställdhetsprogrammet därmed en god tanke, men det är fortfarande oklart hur programmet skall omsättas i handling – vilket stöd som (de till antalet få) singelfäderna skall få, hur fäder skall uppmuntras till att ta ut faderskapsledighet och hur arbetet med det förnyade jämställdhetsprogrammet skall finansieras.

Kvinnor över 50 år med låg inkomst och utbildning tog Geun-hye Park till presidentposten, men som landets ledare har Park inte fört en politik som gynnar dem. Foto: Gordana Malešević

Allmosor istället för arbetsmarknadspolitik

Under hösten 2015 meddelade presidentens stab att presidenten kommer att donera 20 procent av sin lön till en fond som skall stödja unga arbetssökande, och uppmanade ministrar att följa presidentens initiativ. En av tio sydkoreaner mellan 15 och 29 år är arbetslös. Företagen i Sydkorea anställer inte unga, utan låter istället de redan anställda arbeta långa arbetsdagar. Detta arbetsmarknadsproblem vill president Park korrigera med att donera en del av sin lön, men en fond grundad på frivilliga donationer är snarare en allmosa än arbetsmarknadspolitik.

Under hösten 2015 meddelade regeringskansliet att det från och med 2017 skall finnas endast en lärobok i historia för högstadie- och gymnasiestudenter. Den skall produceras av 17 av regeringen utvalda och för allmänheten okända personer, till skillnad från idag då det finns flera läroböcker producerade av, för allmänheten kända, författare och (privata) förlag. I den nya läroboken kommer bland annat den sittande presidentens far att framställas som en demokratiförespråkare. Beslutet har lett till folkliga protester samt att 109 professorer och 10 universitet har meddelat att de inte kommer att följa regeringens läromedelsplan.

Därtill tycks Geun-hye Park sakna partikamraters och de konservativa väljarnas förtroende – de som har fört fram och valt henne i tron att hon företräder en värdekonservativ politik, enligt vilken kvinnor i det offentliga rummet är något opassande och negativt (med några få, högt uppsatta undantag). Dessa partikamrater och väljare har bland annat ifrågasatt Geun-hye Parks kapacitet att genomföra en utbildningsreform, eftersom hon inte har egna barn. 

Jämställdhetsprogram utan jämställdhet

Geun-hye Parks presidentskap kan komma att leda till en förändring i politisk jämställdhet och kvinnors liv, men det faktum att Geun-hye Park fick absolut stöd från den konservativa överklassen och från kvinnor över 50 år med låg inkomst och utbildning visar på klyftor som behöver undersökas bättre innan några slutsatser om Parks påverkan på politiken och kvinnors liv i stort kan dras. Hittills har Geun-hye Park inte fört en politik som leder till den ekonomiska, politiska och sociala förändring som majoriteten behöver. Hoppet står till parlamentsvalet i april – en ny regering som till exempel finansierar för subventionerad barnomsorg i den nationella budgeten och därmed får kommuner och distrikt att göra detsamma samt skapar riktlinjer till företagsledare för en attitydförändring och en företagskultur som inkluderar föräldraskap och unga – en regering och president som går från jämställdhetsprogram till jämställdhet.