Be Free är en organisation som finns i Rom och arbetar mot människohandel, våld och diskriminering. Kooperativets senaste rapport, Inter/rotte (Avbrutna) – Berättelser om människohandel och motstånd visar på nya mönster när det gäller människohandeln. Under de senaste åren har de, liksom IOM, sett antalet nigerianska kvinnor som kommer till Italien, varav många offer för människohandel, öka dramatiskt och ville ta reda på varför.

Huvuddelen av materialet i studien är baserat på intervjuer med kvinnor på ett ”identifierings- och utvisningscentrum”, Ponte Galeria i Rom, ett förvar där personer som inte uppfyller kraven på att vistas legalt i landet, hålls inlåsta.

– Vi upptäckte att tillvägagångssättet för hur de nigerianska kvinnorna kommer hit har förändrats, från att ha kontrollerats av kriminella organisationer i hemlandet, som har styrt resan från början till slut, har det nu skett en fragmentisering av resvägen under vilken kvinnan köps och säljs flera gånger, säger Loretta Bondì, chef för internationella projekt på Be Free.

De senaste årens politiska händelseutveckling med ett ökat antal konflikter i Nordafrika och medföljande sönderfall av samhällsstrukturer, framför allt i transitlandet Libyen, har lett till att nigerianska kriminella organisationer inte längre kan kontrollera resan genom Libyen.

Försvinner på vägen

Därför säljs kvinnorna när de kommer till Libyen, och hamnar därmed i händerna på nya transnationella människosmugglare i väntan på att ”maman”, ofta en kvinna av samma nationalitet som har rekryterat kvinnorna i hemlandet, ska ringa för ”befria” henne från det ”libyska fängelset”. Under tiden tvingas hon leva i ovisshet under slavliknande förhållanden i ett privat hem eller under påtvingad prostitution i ghetton. Denna situation bryter ned kvinnan och ökar samtidigt hennes beroende av människohandlarna.

Det handlar inte längre om nationella nigerianska kriminella organisationer utan ett svåröverblickbart nätverk av väletablerade transnationella kriminella organisationer. Dessa lever på och drar nytta av strukturella problem relaterade till könsdiskriminering, ojämlikhet och en allt djupare feminisering av fattigdomen i världen.

Fragmentiseringen, det vill säga att kvinnorna köps och säljs flera gånger längs resvägen och därmed kontrolleras av olika grupper under olika etapper av resan, gör att många kvinnor ”försvinner på vägen”. Detta, menar Bondì, är en av de troligaste förklaringarna till att antalet kvinnor från Nigeria har ökat. För att människosmugglarna ska hålla uppe prostitutionsverksamheten och intäkterna, trots att en del kvinnor försvinner, behöver de öka det totala antalet kvinnor.

– Vi har sett att kvinnorna som rekryteras är allt yngre och oftare har lägre utbildning än tidigare, säger Loretta Bondì på Be Free.

Hon beskriver en situation där det faktum att det är betydligt fler kvinnor som lockas till Europa, att resvägen har fragmenterats, att de kvinnor som kommer hit dels är yngre och dels har kort skolgång och att asylberättelserna alltmer liknar varandra gör att det blir allt svårare att identifiera kvinnorna, vilket i sin tur försvårar möjligheterna att hjälpa dem att erhålla skydd.

Asyl räddar

Det är vanligt att människosmugglarna instruerar kvinnorna att söka asyl redan innan de anländer till Italien. Det ger nätverket tid att organisera och etablera sig i de olika territorierna där de verkar. Däremot har de inget intresse av att kvinnorna fullföljer asylprocessen och får permanent uppehållstillstånd i landet.

Men för kvinnornas del kan det få avgörande betydelse för framtiden. Ett uppehållstillstånd stärker kvinnornas möjligheter att ta sig ur slavskapet och ökar möjligheterna att hon anmäler övergrepp hon utsätts för. Som illegal flykting är det i princip omöjligt för kvinnorna att göra en anmälan utan att själva bli sedda som brottslingar och riskera att låsas in eller skickas hem. Det är dessutom en rättighet att få sina asylskäl prövade.

När kvinnorna väl kommer till Italien möts de av myndigheter som i första hand har i uppgift att upprätthålla den nationella säkerheten. Kvinnorna ses i första hand som illegala flyktingar, eller till och med brottslingar, istället för brottsoffer. Trots att de i vissa fall alltså har köpts och sålts som sexslavar i händerna på internationellt organiserade grova kriminella flera gånger om.

– Vid asylutredningarna har vi sett att det har blivit vanligare att kvinnorna berättar samma eller liknande historier, som ett manus de har kopierat, inför kommissionen (den myndighetsenhet som är ansvarig för att pröva asylskälen, red anm), säger Loretta Bondì.

Kvinnornas berättelser har ofta påverkats av vad människohandlarna har sagt att de ska säga, med förevändning att det ökar deras chans att få stanna i landet. Ofta gör det vittnesmålen både osammanhängande och eller motsägelsefulla.

– Tidigare ledde det oftast till ett omedelbart avslag på asylansökan, men på senare tid, i takt med att kunskapen om situationen för kvinnorna har ökat, har det börjat uppfattas som bevis på att det handlar om just människohandel, säger hon.

Vittnesmål från vår tids slavar

Be Free har sedan 2008 haft en informationsdisk och bedrivit psykosocial- och juridisk rådgivning för kvinnor som är offer för människohandel för sexuella ändamål på Ponte Galeria i Rom. De flesta kvinnor som Be Free möter där är offer för slaveri, tortyr, våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution och andra kränkningar av rättigheter av motsvarande svårighetsgrad, vilka alla enligt den Internationella brottmålsdomstolen definieras som brott mot mänskligheten.

Det handlar om kvinnor som i vårt samhället dagligen reduceras till illegala flyktingar och som Be Free försöker skapa en bredare förståelse kring genom att samla in berättelser och erbjuda olika former av stöd. I Be Free-kollektivet arbetar advokater, socialarbetare, psykologer och tolkar/kulturella översättare.

Be Free beskriver sig som en ”bro” mellan migrantkvinnorna som bärare av berättelser om våld och slavskap och världen utanför. De önskar spegla dessa personers existens och konstruktion av motstånd i sin frihetssträvan och i kampen för sina rättigheter. Rättigheter som Europa tycks ha allt svårare att tillgodose.

– När hon en gång har tagits in i kretsen är och förblir hon slav. Därför kan hon inte återvända hem, säger Loretta Bondì.

Be Free erbjuder skydd åt kvinnor som försöker ta sig ur en slavliknande situation.

Loretta Bondì, chef för internationella projekt på Be Free.