I ett halvt år kämpade flyktingrörelsen, kvinno- och antirasistiska rörelsen och samtliga människorättsorganisationer för att stoppa regeringens lagförslag. Folkkampanj för asylrätt samlade 67 382 enskilda och 160 organisationer bakom sitt upprop som pågått sedan förra året, då regeringen kom med sitt åtgärdspaket för att minska antalet asylsökande. Hundratals samlades på Mynttorget utanför riksdagen på tisdagen, 21 juni, för att in i sista stund visa motstånd.

Det var under pågående manifestation på Mynttorget som Sveriges riksdag klubbade igenom den tillfälliga asyllagen som kommer att inskränka möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige och att återförenas med anhöriga. Vänsterpartiet och Centerpartiet var de enda politiska partier som röstade emot regeringens förslag. Fyra riksdagsledamöter från Miljöpartiet gick emot partilinjen och röstade nej; Carl Schlyter, Annika Lillemets, Jabar Amin och Valter Mutt. Liberalernas Birgitta Ohlsson röstade också emot förslaget. Liberalerna och Kristdemokraterna avstod från att rösta. Totalt röstade 240 ja, 45 nej, 20 avstod och 34 var frånvarande.

Med denna nya lag, som ska preliminärt gälla i tre år, men redan nu talas om risken att den blir permanent, har Sverige – tillsammans med länder som Rumänien, Grekland och Malta – asylregler på EU:s lägsta nivå.

Rossana Dinamarca och Daniel Riazat, riksdagsledamöter för Vänsterpartiet, var på plats på demonstrationen utanför riksdagen innan omröstningen och tog emot namnlistorna som Folkkampanj för asylrätt samlat in. Efteråt kommenterade Rossana Dinamarca, som också är Vänsterpartiets feministiska talesperson, beslutet så här:

– Det känns tungt och jag är så besviken, ledsen och arg. Besviken över att inte en enda socialdemokrat hade mod ens att avstå. Ledsen över att en socialdemokratisk regering driver en politik som går så på tvärs mot den socialdemokratiska regering som hjälpte mig och min familj till Sverige 1974. Arg över att vi har kostymrasister som applåderade regeringens politik när lagen röstades igenom. Men jag kan inte fortsätta utan hopp och det hoppet står alla människor utanför riksdagen för som kämpat varje dag för grundläggande mänskliga rättigheter. Vi glömmer inte det som hände idag och domen i nästa val måste bli hård.

Rossana Dinamarca och Daniel Riazat.

Johanna Jönsson, riksdagsledamot och Centerpartiets talesperson för integrations- och migrationsfrågor, har arbetat hårt för att försöka stoppa förslaget:

– Det är sorgligt att regeringen väljer att gå så långt i en restriktiv riktning, särskilt i ett läge där det bara är några hundra personer som söker asyl i Sverige varje vecka. De här förändringarna kommer hålla svårt utsatta familjer splittrade och slå hårt mot många av de mest ömmande fallen, då de inte längre kommer ges skydd.

Nätverket Streetgäris reagerade starkt på sociala medier igår:

– Gårdagens beslut gör att vi riskerar att bli ett land som människor istället vill fly ifrån än fly till. Vi skäms över att kalla oss Svenskar och tycker att det är oroväckande att en regering och flera partier ställer sig bakom ett förslag som alla remissinstanser kritiserat. Vi vet tyvärr att de trots allt handlar om rasism och inte bara att ”dem är för många”. Vi tänker försätta organisera oss i vårt nätverk som vi redan gör idag genom aktionsgrupper och arbeta långsiktigt för ett antirasistisk och feministiskt samhälle med öppna gränser. Genom mötesplatser och gemenskap tror vi att vi kan förändra denna samhällsutveckling som just nu bara vill förlama oss då vår utveckling går utför, skriver styrelsen för Streetgäris.

Feministiskt Initiativ har också arbetat för att stoppa lagen:

– Riksdagen har i dag röstat för en lagändring som alla tunga människorättsorganisationer är emot. En lagändring som kommer slå hårdast mot kvinnor, barn och hbtq-personer. En lagändring som kommer leda till otrygghet, splittrade familjer och fler döda kroppar i Medelhavet. Att sittande regering tagit fram detta lagförslag samtidigt som de vill göra barnkonventionen till lag och kalla sig feminister är ett skämt. En feministisk migrationspolitik bryter inte mot mänskliga rättigheterna när de behövs som mest, säger Sissela Nordling Blanco, Feministiskt initiativs gruppledare i Stockholms stadshus.

Sissela Nordling Blanco.

En av talarna under demonstrationen på Mynttorget var Toktam Jahangiry, ordförande för Malmö FN-förening och valberedare för Svenska FN-förbundet:

– När majoriteten av politikerna skrattar och applåderar i riksdagen efter ett beslut som folk ute på gatorna gråter och lider för, då är det dags för en revolution! Regeringen tillsammans med majoriteten har dödat solidariteten som Sverige var känd för! Sverige kommer att förändras från ett stort land till ett stort fängelse.

Toktam Jahangiry: ”Svenska regeringen har flyktingars blod på sina händer”.

Många från Somaliska Riksförbundet deltog på manifestationen.

Erland Edberg och Felicia Mulinari.

Felicia Mulinari och Erland Edberg framförde gemensam dikt under demonstrationen för asylrätt:

I hågkomstens första blomning

I korselden mellan platser

Här blommar vi inte

men vi

repeterar en blomning

När vaggvisor bryter fram som frågor

eller en vilja att berätta om något

gemensamt

Om hur vi dödas

på samma sätt

vi sjunger

För syskonbarn:

du föddes på de osynliga slagfälten

där vällingen kokas fastän kropparna sjuder

Jag lägger en hand över din panna när du sover och värmen sprider sig ända upp i ärmen.

Prova känn över hans ögonlock, säger Mamma.

Om de rycker så vet du att han drömmer, säger hon.

sov, din mamma slåss mot lasermän

längta, din mamma vakar över dig

sov, din mamma slåss mot svärdsmän

längtan, din mamma vakar över den

Jag gör det och de rycker. Jag vet att du drömmer, säger jag till dig fastän du sover.

sov, när vaggvisor bryter fram som frågor,

dröm så våra minnen kan stanna

som svar

Det är dagen under kaprifolierna i parken

Vi gungar länge, och begraver sedan en död ekorre. Du hjälper mig att gräva gropen, ovetande om att ekorren inte längre finns

På en fest dansar jag med en tjej från Uruguay som också heter Maria, som jag, efter någon som mördades i gerillan, som vår Maria, min och din

Jag färgar ditt hår rosa, för att jag själv
drömde om rosa hår som barn. Alla
dom andra tjejerna hade det.

På judiska begravningsplatsen i Warszawa, Okopowa, i det nedsjunkna mörkt gröna, finns en grav med namnen från mormors familj, din gammelmormor

Du måste heta så att hon kan minnas

Du måste sova så att du kan leva.

Du är inte den sista generationen

att få döpas i våld och sötsaker

du aldrig skulle förlora

På skogskyrkogården i Stockholm, finns en grav med min mosters namn, din gammelmoster

så försvinner skillnaden ibland i namnet,

varje bokstav vi heter är drunknande

spegelbilder av livstrådar som spinner

utan något silke kvar att växa med

På Cemitero da Costa di Caparica, utanför Lissabon, bland salt och marmor, finns en grav med min morfars namn, din gammelmorfar

för att det finns någon annan

på en fest om tjugo år

som inte skall fråga hur det uttalas

utan bara från vems kamp det härstammar

I hågkomstens första blomning

I korselden mellan platser

Här blommar vi inte

men vi repeterar en blomning

Det är dagen under kaprifolierna i parken

När ekorren är under jorden reser vi oss upp från knä. Jag borstar av händerna på byxorna och du håller fram dina och säger bara blöt

En familj. Två vatten.

En minnesflod som bär din kropp och ditt namn.

Ett hav ur vilken längtan skall fördelas.

En familj. Tre städer. Två skogar. Ett fält.

Ett språk: av vad?

En sång.

Vi ville skriva med vaggvisor

En gång, hundra gånger, tusen gånger,

En sång.