Det var bara 50 000 röster som avgjorde omröstningen om fredsavtalet som under fyra år förhandlats fram mellan den colombianska regeringen och Farc-gerillan i Havanna, Kuba. Av de 12,5 miljoner som deltog röstade 50,2 procent nej till fredsavtalet, mot 49,8 procent jaröster.
Röstsiffrorna är ojämnt fördelade över landet, liksom offren för konflikten – 200 000 dödade och 8 miljoner människor som tvingats på flykt. De människor som förlorat mest på våldet har röstat ja till fredsavtalet.
I Bojayá, som ligger i den hårt våldsdrabbade regionen Chocó, röstade 96 procent ja. Där dödades 79 personer i en kyrka i samband med en sammandrabbning mellan gerilla och paramilitär 2002 och nyligen genomförde invånarna en försoningsakt tillsammans med medlemmar ur ledningen för Farc, rapporterar tidningen Semana.
Många faktorer har påverkat resultatet, men ett av nej-sidans viktigaste argument har handlat om avtalets möjligheter till amnesti för gerillasoldater som självmant träder fram. I kampanjen för ett nej har bilden varit att Farc-ledare kan gå in i politiken utan att sätta sin fot i fängelset en enda dag.
Kvinnorättsaktivister som deltagit i den långvariga kampen för fred och drivit kraven på inflytande för konfliktens offer tillhör de som förespråkat ja till fredsavtalet. Deras medverkan har beskrivits som unik för den colombianska fredsprocessen, en garant för hållbar fred, enligt experter på freds- och försoningsprocesser. Samtidigt har den kristna höger som drev på för ett nej under ledning av tidigare presidenten Álvaro Uribe använt genusperspektivet som argument mot fredsavtalet, och beskrivit det som en destruktiv ideologi som leder till kärnfamiljens upplösning och implementeras via avtalet.
Fabiola Calvo, en av kvinnorättsaktivisterna som kämpat hårt på ja-sidan är trots allt optimistisk: ”Solen går upp igen imorgon. Även om vägen blir längre kan de inte vinna genom att trötta ut oss.”
Både regeringen och Farc-gerillan har lovat att upprätthålla vapenvilan. Nuvarande presidenten Juan Manuel Santos bjöd in alla politiska krafter, särskilt de som aktivt verkat för ett nej till fredsavtalet, för att fortsätta söka vägar till fred. Men hans tidigare regeringskollega, som stått utanför rampljuset under fredsförhandlingarna har inte tagit den utsträckta handen, utan aviserat egna initiativ stärkt av omröstningsresultatet.
