Den 65-åriga kanadensisk-iranska antropologiprofessorn Homa Hoodfar kallades till förhör under sitt senaste besök i Iran i början av året. Enligt obekräftade uppgifter hade lösenordet till hennes dator och e-post beslagtagits av säkerhetstjänsten redan i samband med första förhöret, vilket ledde till att allt fler kvinnorättsaktivister valde att av säkerhetsskäl avvakta med aktiviteter och frysa sina kontakter. Larmet nådde iranska kvinnorättsaktivister utomlands och skapade oro och ovisshet i brist på information.
”Sedan januari 2016 har mer än ett dussin kvinnorättsaktivister i Teheran kallats till långa och intensiva förhör av revolutionsgardet (Pasdaran)", skriver Amnesty International i sin nypublicerade rapport.
Amnesty Internationals rapport stämmer väl med andra källors beskrivning av situationen. De som har kallats till förhör av det fruktade, så kallade revolutionsgardet Pasdaran – vilket driver en egen säkerhetstjänst vid sidan om statens – har inte fått någon förklaring till kallelsen, men anklagats för ”spionage och samröre med utländska grupper med avsikt att störta regimen” under de långa och hårda förhören. Det handlar om brott som anses allvarliga enligt iranska regimens lagar.
Hoodfar anklagade för spionage
Amnesty International förklarar i sin rapport att förhören av Hoodfar och de andra aktivisterna framför allt handlade om två lokala initiativ: en Facebook-sida för tidskriften Feministskolan, som publicerar rapporter och artiklar om frågor rörande feministiska teorier och praxis och om kvinnors rättigheter i Iran och globalt; samt en kampanj som drevs under februari 2016, i samband med parlamentsvalet, för att ändra ”parlamentets maskulina ansikte” genom att verka för fler jämlikhetsförespråkare bland kandidaterna till parlamentet.
Riksåklagaren i Teheran sade i en intervju den 24 juni att professor Homa Hoodfar sitter fängslad, officiellt sedan 6 juni, på grund av sitt ”feministiska engagemang och brott mot rikets säkerhet”.
Tidigare hade medier, i samröre med Pasdaran, hävdat att Homa Hoodfar var ”den iranska agenten bakom bildandet av ett feministiskt nätverk”. Och att valkampanjen för att ”ändra parlamentets maskulina ansiktet” var ”hennes senaste projekt”. Vidare skrev iranska medier enligt Amnesty att Hoodfar genom det feministiska nätverket Women Living Under Muslim Laws, WLUM, uppmanat till feminism i muslimska länder.
Frysta aktiviteter
Kampanjen för fler kvinnor i det iranska parlamentet initierades främst av aktivister bakom Feministskolan, varav många tillhör den del av kvinnorörelsen som stödjer reformisterna inom regimen och arbetar helt öppet och inom ramen för de rådande lagarna.
Redan i början av 2016, i samband med förhören och påtryckningarna, avslutade både Feministskolan och kampanjen för fler kvinnor till parlamentet sina aktiviteter till följd av hot och rädsla för fler repressalier, eller på grund av tvång. Men även likasinnade månadstidningen Zanan-e Emrooz (Dagens kvinnor), som trycks med myndigheternas tillstånd i Teheran, meddelade den 26 juli plötsligt att den självmant avbrutit utgivning tills vidare.
Regimens maktdemonstrationer, även mot kvinnorättsaktivister och feminister som arbetar inom ramen för den iranska regimens ordning, har lett till att flera feminister som bor utomlands men av familjeskäl behöver besöka Iran, nu har valt att helt avstå från engagemang och offentliga kommentarer rörande kvinnofrågor. Detta tyder på en allvarlig backlash inom den iranska kvinnorörelsen.
”För min del reser allt detta ännu ett mur av rädsla och misstänksamhet, tystnad mellan den iranska diasporan och iranier som lever i Iran...”, skrev en av feministerna som lever utanför Iran, och fortsatte: ”Nu meddelar jag beslutet om min självcensur, min ’frivilliga’ tystnad om feminism, kvinnorörelsen och nästan allt som rör politiska frågor i Iran, tills vidare, så länge jag har nära och kära kvar där”.
Sedan början av 2016 har Pasdaran-styrkan gripit minst sex iranier med dubbelt medborgarskap då de besökte hemlandet.
