År 1979 antog FN Kvinnokonventionen, med målet att eliminera alla former av diskriminering av kvinnor.
Sverige undertecknade konventionen 1981 och skickade in sin senaste rapport 2014, för perioden 2006 till 2014. Denna har granskats och i februari förhörde FN:s Kvinnokommitté regeringen om hur de lever upp till Kvinnokonventionen. Därefter fick regeringen ett antal rekommendationer på åtgärder.

I torsdags anordnades ett seminarium i riksdagen med representanter från de olika partierna, initierat av Sveriges kvinnolobby och Moderatkvinnorna. Regeringen företräddes av socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och Pernilla Baralt, statssekreterare hos barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér. Oppositionen fanns på plats i form av Annicka Engblom, ordförande Moderatkvinnorna (M), Rossana Dinamarca, feministisk talesperson (V) och Erik Ullenhag, ekonomisk-politisk talesperson (L). Samtalet modererades av journalisten Johanna Palmström som började med att fråga Pernilla Baralt om upplevelsen av ”förhöret”. Baralt poängterar att regeringen välkomnar processen och att de inte tänkt på det som ett förhör utan som ”en dialog i alla kvinnors intressen”.

– Vi ser det som en hjälp att göra saker bättre, och också att sprida de goda exempel som Sverige har ut till resten av världen. Det var vår uppgift att öppet och ödmjukt lyssna på kritiken men också att berätta vad vi gör. Jag inledde mitt anförande med att påminna oss om den situation vi har i världen i dag, där kvinnors och flickors rättigheter är långt ifrån någonting som vi kan ta för givet, och där vi befinner oss i en global kontext där det faktiskt sker tillbakagångar. Det tas steg tillbaka i flickors och kvinnors möjligheter att vara självständiga och fria och bestämma över sina liv och sina kroppar.

Rätt ställa högre krav

Att Sveriges regering kallar sig feministisk rönte intresse, berättade Pernilla Baralt.

– Det lade jag lite tid på att beskriva vad det innebär, och det förpliktigar så klart. Jag tycker ni med all rätta kan ställa högre krav på den här regeringen än på den förra.

Att jämställdhetsarbetet granskas av utomstående är otroligt viktigt, menade Annika Strandhäll:

– Som minister i en feministisk regering är det ju det samspel som sker i de här frågorna, såväl nationellt som internationellt, som är helt avgörande och som också är en grund för utformningen av vår politik.

Också Erik Ullenhag framhöll vikten av dialog:

– Vi har en bild lite grann i Sverige att vi är bäst i världen på allting, det har vi tyckt ganska länge. Och under ganska lång tid var det så att Sverige skrev under alla internationella konventioner och så tänkte vi att det ska inte betyda nånting utan de andra ska följa efter. Det blev väldigt chockartat när det började komma fällande domar mot Sverige gällande mänskliga rättigheter från en domstol i Strasbourg. Sedan kunde den förra regeringen göra en annan tolkning än vad man menade var rätt i FN-systemet, kanske inte så mycket i den här rapporten, men tidigare. Det finns frågor som vi vet att vi kommer få kritik för, för vi gör en annan bedömning.

Oro över ändrad asylpolitik

Kommittén vill att Sverige ser över ett antal områden. Två av dessa, där det har efterfrågats snabbare översyn, gäller asylsökande kvinnor och våld mot kvinnor. När det gäller asylfrågan är kommittén oroad över omsvängningen av politiken. Risken att den försvårar återföreningar kommer att påverka särskilt kvinnor och barn negativt, menar kommittén.

Panelen fick frågan hur de reagerar på den här oron:

– Det är en förståelig kritik, säger Morgan Johansson. Men vi vet själva vilken situation det svenska samhället är i, det finns väldigt stora bekymmer med mottagandet.

Oron handlar ju om omställningen, håller du med om den oron?, undrade Johanna Palmström?

– Alternativet är att vi skulle behållit samma politik vilket skulle inneburit att vi fortsatt ha Europas mest liberala flyktingmottagande, då tror jag att riskerna för att vi skulle hamna i samma situation som i höstas skulle öka ganska rejält. Vi ska inte tumma på några avtal och konventioner. Jag känner mig oerhört stolt över att vi sedan 2011 gett 130 000 Syrier skydd i Sverige, mer än vi någonsin gjort. Men det fanns till slut en gräns också.

Frågan gick vidare till Erik Ullenhag:

– Jag tillhör dem som tycker det som skett i Sverige och Europa det senaste halvåret är ganska sorgligt. Nu beskriver Morgan Johansson det som att det finns två ytterligheter, antingen har vi Europas mest liberala lagstiftning eller så har vi den mest restriktiva. Så är inte verkligheten. Regeringen kommer att få svårt att försvara den här politiken ur ett genusperspektiv. Människor har kommit som flyktingar från Syrien, de har sina barn eller sin fru på flykt i Europa, eller i värsta fall i Syrien. De får inte komma. Vad leder det till? Vi ska ha fler lagliga vägar in, här stänger man en laglig väg.

Ullenhag beskrev också läget som att överenskommelsen om kvotflyktingar utnyttjas för att komma runt problemet.

– Vi, sex partier, drev igenom att ta emot 5 000 kvotflyktingar, i dag har vi 1 900. Nu säger du att vi ska vi lösa delar av familjeåterföreningen genom att ta emot dessa 5 000 kvotflyktingar som vi redan var överens om. Jag prioriterar gärna kvinnor och barn med tanke på vilken genusbalans vi ser bland flyktingar som kommer till Sverige, men det finns andra som inte råkar ha en anhörig som har kommit till Sverige. Det är ett sätt att trassla med kvotflyktingsystemet som är ganska konstigt.

– Om alternativet är att stå kvar vid samma lagstiftning som vi hade i höstas, kontrade Morgon Johansson, då får vi samma bekymmer. Det här är ett sätt att lösa en del utav problemen.

”Alla kommuner måste ta ansvar”

Moderatkvinnornas Annicka Engblom ville påminna om hur kvinnor och barn utsätta för övergrepp i lägren och på flyktvägen.

– Det finns kommuner som skriver avtal med Migrationsverket att bara ta emot ensamkommande flyktingpojkar, det här är helt fruktansvärt. Vi i Moderatkvinnorna vill göra tvärtom, vi vill ha ett avtal där vi tar emot flickor. För det är just det här genusperspektivet i varje del av det man gör. Sen har vi pratat om vad det kan få för konsekvenser när man som regeringen, som vi uppfattar det, gör avsteg från den här överenskommelsen och vad får det för effekter.

Morgan Johansson kände inte till några avtal om att ta emot bara pojkar.

– Jag tycker att alla, både pojkar och flickor, ska kunna få ett bra mottagande, och då måste alla kommuner ta ansvar. Vi haft ett stort bekymmer med snedfördelning.

Apropå genusperspektiv inflikade Pernilla Baralt att regeringen har infört daglig coachning i just detta på 60 myndigheter, bland annat Migrationsverket. Vänsterpartiets Rosanna Dinamarca sade att ett genusperspektiv fordrar säkra vägar in i Europa och Sverige.

– Man måste ta bort transportörsansvaret, och id-kontrollerna vet vi drabbar allra främst kvinnor för det är oftast kvinnor som saknar id-handlingar.

Morgan Johansson fick återigen försvara sig och fortsatte att hänvisa till hösten 2015:

– Under vissa veckor kom det över 10 000 människor till Malmö, vi klarade till slut inte ens att garantera dem tak över huvudet. Trots att vi förmodligen har världens bästa mottagningskapacitet både i volym och kvalitet, så måste vi fokusera på de 160 000 som redan har kommit. Jag håller med om att detta är ett etiskt dilemma. Det land som tagit mer ansvar än något annat land, jag tycker inte att det är det landet man ska ställa i skamvrån. Vi har gjort mer än någonsin i vår historia. Och vi har inte stängt våra gränser, det fortsätter att komma asylsökande till Sverige.

Erik Ullenhag konstaterade att vissa saker är han och Morgan Johansson överens om.

– Identitetskontrollerna var jättetråkiga att införa. Extremt trist. Men vad var det de innebar i praktiken? Att den som var utan identitetshandlingar och befann sig i Tyskland eller Österrike inte kunde åka till Sverige för att söka asyl utan fick sin ansökan behandlad i de länderna. Sen har Rosanna [Dinamarca] rätt i att i steg två, där finns ett transportörsansvar, det är ju det som håller folk ute. Men det är effekten av den minskade familjeåterföreningen, en situation där kvinnor och barn har svårt att ta sig lagligt till anhöriga, det kommer ur jämställdhetssynpunkt att bli kritik mot oss. Mer genustänk på Migrationsverket är jättebra, men samtidigt, om man hindrar kvinnor och barn från att komma hit så spelar det ingen roll hur många genuskurser man har där.

Mäns våld mot kvinnor

Nästa fråga på agendan var mäns våld mot kvinnor. Där skriver kommittén att de noterar att Sverige håller på att ta fram en ny helhetsstrategi. Emellertid är de djupt oroade över att det saknas konkreta resultat och att förekomsten av våld mot kvinnor är fortsatt hög i Sverige.

När kommer den här helhetsstrategin och vad innebär den?, frågade Johanna Palmström Pernilla Baralt.

– Jag delar fullt kommitténs kritik mot Sverige, det vet vi som sitter här att statistiken visar att mäns våld mot kvinnor eller barn som bevittnar våld har inte sjunkit. Och det beror på att vi under de två tidigare mandatperioderna, och kanske tidigare, inte har haft ett systematiskt arbetssätt i den här frågan. Utan det har varit projektmedel här och projektmedel där utan att vi tydligt har följt upp effekterna av investeringarna. Helhetsstrategin hoppas vi kommer att presenteras i riksdagen efter sommaren.

Regeringen har nyligen tagit emot två stora utredningar: Jämställdhetsutredningen och utredningen vad gäller mäns våld mot kvinnor. Rapporterna är eniga, säger Baralt, liksom också Riksrevisionens rapport; det må ha satsats miljoner på att få bort våld mot kvinnor men effekterna är nästintill noll. Bättre styrning och utvärdering är receptet, liksom att jobba förebyggande och involvera pojkar och män i arbetet.

Som ett konkret exempel ur helhetsstrategin nämnde Pernilla Baralt att de överväger att skapa en egen myndighet för jämställdhetsområdet.

– Av alla viktiga politikområden kan man undra varför vi på jämställdhetsområdet inte har en myndighet, för en sådan står ju väldigt mycket för expertkunskaper, men också för uppföljningen och utvärderingen.

Översyn i rättsväsendet

Rosanna Dinamarca ville se en översyn av hela frågan i rättsväsendet.

– Hur kvinnor blir bemötta när de anmäler ett sexualbrott eller ett våldsbrott. Men också en samtyckesreglering, det har ju utretts och borde redan ha genomförts, nu utreds det lite till igen. Där vill vi också att man för in ett oaktsamhetsbrott när det gäller sexualbrott, så att man inte kan komma undan med ”jag visste inte att hon inte ville”, att man slutar behandla män som att de vore dumma i huvudet helt enkelt. Vi gillar också det här som man lyfter fram, vikten av utbildning och kompetensutveckling för hela rättsväsendet, det har vi ju sett hur man har motsatt sig under så lång tid från domstolarnas sida.

Justitieminister Morgan Johansson framhöll vikten av att få stöd och hjälp tidigt i rättsprocessen. Till exempel att få ett målsägandebiträde tidigt. Att få anmäler sexualbrott tror han beror just på att uppklarningsandelen är så låg.

– Man behöver medvetandegöra och höja förtroendet för rättsväsendet.

Erik Ullenhag ville satsa på långsiktigt, förebyggande arbete som förändrar värderingar.

– Ungdomsstyrelsen gjorde en studie om våldsbenägenheten hos män. Har man könsstereotypa idéer och mönster i sitt tankesätt så ökar risken att använda våld. Jämställda värderingar är ett extremt bra sätt att minska våldet i samhället. Det gäller också frågan om hedersrelaterat våld.

Återstoden av samtalet handlade en hel del om ekonomi, till exempel kvinnors låga pensioner. Annika Strandhäll berättade att de jobbar med en tredje pappamånad till föräldraförsäkringen, en viktig faktor då pensionens storlek är en konsekvens av familjebildningen. Många kvinnor fastnar exempelvis i deltidsanställningar.

Annicka Engblom ville se en uppvärdering av kvinnodominerade yrken och av lönerna i den offentliga sektorn medan Rosanna Dinamarca förespråkade en individualiserad föräldraförsäkring.

Försäkringen är individualiserad, påpekar Annika Strandhäll, men månaderna är överlåtningsbara.

– Den vikta månaden är det enda som har haft effekt. Också vad gäller vården av barn i allmänhet, vi måste lyfta blicken och inte bara tala om månader.

FN anmärker på löneklyftan, den könssegregerade arbetsmarknaden, och att invandrade kvinnor och kvinnor med funktionshinder är mer utsatta. Detta är en viktig fråga, säger Annika Strandhäll.

– Vi har tagit bort vårdnadsbidraget som vi såg försvårade för kvinnor med annan etnisk bakgrund, de var överrepresenterade. Vi behöver jobba med snabbare integration för kvinnor med barn så att de inte blir borta för länge från arbetsmarknaden.

Kvinnor är också generellt överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar, och psykisk ohälsa dominerar.

Annika Strandhäll förordar bättre förebyggande arbete på arbetsplatserna, och det finns ett förslag från regeringen om medfinansiering från arbetsgivaren vid långtidssjukskrivningar.

– Vi behöver ju få bort anledningarna till sjukskrivningarna, säger Rosanna Dinamarca. Osäkra anställningar och så vidare. Nu går folk ner i arbetstid för att orka med. Försöket med sextimmarsdag i Göteborg har varit fantastiskt.

Förslaget om medfinansiering tror Erik Ullenhag kan skapa en rädsla för kostnader hos företagen.

– Sjukvården och arbetsplatsen måste ha bättre kontakt. Sjukskrivningen i sig kan öka ohälsan.

Jämställdhetsmyndighet eller inte?

– Vi vill absolut skydda småföretagen, vi har haft dem för ögonen, säger Annika Stranhäll. Arbetsgivare ska gynnas, men vi vill skydda grupper som riskerar att undanträngas på arbetsmarknaden. Psykisk ohälsa är bekymmersamt och vi har en ny överenskommelse som satsar på primärvården och kvinnor och unga. Vi måste titta på strukturen hur den ser ut just nu, och göra rätt denna gång.

Oppositionen fick en rak fråga: Är ni positiva till en jämställdhetsmyndighet?

Annicka Engblom och Rosanna Dinamarca svarade ja utan att tveka, Erik Ullenhag dröjde någon sekund med sitt bifall.

För att nå fler grupper i jämställdhetsarbetet ska det satsas på tydligt ledarskap och jämställdhetsbudgetering.

– Strategiskt arbete, det kommer att göra skillnad, hävdar Pernilla Baralt. Jämställdhetsministern har ju flera ansvarsområden. Vi ska ta fram en helt ny funktionshinderspolitik. Och från början se en grupp som människor med rätt att leva livet fullt ut.

Erik Ullenhag framhöll vikten av inkludering.

– När det gäller romerna så måste majoritetssamhället bygga upp förtroendet i gruppen och ta ett samlat grepp. När folk sätts i arbete blir könsfördelningen också ofta stereotyp. Arbetsförmedlingen tänker att om mannen får ett arbete så hjälper det mest, det är en dubbel struktur.

Pernilla Baralt avslutade:

– Trots kritiken, det man har med sig är ändå att vi ligger i framkant, och vi har ett stort ansvar. Vi behövs som föregångsland, även om vi inte är bäst. Vi måste fortsätta att höja ribban. I asylfrågan, hur kan vi påverka andra länder? Och den uppdelade arbetsmarknaden, det är viktigt att investera i välfärden där kvinnor jobbar.