Innebandy är Sveriges största inomhussport, och den näst största lagsporten efter fotbollen. Svenska innebandyförbundet har tagit fram Svensk innebandys utvecklingsmodell (SIU) och arbetar just nu med implementeringen av denna. En modell som ska tillföra ett mer inkluderande perspektiv inom idrotten.

– Vi ska leva upp till det vi alltid har sagt. Att alla ska få vara med på sina egna villkor. Idrotten bygger generellt på en tävlingslogik där det viktiga är resultatet och att vinna, vilket gör att många hoppar av. Tävlingslogiken präglar hela idrottens struktur. Istället borde idrotten bygga på engagemang och idrottarens egen motivation, säger Emil Risberg.

Många avhopp sker i tidiga tonåren

Det är perioden mellan tolv och tjugo års ålder som de allra flesta avhopp sker. Svensk föreningsidrott har tappat tre fjärdedelar av utövarna tills dess utövaren fyllt tjugo år, enligt statistik från Riksidrottsförbundet.

Emil Risberg menar att träningen har varit alltför ensidig och att specialiseringen har skett för tidigt.

– Specialiseringen har lett till att ungdomar hoppar av i tidig ålder. Innebandyn har de senaste fem åren jobbat för ett förändringsarbete med syfte att behålla utövarna inom idrotten, och vi implementerar just nu en modell som går ut på att se till människan istället för till resultatet.

Svenska innebandyförbundet som i sin landslagsverksamhet har samma budget och samma ersättningar för damer och herrar, vilket är ett ovanligt inslag inom svensk idrott, har som målsättning att SIU helt ska genomsyra svensk innebandy. Modellen baseras på aktuell idrottsvetenskaplig forskning med utgångspunkt i det arbete som Canadian Sport Centres gjort.

– Modellen bygger på vetenskaplig fakta och handlar i grunden om att alla som vill ska få chansen att spela innebandy. De egna ambitionerna och förutsättningarna ska vara ledande, inte resultatet, säger Emil Risberg.

Emil Risberg och Inger Eliasson.

Fokus på människan

Innebandyn i Sverige är tabellfri fram till tolv-års ålder.

– Den största andelen utövare är mellan sex och tolv år. Sedan börjar fler hoppa av. Vi kan inte bara skylla på att tabellen förs in, men det är nog en bidragande orsak. Att tänka i tabeller och resultat är ett vuxet perspektiv och ett vuxet förhållningssätt, som bygger på en tävlingslogik. I och med vårt nya angrepssätt inom innebandyn så har vi försökt att föra in barnperspektivet.

Som ett led i detta har därför Svenska innebandyförbundet avvecklat distriktslags-SM för 15-åringar, och ersatt det med ett träningsläger. Över 14 000 ledare har genomgått svensk innebandys nya ledarutbildning. Den fokuserar på andra moment än de rent innebandytekniska, till exempel moment för att idrottaren ska få en trygg social miljö.

– Tidigare har det handlat mer om det speltekniska. Nu fokuserar vi på människan. Det är människan som är viktig liksom den sociala gemenskapen. Till exempel pratar vi med ungdomarna om hur en bra kompis ska vara. Sådant är värdefullt om vi ska behålla ungdomarna inom idrotten, säger Emil Risberg.

Avhoppen slår hårdare mot tjejlagen

Avhoppen inom idrotten ser ungefär likadana ut för både killar och tjejer, lika många hoppar av. Men damidrotten har färre utövare redan från början och påverkas därför tydligare. Det kan handla om stora lagförändringar och att tvingas slå ihop olika lag då det på vissa håll blir svårt att få ihop tillräckligt många spelare.

– Avhoppen blir mer tydliga och mer drabbande på tjejsidan, säger Inger Eliasson, doktor i pedagogik vid Umeå universitet.

Hon har forskat på avhoppen inom innebandyn, med särskilt fokus på tjejers avhopp.

– Det handlar om att prestation går före att ha kul, och då är det många som lägger av. En kritisk faktor är att tjejerna vill leva upp till de krav som ställs på dem, och när de känner att de inte kan göra det så hoppar de hellre av än diskuterar syftet med idrotten. De accepterar kraven och slutar istället, säger Inger Eliasson.

Forskningen visar att det förekommer stor brist i kommunikationen mellan idrottsutövaren och föreningarna. Utövaren kan ha gått i flera år och tänkt på att sluta idrotta på grund av de höga kraven men när beslutet tas om att hoppa av så blir tränarna förvånade.

Lång process

Ingrid Eliasson menar, precis som Emil Risberg på innebandyförbundet, att för att nå ungdomarna och behålla dem inom idrotten så behövs ett perspektiv som utgår mer från idrottaren själv och som lyssnar på vad hon eller han önskar och som ser till individen istället för till resultat.

– Idrotten skulle vinna på att lyssna mer på vad spelarna själva önskar och vill. Det är viktigt att hantera lagförändringar bättre och jobba med sammanhållningen, och särskilt viktigt är det att inte ta för givet att elitsatsa. Glädjen ska genomsyra idrotten även när barnen blir äldre. Sedan bör föreningar skapa en bättre strategi för de som valt att sluta. Många har ägnat flera år av sin uppväxt inom en förening, vilket självklart varit betydelsefullt. Att barnen bara slutar utan att någon bryr sig känns omänskligt, men är väldigt vanligt. Om de fick en värdig avtackning skulle chanserna för idrottsutövaren att komma tillbaka igen vara stora, säger Inger Eliasson.

Emil Risberg säger att det går långsamt att förändra tävlingsstrukturer, men ser ändå ljust på svensk innebandys framtid.

– Det tar lång tid att nå resultat med förändringsarbete. Vi har börjat nu men det är en lång process som går ut på att förändra strukturer, men jag ser ljust på framtiden. Jag tror vi är på god väg. Förhoppningsvis kan vi inspirera andra idrotter att tänka likadant.