Finns det någon som inte älskar Kakan Hermansson? Jag vet inte nån. Eller jo de vanliga ljusskygga kvinnohatarna förstås, men annars, bara kärlek. Från att ha varit känd ”i feministkretsar” är hon numera all over the place. P3, På spåret, Jills veranda. Jag såg henne i Jills veranda och det var ärligt, starkt och fint när Kakan deltog. Kanske är det en del av hennes framgång i media. Hon är (vad det verkar som) helt rak. Inget tjafs. Rolig. Snabbtänkt och välformulerad. Överdriver jag om jag kallar henne folkkär? Jag såg precis att hon ska vara med i På spåret en gång till. Tillsammans med sin pappa!

Vem gör sånt? Tar med sin pappa i På spåret. Jo Kakan. Kakan, som inte försitter en chans att hylla sina föräldrar. I sin bok Hela Kakan skriver hon mycket om dem. Boken är både debattbok, kampskrift och självbiografi. Hon berättar om sin uppväxt, sin mamma, sin pappa, sin syster. Hur nära de är varandra, hur mycket de betyder för varann. Hur mycket ”raka rör” och ”alla kort på bordet” det var i deras hem. Men hon är också öppet kritisk mot dem och deras val.

Alltigenom feminist

Jag gillar så mycket att få ta del av den här raka ärligheten, modet att vara en komplex person utan att skoja bort någon del. Den här no bullshit–attityden smittar. Det öppna skambefriade sättet att ta sig an världen är som ett andningshål, en riktning framåt, om inte en väg ut så åtminstone en överlevnadsstrategi.

Kakan gör mycket. Hon spelade Bellman och andra gamla gubbs och tanter i julkalendern 2015. Bloggar om hudvård och smink på glossiga tidskriften Elles hemsida. Hon är keramiker, utbildad på Konstfack. Och alltigenom feminist. Och kristen och lesbisk. Hon har alla dessa olika aspekter av sig själv/sitt yrkesjag mitt i offentligheten och jag vet inte vem mer som skulle komma undan med det utan att bli sågad från ena eller andra hållet. Kanske (troligt) blir hon det också i sammanhang som inte jag känner till.

Kamp och kärlek

Det är inte en bokrecension, det är en kärlekssång. Men jag har inte tappat det helt, för boken är väldigt mycket som (den offentliga bilden av) Kakan Hermansson. Den spänner över vitt skilda ämnen. Hon skriver så pratigt att jag hör lundensiskan från boksidorna. Trots pratigheten är det en kort bok som rymmer mycket. Mobbning, adhd, tro, kärlek, kamp. Kvinnohat och manshat och rasism och homofobi och annan fobi och patriarkalt skit och systerskap som den enda räddningen. Att hon slutade som programledare på Sveriges radio för att de inte kunde få stopp på allt hat och alla hot som vällde in i hennes mejlkorg. Att hon och hennes tjej väljer bort soliga grekiska semesteröar av rädsla för homofobiskt hat. Att vi har så lång väg kvar till friheten.

Boken är både debattbok och uppväxtskildring, lärobok och Sex and the city–analys. I korta personligt pratiga kapitel samsas privatliv och politik, Lund och Stockholm, konstfack och Sveriges radio. Boken är snäll och uppfordrande, uppmanande och uppmuntrande. Kärlek och kamp. Kamp och kärlek.