I veckan avslutades ett omfattande EU-projekt, vars syfte har varit att motarbeta och förebygga våld i hederns namn, med en stor konferens i Örebro. Gun Hedlund, docent i statsvetenskap med inrikting på genus och politik, var på plats. Hon skriver om slutsatser som dragits av utbildningar och lokal dialog samt vilka strategier de medverkande ville lyfta fram som motkrafter mot våldet.
– Sambandet mellan sexuellt, ekonomiskt, politiskt, kolonialt och socialt förtryck av kvinnor måste klargöras i alla sammanhang. När jag gjorde det i Egypten förlorade jag jobbet, fängslades, torterades och tvingades i exil. Nawal El Saadawi, välkänd läkare, författare och aktivist var tydlig i sitt budskap på den internationella konferensen om att motverka våld i hederns namn vid Örebro universitet 26-27 april.
Nawal El Saadawi beskrev hur en helhetssyn på våld kan vara mycket kontroversiell. Hon menade att AWSA, Arab Women’s Solidarity Association United som grundades 1982 på hennes initiativ förlorat en hel del bidragsgivare på grund av sin hållning.
”Violence, Honour and Revolution. Towards Alternative Gender Eguality Futures” är namnet på konferensen som var officiell avslutning på det EU-finansierade Daphne III-projektet Fatima. Grekland, Storbritannien, Sverige och Portugal har varit partnerländer som ansvarat för utbildning, medvetandehöjning och lokala dialoger om hedersrelaterat våld.
Förebyggande social dialog
Den metod som använts är att stärka etniska minoriteters lokala arbete inom icke-statliga organisationer genom att utgå ifrån ett människorättsligt perspektiv och använda ett MR-spel. Utifrån ett antal frågor får deltagarna samla in information genom att till exempel uppsöka en vårdcentral eller skola, sedan göra en presentation av vad de funnit inför gruppen och därefter gemensam diskussion i gruppen av vad som kommit fram. Totalt har 1 000 personer fördelat på 15 föreningar, som representerar olika etniska grupper, i varje land använt sig av spelet. En viktig poäng har också varit att bidra till att nätverk skapas mellan de aktiva grupperna.
– Kunskap och medvetandehöjning om konventionen om mänskliga rättigheter har varit en bra väg för att nå etniska föreningar utan att stigmatisera, berättade Yevgeniya (Jenny) Averhed, projektledare vid Folkuniversitet i Uppsala. Vårt mål är att underlätta social dialog för att förebygga hedersrelaterat våld.
Susanna Oliviera från Kerigma i Portugal och Nikolaus Pitsoulis från Dimitra i Grekland rapporterade om hur en praktisk användning av spelet och dialog lett till empowerment av kvinnor som deltog.
– I Storbritannien är det ett nytt fenomen att benämna hedersrelaterat våld som en särskild kategori av våld, berättade Umme Imam från Angelou Centre.
Centrumet är den enda etniska minoritetspartnern i EU-projektet med kunskap och erfarenheter ända tillbaka från bildandet av Brixton Black Women´s Movement 1973. Enligt Umme Imam präglades den brittiska statens hållning av kulturrelativism perioden 1950-1999 med en tydlig omsvängning år 2000 då en särskild enhet bildades av regeringen för att arbeta mot tvångsäktenskap och sexuell exploatering av barn.
I Fatima-projektet valde Angelou Centre att vända sig enbart till ”black women’s organisations”, flera hade liten kapacitet och behövde mycket stöd för att praktisera metoden med MR-spelet. Frågorna bantades ned och var mer direkt riktade mot hedersrelaterat våld. Nu ska ett Black Minority Women’s Network skapas.
Våldets mångfald
Talare och debattörer vid konferensen var både forskare och praktiker bland annat maskulinitetsforskare Jeff Hearn, genusvetare Sofia Strid, Örebro universitet, Anne Van Nistelrooij, EU-kommissionen och Anneli Häyren, utvärderare av projektet och forskare vid Centrum för genusforskning vid Uppsala universitet.
– Vems våld och vems kunskap om våld är det som vi talar om, frågade Jeff Hearn inledningsvis. Han betonade vikten av att se våldets mångfald, våldet som en relation och pågående process. Att inte se och namnge att det är män som utövar våldet är att reproducera det och män har ett särskilt ansvar att stoppa det, enligt Jeff Hearn och nämnde Vita bandet-kampanjen och den globala rörelsen Men Engage.
Konferensens titel Violence, Honour and Revolution berördes av Sofia Strid som tog ställning för empirisk forskning om levd erfarenhet hos kvinnor som den främsta källan till kunskap om kvinnors kunskap om revolutionärt våld. Olika slags våld, våldsregimer som system och vikten av att ge röst åt både minoritets- och majoritetskvinnor, lyftes fram av Sofia Strid. Den revolution hon åsyftade handlar om våra sinnen och vårt tänkande.
Viktiga motstrategier
Konferensens åhörare gavs utrymme att ställa frågor och en mängd olika områden diskuterades. Det gällde bland annat forskning om hedersrelaterat våld som splittrad med en ovilja att peka ut vissa grupper, mångkulturell policy som hinder att förebygga hedersrelaterat våld, politikers rädsla för att bli kallade rasister, harmful practices som ett mer neutralt begrepp inom EU, kritik mot dem som valt att arbeta särskilt med kvinnor, aktivism i skolor för att motverka myter om mödomshinnan och avslutningsvis funderingar omkring en dokumentärfilm från Palestina, Marias Grotto, av filmaren Buthina Canaan Khoury. På frågor från publiken om strategier i arbetet mot hedersrelaterat våld gavs många olika svar av talarna.
– Empowerment av minoritetskvinnor är grunden.
– Se helheten som asyllagstiftning, migrationspolitik och fattigdom.
– Stoppa finansiering till religiösa skolor, staten tror att de ska ”vinna dem” men det är en tickande bomb!
– Lyft fram de feminstiska rösterna!
– Var inte så artig, så försiktig med att kritisera.
– Är förväntningar på ideellt gratisarbete rimliga?
– Vi måste vara modiga.
– Mångkulturell policy har ersatts av mångreligiös policy – men vi måste kunna kritisera.
– Hopp och organisering är makt!
