Sandra Segura Segura, Nora Celia Domínguez Maldonado, Citlali López Velázquez, María Martina Fonseca och Gloria Muñoz Ramírez är reportrar och även om de bor i olika delstater har de alla en sak gemensamt – de har hotats på grund av sitt journalistiska arbete där de granskat politiker, fackliga ledare, lokal polis och offer för våld.

Aggressionerna mot kvinnorna dokumenteras i rapporten Herraväldets makt: Våld mot kvinnor i journalistiken 2014-2015, som tagits fram av Cimac, den första organisation som registrerar och dokumenterar attacker mot kvinnor i journalistiken. I dokumentet listas 147 attentat mot kvinnliga journalisters yttrandefrihet i 24 av landets delstater, under dessa två år.

Efter att ha genomlyst våldet mot pressen drog Cimac slutsatsen att vad journalisterna står inför är herraväldets makt, det vill säga personer eller grupper som illegalt eller med stöd av myndigheterna använder ekonomiska, politiska eller kulturella resurser till att skada, nedvärdera, hota och hindra dem att utföra sitt arbete.

I 89,6 procent av de 147 registrerade fallen visade sig förövarna vara personer med offentliga uppdrag, med makt, eller så var de medlemmar i den organiserade brottsligheten, vilket visar att de som utför grävande journalistik för att bevisa korruption eller maktmissbruk blir fiender till vissa auktoritära grupper.

Som exempel på dessa ”herravälden” berättas reportrarnas historier, som trots olika kontexter har utsatts för hot med avsikt att tysta deras röster: Sandra Segura Segura tog emot telefonhot, Nora Celia Domínguez Maldonado hotades av en tidigare borgmästare, Citlali López Velázquez hotades av en social ledare, María Martina Fonseca kidnappades och torterades, och Gloria Muñoz Ramírez hus plundrades.

Ledande i våld

Under 2014-2015 placerade sig Veracruz, Mexico City, Guerrero, Oaxaca och Morelos bland de farligaste delstaterna för journalister. Bilden av våldet förändrades inte mycket jämfört med 2012-2013 när Cimac presenterade sin rapport Ostraffat. Våld mot kvinnor journalister. Juridisk Analys.

Under den föregående perioden låg landets huvudstad på första plats när det gäller aggressioner mot journalister med 35 procent av fallen, följt av Veracruz med 17,4 procent, Morelos med 6 procent, Guerrero med 5,1, sedan Chiapas, Puebla och Oaxaca med praktiskt taget 5 procent vardera.

I den här uppföljningen visade sig Veracruz stå för det mesta våldet, med 19,7 procent av fallen, följt av Mexico City med 18,7 procent, Guerrero med 8,1 procent och Oaxaca och Morelos på delade fjärdeplats med 5,4 procent av fallen vardera.

Ökningen av folkliga manifestationer, den politiska instabiliteten och den växande närvaron av drogkarteller medförde en ökning av våldet på de områden där journalister genomför sitt arbete, villkor som utsatte dem för högre risk att attackeras, få sina rättigheter kränkta eller hotas till livet.

Det är ett av skälen till att Guerrero återkom på listan över aggressioner. Efter att de 43 studenterna vid skolan Raúl Isidro Burgos i Ayotzinapa försvann i september 2014 förstärktes en kontext med sociala spänningar och repression mot medborgarna och pressen.

Offrens profiler

Herraväldets makt dokumenterade att de våldsamma dåden mot journalister begicks mot reportrar mellan 25 och 34 år, varav de flesta bevakade frågor som rör politik, korruption, förskingring av offentliga medel, maktmissbruk och röstköp under valkampanjer och valprocesser, liksom sociala rörelser.

Detta tyder på en stark reaktion från maktens män som varslar om ett hot mot kritiska undersökningar som genomförs av journalister och direkt påverkar socioekonomiska intressen när information om deras handlingar offentliggörs.

Av samtliga attackerade journalister rapporterade 21,7 procent om frågor med koppling till sociala protester (de bevakar manifestationer) medan 8,1 procent rapporterade om säkerhetsfrågor.

En fråga att lyfta fram som är särskilt oroväckande är det ökade våldet mot de som arbetar på digitala medier. Medan 44 procent av aggressionerna riktades mot journalister på tryckta medier begicks 34,6 procent mot journalister på digitala medier under 2014-2015.

Under dessa två år arbetade 16,3 procent av journalisterna som utsattes för någon form av aggression på radion, medan 4,7 procent arbetade i tv.

Misstro mot institutionerna

I Mexiko har inrikesdepartementet ett program som ska beskydda människorättsförsvarare och journalister, men journalisterna misstror denna institution. En undersökning som Cimac genomförde 2014 avslöjade att 47 procent av journalisterna betraktade resultaten av programmet som mycket dåliga, endast 29 procent måttligt effektiva och 24 procent uppgav att resultaten är dåliga.

Kanske är det därför som bara 82 av de kvinnliga journalisterna (35 procent) deltog i programmet mellan oktober 2012 och juni 2016, av de 232 sammanlagt som står under dess beskydd.

En annan myndighet för vilken förtroende saknas är specialåklagaren för att utreda brott mot yttrandefriheten, som finns hos riksåklagaren, och utreder aggressionen mot pressen, där 64 förundersökningar för våld mot kvinnliga journalister öppnades mellan 1 januari 2014 och 30 november 2015.

Med tanke på dessa fakta uppmanas staten att fullt ut uppfylla rekommendation 25 från expertkommittén som övervakar kvinnokonventionen, om att garantera journalisternas liv, frihet och integritet, och försäkra sig om att de inte kränks.

Dessutom efterlyses ett genusperspektiv för det statliga skyddsprogrammet och att konkreta, adekvata och effektiva åtgärder vidtas för att utreda, döma och sanktionera attackerna mot journalisterna.

Översättning: Jenny Rönngren