Rekordmånga gick i årets upplaga av Jönköping Qom ut, 7 000 deltog. Få idrottsförbund fanns med, men Jönköping Spartans gick för andra året i rad. De representerade amerikansk fotboll, en idrott som på många sätt tar hbtq-frågor på allvar:
– Det betyder jättemycket, man känner att man till hundra procent kan vara sig själv, säger Mathilda Törnebladh som spelar i Spartans sedan juli förra året.
– Det var jättekul att vi var så många, jättekul att så många studenter också gick med, säger Mathilda Törnebladh som själv läser på högskolan i Jönköping. Omkring tusen studenter ska ha gått i paraden.
Trots att hon är student var det inte med de andra studenterna som hon gick i paraden, utan tillsammans med sina lagkamrater i Jönköping Spartans, och med sin flickvän Elin Kedén som också spelar i samma lag – det var där de fann kärleken inte bara till amerikansk fotboll utan också till varandra. Iklädda, hjälm och skydd liksom matchställ gick några av dem i paraden och hoppade in i en rondell under paradens gång och visade de omkringstående lite om amerikansk fotboll med tacklingsövningar.
– Vi i Jönköping Spartans gick med Smålandsidrotten. Det var en skräll egentligen, att det bara var två idrotter till som gick. Hallby handbolls damlag, cricketlaget och Friskis. Det är helt stört att det inte var fler, säger Mathilda Törnebladh.
Att det var så få idrotter som valde att gå i Jönköping Qom ut står i kontrast till att allt fler idrotter har börjat gå i prideparader runt om i landet som i West Pride och i Stockholm Pride där det i juli i år var rekordmånga idrottsförbund som deltog.
Elin Kedén och Mathilda Törnebladh gick också i Stockholm Pride i juli.
Varför var det så tror du?
– Jag har ingen aning, jag vet verkligen inte. Det ligger säkert kvar massa åsikter uppe i ledningarna, säger hon och hänvisar till sina erfarenheter inom vanlig fotboll, något hon spelade i många år men som hon senare lade av med.
– Där finns det många tjurskalliga gubbar som sitter i ledningarna som vägrar samarbeta med andra klubbar och ska vara störst och bäst, och damfotbollen får lite utrymme, de lever kvar på gamla rutiner. Det är gammalmodigt och många gubbar som sitter i ledningen.
Hoppas du att andra idrotter kan påverkas under året så att fler går med nästa år?
– Man hoppas ju det, att andra idrotter ser på oss och tar efter, det måste komma från spelarna också, säger hon men efterlyser att ledare för olika idrotter också går före.
Mathilda Törnebladh och Jönköping Spartans gick i Jönköping Qom ut redan förra året. Paraden har hållits i staden sedan 2013, vilket var samma år som Spartans bildades, och förra året utökade man med damlag. Sedan dess har man vuxit och nu på försäsongen har de haft provträningar, try-outs och på senaste träningen var de hela 37 spelare. Mathilda Törnebladh har spelat amerikansk fotboll sedan juli förra året och hon berättar att ledningen i klubben har tagit hbtq-frågor på allvar från början.
– Spartans startades av två unga killar som är härliga och nytänkande och verkligen bryter normer, de är verkligen inte de stereotypa fotbollsspelarna, säger hon och håller också fram Erhan Trshani som avgörande för att klubben tagit ställning. Erhan Trshani är Jönköping Spartans tidigare ordförande som har jobbat mycket med klubbens ungdomar och som utsågs till årets ledare 2014 av Svenska Amerikansk Fotbollförbundet (Saff) och prisades också av Jönköpingsposten 2015. Han har också ansvarat för Spartans deltagande i paraden. Även Fredrik Bengtsson, nuvarande ordförande och damlagets coach, nämner Mathilda Törnebladh som särskilt viktig.
Få idrotter i paraden, men Spartans gick för andra året i rad.
Spartans gick även förra året. Varför tror du att just Spartans har varit snabba på att jobba med hbtq-frågor på det sättet?
– Det är en så pass liten förening så vi spelare får mycket gehör, det är ett lag där man märker att det är en stor del av spelarnas liv, vi har många par i laget som tillhör hbtq-communen. Det är en självklarhet i laget, det är inget som vi har behövt kämpa med så mycket utan det kommer från ledningen, säger hon och pekar också på att idrotten som helhet har tagit något av en frontposition vad gäller att arbeta med hbtq-frågor eftersom Saff i början av året blev det första idrottsförbundet i Sverige att påbörja en hbtq-certifiering vilket Feministiskt perspektiv har rapporterat om tidigare.
Vad betyder det för er som spelare att ni har en klubb som tar ställning på det sättet?
– Jättemycket, man känner att man kan till hundra procent vara sig själv. Hade det varit min gamla förening i vanlig fotboll hade jag nog inte velat komma ut för man hade inte vetat hur man hade bemötts.
Det var länge sedan hon slutade med den andra typen av fotboll, och långt innan hon kom ut eller ens visste om att hon var gay förklarar hon. Hon är glad över att så många kommer till en Prideparad i Jönköping, en stad som ofta beskrivs som väldigt kristen. Vissa brukar demonstrera mot Pride.
– I år var det bara en, han står där varje år. Många blir arga, jag känner mer att jag ser runt omkring mig och ser alla som är där för att hylla. Han var bara en och vi var 7 000. Om något blir jag mer motiverad till att fortsätta vara mig själv.
