Fred på jorden. En vanlig önskan inför ett nytt år men möjligen mer avlägsen än någonsin. Mer rimligt är kanske att önska sig mer fredsjournalistik – alltså en journalistik som rapporterar lika mycket om alla parter i konflikt och lyfter fredsinitiativ.

Fredsjournalistik – peace journalism – är som begrepp mer välkänt internationellt, myntat av fredsforskaren Johan Galtung som en kritik mot traditionell krigsrapportering. Galtung menar att traditionell krigsjournalistik är orienterad mot våld, propaganda, eliter och seger. Det följer en dramaturgi som försvårar begripligheten av bakgrunden, förloppet och sammanhanget hos läsare, tittare och lyssnare. Snarast spär rapporteringen på känslor av rädsla, aggression och hopplöshet, vill jag tillägga.

Kvinnors perpektiv på fred

I Sverige är det framförallt organisationen Kvinna till kvinna som arbetar för att sprida och förankra fredsjournalistiken. Genom sitt mångåriga arbete med och för kvinnor i krigs- och konfliktsituationer har de kunnat se hur traditionell konfliktrapportering tenderar att förstärka konflikter. KtK har också sett hur kvinnor osynliggörs i både krigs- och fredsrapportering. Det hänger nära ihop med att civilsamhället också är osynliggjort i traditionell nyhetsrapportering. Kvinna till kvinna pekar på att kvinnors osynlighet i konfliktrapportering hindrar förståelsen för konflikter i sin rapport Vi rapporterar om kvinnor i krig och konflikter.

I den globala nyhetsstudien Who Makes the News? som publicerades 23 november 2015 ingick en mindre studie av nyheter om säkerhet och fred. Den visade på samma mönster av underrepresentation av kvinnor som i vanlig nyhetsjournalistik. Andelen kvinnor som nyhetssubjekt var 13 procent. När kvinnor är synliga i nyheter som rör krig, konflikt, fred och säkerhet tenderar de att framställas som offer. Kvinnor som gråter och män som krigar är, lite tillspetsat, den vanliga könsuppdelningen i konfliktrapportering, trots att kvinnor är aktiva i konflikter, som soldater, motståndskvinnor, sociala organisatörer och inte minst som tagare av konfliktlösningsinitiativ.

Om aggression ingår i föreställningen om maskulinitet anses femininitet innehålla egenskaper som omsorg, omhändertagande, icke-aggressivitet och passivitet. Kvinnor har därför i olika perioder ansetts vara fredsvänner ”av naturen”. Trots det anses kvinnors fredsinitiativ lika ointressanta som deras krigsinsatser. Fredsförhandlingar på hög nivå återges däremot. FN-resolutioner, fredsbevarande styrkor och förhandlingar mellan statschefer är återkommande teman i nyheterna.

Fredsorganisationer ”särintresse”

Nyhetsmedierna i stort har ett spänt förhållande till civilsamhällets organisationer. En vanlig föreställning är att personer knuta till exempelvis fredsorganisationer, eller MR-organisationer talar utifrån ett särintresse och att detta i sin tur skulle göra rapporteringen partisk. Det gäller för såväl konfliktjournalistik som i mer vardagliga nyheter. Av något ologiskt skäl tror journalister att företrädare och makthavare i etablissemanget är värdeneutrala och borgar för objektiva kunskaper, yttranden och åsikter.

Skriften Peace journalism, How media reporting affects wars and conflicts, också från Kvinna till Kvinna, innehåller en intervju med journalisten Jake Lynch som är en varm förespråkare för fredsjournalistik. Han har arbetat för ansedda medier som BBC, Sky News och The Independent.

Lynch säger att medierna speglar och återskapar samhällets maktstrukturer, snarare än att skildra samhällets och befolkningens sammansättning. Fredsjournalistik kan, menar Lynch, ifrågasätta de rådande maktstrukturerna på flera sätt, i exempelvis urvalet av vad som ska bevakas och i urvalet av källor. Den också belysa vad som händer under radarn i ett samhälle, processer, händelser och initiativ som främjar fred, snarare än att vara konfliktdrivande.
Med önskan om ett fredligare 2016!