”Agendan för att bekämpa klimathot, fattigdom och arbetet med en feministisk politik för fred och social trygghet försvagas per automatik när demokratierna i världen försvagas.” Jytte Guteland (S) reflekterar över året som gått med fokus den globala utvecklingen och menar att stärkta demokratier kräver ökad jämlikhet.
Det är snart jul och jag funderar på året som gått. Det har varit ett politiskt negativt år, inte minst presidentvalet i USA kommer påverka världen i fel riktning under kommande år.
Några dagar efter valet läste jag en viktig artikel på Brännpunkt i Svenska dagbladet, författad av Staffan Lindberg, professor i statsvetenskap och föreståndare för Varieties of Democracy Institute vid Göteborgs universitet. Temat för artikeln var att vi har anledning att bli rädda. Detta eftersom den nyvalde Donald Trump har uttalat en rad antidemokratiska löften.
Lindberg förde bland annat fram att Trump under valkampanjen hotade med att fängsla politiska motståndare (Hillary Clinton) och uttalade hot mot journalister inom fria medier. Trump gav också uttryck för rasism vilket fick Ku klux klan att hurra och vidare uttryckte Trump att tortyr nu ska ingå i amerikansk policy vid förhör. Lindberg påminner sedan i sin artikel om att antalet demokratier i världen har ökat dramatiskt sedan 70-talet, men att denna framgångstrend nu har brutits. Nu ser vi istället, enligt data från forskningsprogrammet som han föreståndare för vid Göteborgs Universitet, en tillbakagång i 72 länder. Turkiet, Ungern och Filippinerna är några kända exempel. Nu följer alltså USA denna negativa trend.
Framför oss har vi presidentval i Frankrike och Tyskland där högerextrema utmanar. Allt fler forskare och analytiker drar paralleller till 30-talets Europa. Utan demokratiutveckling kommer vi inte heller att lyckas med den globala riktning som behövs i den internationella politiken, om vi ska skapa en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar värld.
Agendan för att bekämpa klimathot, fattigdom och arbetet med en feministisk politik för fred och social trygghet försvagas per automatik när demokratierna i världen försvagas. För att kunna vända utvecklingen är det viktigt att analysera orsakerna bakom folks vilja att lyssna till den ”starke ledaren” som sprider hat mot invandrare, kvinnor och minoriteter samt lovar att återställa ordningen till hur ”den var förr när vår nation var stor och framgångsrik”.
Författaren Katrine Marçal skrev i en krönika i Aftonbladet den 7 augusti, om hur man brukat säga att vänstern vann striden om kultur och högern den politiska striden om ekonomin i samhället. Den politiska kompromiss som rått i västvärlden de senaste trettio åren har varit en kombination av (ny)liberala ekonomiska reformer och i sammanhanget radikal politik gällande kvinnors, hbtq-personers och etniska minoriteters rättigheter. Hon beskriver hur denna kompromiss exploderade i finanskrisen och dess efterspel och hur vi lever nu i en våg av populism.
Jag delar Marçals analys. Vi måste staka ut en ny väg, medvetna om var vi nu befinner oss. Målsättningen måste vara att öka tilliten till rättsstaten. Tilliten till demokratins och de politiska partiernas förmåga att skapa samhällen som är trygga och rättvisa. Vi som företräder partier vars främsta uppgift är att arbeta för jämlikhet måste, i denna tid då ojämlikheten är så tydlig och kritiserad, kunna bygga en ett starkare stöd för en aktiv fördelningspolitik, som bidrar till att minska finansbubblorna och gynnar den reala ekonomin.
Den franske ekonomen Thomas Piketty har specialiserat sig på studier i ekonomisk ojämlikhet och nådde närmast rockstjärnestatus med sin bok Capital in the twenty-first century. Efter 570 sidor med gedigen fakta om vad som har hänt med inkomst- och förmögenhetsfördelningen sammanfattar Piketty sina slutsatser på följande sätt: ”The overall conclusion of this study is that a market economy based on private property, if left to itself, contains powerful forces of convergence, associated in particular with the diffusion of knowledge and skills; but it also contains powerful forces of divergence, which are potentially threatening to democratic societies and to the value of social justice on which they are based.” Jag tror att han har rätt. Det hot vi ser mot demokratin i dag bottnar i den ilska som de senaste decenniernas ekonomiska politik har givit upphov till.
Högerpopulisterna vill inte fördela rättvist. Titta på Trump, hans ekonomiska agenda bygger tvärtom på att sänka skatter för de rikaste och att riva upp den nyligen införda sjukförsäkringen, Obamacare. Nu är det därför hög tid att ta kampen om fördelningspolitiken. Jag tror att det är möjligt att vända den nuvarande utvecklingen där människor ställs mot varandra till en debatt om den ekonomiska politiken. Det är dags att sluta betrakta utvecklingen och istället driva på densamma. Det är som Olof Palme sade: Samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det.
