FN:s råd för mänskliga rättigheter, MR-rådet, antog under torsdagen den 30 juni en resolution med titeln ”Protection against violence and discrimination based on sexual orientation and gender identity”. Resolutionen lades fram av en kärngrupp bestående av Argentina, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Mexiko och Uruguay, stöttades av ytterligare 41 länder, och gick igenom efter en fyra timmar lång debatt sedan 23 länder röstat för, medan 18 röstade emot och 6 la ner sina röster.

I resolutionen ingår ett beslut om att en oberoende expert på hbtqi-frågor ska tillsättas, något som aldrig tidigare gjorts inom FN. Resolutionen bygger vidare på de två tidigare resolutionerna som antogs 2011 och 2014. Dessa innehöll dock inte något beslut om inrättande av ett expertorgan, en så kallad ”särskild mekanism” inom FN-systemet.

Debatten i MR-rådet under torsdagseftermiddagen visade tydligt på de stora meningsskiljaktigheter som finns bland medlemsländerna. Resolutionen presenterades först av Chile, Uruguay och Brasilien. Brasilien vädjade särskilt till de gemensamma värderingar som borde finnas över hela världen vad gäller motståndet mot våld och diskriminering och att ingen borde lämnas utanför ett sådant arbete.

Sedan presenterade Saudiarabien en så kallad ”no-action-motion” där det bland annat hänvisades till formella FN-regler, att resolutionen inte respekterade ”kulturella skillnader” och att den dessutom skulle kunna orsaka permanent skada på MR-rådet genom att ha en splittrande effekt. De bad länderna som lagt fram resolutionen att dra tillbaka den och inte kräva omröstning.

Utdragen debatt

Mexikos representant vidhöll resolutionen, krävde att det skulle bli en omröstning och påpekade att detta med no-action-motions blivit ett vanligt sätt att underminera debatter i viktiga frågor i MR-rådet. Panama fyllde på med en argumentation om att resolutionen handlar om universella mänskliga rättigheter, och att MR-rådet måste klara av att hantera också frågor som rör hbtqi-personers rättigheter.

Nigeria stöttade Saudiarabiens no-action-motion, med argument som handlade bland annat om nationell självständighet. Nigeria antydde också att resolutionen skulle handla också om annat än det som stod i den, och att den till exempel skulle kunna leda till könsneutrala äktenskap. No-action-motion-försöket förlorade efter omröstning.

Pakistan presenterade sedan, som representant för OIC, ”Organization of Islamic Cooperation” (utom Albanien) elva ”tilläggs-förslag”, som i själva verket var skrivningar som helt urholkade resolutionen. Särskilt den oberoende experten var något som länderna inte kunde gå med på, men inte heller det särskilda omnämnandet av ”sexuell läggning och könsidentitet” eftersom detta stod för ”livsstilar som det inte finns någon konsensus kring i världen”. Också av Pakistan nämndes vikten av att inte skapa ”polarisering” i rådet. Mexiko klargjorde att de som lagt fram resolutionen inte stöttade förändringarna och att länderna som lagt fram resolutionen önskade att det skulle röstas om varje sådant tillägg separat.

Debatten blev utdragen. Nederländerna argumenterade för, Saudiarabien emot genom att betona bland annat staternas självständighet, samt kulturella och religiösa särdrag. Storbritanniens representant var mycket tydlig i sitt inledande inlägg och klargjorde att resolutionen inte handlar om att ändra länders lagstiftning, inte om äktenskap, utan om arbete mot våld och diskriminering. Representanten sade också bland annat: ”Om ni röstar emot, röstar ni för att hindra FN från att arbeta mot diskrimering av hbtqi-personer. Dessa personer sitter här i rummet. Kom ihåg dem som behöver denna resolution – vi uppmanar alla att rösta för!” Den totalt motsatta positionen stod bland andra Qatar för. Landets representant fördömde det som betecknades som ett försök att ”använda MR-rådet för att driva frågor som det inte finns konsensus kring. Dessa praktiker finns det stöd för i vissa länder, men inte i andra”.

Orlando blev referens

Debatten fortsatte sedan under omröstningen, då alla de elva ”tilläggen” debatterades och sedan röstades om separat. Den första omröstningen gällde själva namnet på resolutionen – där originalformuleringen med ett explicit omnämnande av ”sexuell läggning och könsidentitet” vann med 18 röster mot 17, medan 9 röster lades ner. Flera andra av ”tilläggen”, som bland annat innehöll skrivningar om att respektera regionala, kulturella och religiösa värderingar, och staters suveränitet, antogs. Bedömningen från aktivisterna på plats, ett 20-tal från olika länder, var dock att kärnan i resolutionen, som bekräftade att mänskliga rättigheter är universella och gäller alla överallt, ändå bibehölls.

I debatten gällande det elfte tillägget, som innehöll skrivningar om ta bort den speciella mekanismen, den oberoende experten, och alla hänvisningar till sexuell läggning och könsidentitet, det vill säga totalt urholka resolutionen, blev debatten extra hetsig. ”Let us give hope and dignity to millions!” avslutade Mexiko sitt inlägg, sedan landets representant också vid flera tillfällen hänvisat till attacken i Orlando, som en anledning till att resolutionen behövs.

Ryssland argumenterade för tillägget, bland annat med motiveringen att det inte borde introduceras några nya diskrimineringsgrunder i skrivningar från FN. Endast de som fanns där ursprungligen ska finnas i resolutioner, annars skapas konflikter, menade landets representant. Tillägget avslogs till slut i omröstningen, med 19 röster mot 17.

Överraskande inlägg

När omröstningen om själva resolutionen inleddes fortsatte debatten, återigen med bland annat inlägg som handlade om att stryka resolutionens titel. Med 23 röster mot 15 röstades för att behålla titeln. Det röstades också om att stryka en paragraf som beskrev tidigare antagna resolutioner, vilket i princip alltså var ett försök att skriva om historien. Med 21 röster mot 14 behölls paragrafen.

I debatten om själva kärnan i resolutionen, tillsättandet av den oberoende experten, menade Ryssland bland annat att det skulle innebära slutet för bra dialog och konstruktivt samarbete i MR-rådet, om resolutionen antogs. Både Ryssland och Saudiarabien drev tesen att eftersom gruppen som resolutionen handlar om inte finns definierad i internationell människorättslagstiftning, borde resolutionen inte antas. Trots dessa inlägg blev röstsiffrorna här 21 för, 17 emot och 7 som avstod.

Ett av de för många aktivister mer negativt överraskande inläggen kom från Sydafrika, som meddelade att de tänkte lägga ner sin röst eftersom de ansåg att de som lagt fram resolutionen gick för fort fram och i arbetet hade uppvisat en arrogant attityd mot dem som inte höll med dem. Sydafrika var drivande i arbetet med resolutionen 2011 och det civila samhället i Sydafrika har också mobiliserat kraftigt under arbetet med resolutionen.

Efter närmare fyra timmars debatt och omröstningar antogs slutligen hela resolutionen med 23 röster för, 18 mot och 6 nedlagda röster.

Några av aktivisterna på plats i Génève. Micah Grzywnowicz i bakre raden i rutig skjorta, Yahia Zaidi framför hen i svart kavaj.

Enorm betydelse

Bakom antagandet av resolutionen finns mycket arbete från en global hbtqi-rörelse. 628 organisationer från 151 länder hade skrivit på ett upprop om att anta resolutionen och inrätta den oberoende experten. Viss intern debatt har förekommit, framförallt om huruvida det är strategiskt att driva frågan om just en särskild mekanism, men de som stöttade detta var betydligt fler än de som ville avstå.

– Det här är en resolution med enorm betydelse som kommer ge oss möjlighet att få internationell uppmärksamhet för kränkningar av hbtqi-personers mänskliga rättigheter över hela världen, sade Micah Grzywnowicz från RFSL, som är på plats i Genève.

– Runt 70 procent av organisationerna som skrev på uppropet är från globala syd, vilket är viktigt att komma ihåg. Antagandet av resolutionen är ett kraftfullt ställningstagande från flera olika delar av världen som uppmanar FN att skydda hbtqi-personers rättigheter. Den oberoende experten kommer att kunna spela en central roll för att motarbeta alla kränkningar av hbtqi-personers rättigheter och hjälpa organisationer att använda FN-systemet bättre, sade Yahia Zaidi från MantiQitna Network, ett nätverk för hbtqi-personer i MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika), som också är på plats.

– Det kommer att underlätta arbetet för att människorättsförsvarare och det är oerhört viktigt för våra regeringar och folk att har kunskap om hur hbtqi-communityt kan skyddas från våld och diskrimiering, sade Joleen Mataele från Tonga Leiti’s Association.

Några av uppgifterna som aktivisterna nu hoppas att experten ska arbeta med är att analysera implementeringen av internationell människorättslagstiftning ur ett hbtqi-perspektiv, identifiera goda exempel och brister, öka medvetenheten om utsattheten för våld och diskriminering, föra dialog med stater och andra intressenter, samt bidra med råd och kapacitetsstärkande insatser.