Den iranska Per Anger-pristagaren 2011, juristen och människorättsaktivisten Narges Mohammadi inledde en hungerstrejk den 27 juni. Hon protesterar mot fängelsemyndigheten som inte beviljar hennes begäran att ha telefonkontakt med sina nioåriga tvillingar som har tvingats flytta utomlands. Genom en Twitter-kampanj har 100 000 personer krävt Narges Mohammadis omedelbara frigivning. UPPDATERING: Idag på lördag 16 juli meddelade Narges Mohammadis make, bosatt i Paris via sin Facebook-sida: "Just nu sitter barnen i telefonsamtal med sin mor". Senare på lördag bekräftade Narges Mohammadi att hon avslutar sin hungerstrejk.
Trots livshotande tillstånd säger Per Anger-pristagaren 2011, Narges Mohammadi, bestämt att hon inte avbryter sin hungerstrejk så länge hennes begäran inte beviljas. Fängelsemyndigheten har hittills vägrat lyssna på hennes krav. Abbas Hajiloo från Evin-fängelset har under veckan besökt Mohammadi och ska enligt organisationen International Campaign for Human Rights in Iran, ha hotat henne och krävt att hon avbryter sin hungerstrejk eftersom den har fått uppmärksamhet i Iran och internationellt, vilket uppfattas som ett hot mot regimens rykte. Bland annat har 100 000 personer genom en Twitter-kampanj krävt Narges Mohammadis omedelbara frigivning.
Narges Mohammadi protesterar mot fängelsemyndigheten som förvägrar henne telefonkontakt med barnen. Efter att Mohammadi åter greps 2015 blev hennes två barn tvungna att flytta till sin far utomlands. Med det sextonåriga fängelsestraffet som Mohammadi dömdes till i maj 2015 kommer hon inte att få träffa de nu nioåriga tvillingarna under lång tid framöver. Mohammadi har förnekats ha telefonkontakt med sina barn sedan i somras, något som hon har protesterat mot utan resultat. Därför startade hon sin hungerstrejk den 27 juni.
Den 9 juli, på den trettonde dagen av Mohammadis hungerstrejk flyttades hon med handfängsel från Evin-fängelset till ett sjukhus. Neurologen Ahmad Ali Noorbala Tafti bekräftade att Mohammadi lider av hjärtklappning och att hungerstrejken har försämrat hennes hälsotillstånd. Mohammadi lider av två kroniska sjukdomar, nämligen lungembolism och en neurologisk sjukdom som orsakar muskelförlamning. Därför behöver Mohammadi regelbunden behandling, något som hon inte får i fängelset.
I ett öppetbrev inför sin hungerstrejk skrev Narges Mohammadi bland annat:
”För ett år sedan, i denna månad, lämnade mina två barn landet för att vara med sin far i Frankrike eftersom det inte längre var möjligt för dem att leva utan sina båda föräldrar. Jag har gått igenom vårt senaste möte hundra gånger. Jag minns inte hur mycket jag grät… Jag begärde tillstånd att använda telefon för att åtminstone kunna höra deras röster men det beviljades inte… Dagen mina barns födelsedag kom ansökte jag för att få tala med dem per telefon för att önska dem glad födelsedag. Det vägrades. I kvinnoavdelningen i Evin-fängelset…Finns det ingen telefon för att kontakta familjer, det är förbjudet. Umgänge mellan mödrar och barn sker en gång i veckan genom personliga besök…Jag träffar mina käraste Kiana och Ali i mina dagdrömmar. Jag luktar på deras små händer och kysser deras vackra ansikten…Drömmarna är mitt enda sätt att ha kontakt med mina barn…” (Hela brevet)
Narges Mohammadi dömdes till 16 års fängelse den 17 maj medan hon satt i Evin-fängelset. Mohammadi frihetsberövades först i april 2012, och sattes i Evin-fängelset efter att ha dömts till sex års fängelse. Efter tre månader släpptes hon mot borgen på grund av hennes akuta hälsotillstånd. Men hon greps igen, nattetid i sitt hem, i maj 2015 och har sedan dess hållits fängslad.
