Homosexuella män i dagens Tunisien riskerar hårda fängelsestraff för ”sodomi”, som det heter i lagen. Den ökända artikel 230, som nog är den mest kortfattade i strafflagen, säger kort och gott att ”sodomi (mellan samtyckande vuxna) bestraffas med tre års fängelse”. Lagen infördes under det franska kolonialstyret 1913. Eftersom det är svårt att ta ”gärningsmännen” på bar gärning, behöver vad de anklagas för bevisas.
I detta syfte utförs ”analtester” – en allmänt fördömd, extremt kränkande och absurd form av tortyr, som egentligen inte är mer trovärdiga än de ökända oskuldstester som kvinnor utsätts för. Läkare inom offentlig hälsovård gör sig till medbrottslingar i denna allvarliga kränkning av mänskliga rättigheter. Efter den brutala polisbehandlingen, fortsätter helvetet i fängelset, där de utsätts för all möjlig misshandel från vakternas och medfångarans sida. Och det är bara början: när de har återvunnit ”friheten”, blir de antingen förkastade av familjerna – och då hamnar de i händerna på kopplare som utnyttjar dem – eller spärras in, och misshandlas svårt. Inte sällan får familjerna hjälp av charlataner som utför exorcism. Med Koranen som magiskt verktyg ska ”djävulen” drivas ur dem.
Mot denna bakgrund är det inte förvånande att i genomsnitt en ung homosexuell man begår självmord varje vecka i Tunisien. Den uppgiften kommer från den nybildade föreningen Shams (Solen), en av få som försöker värna homosexuellas rättigheter. Försök har gjorts att förbjuda Shams och inrikesministeriet gav inte tillstånd till den demonstration som föreningen planerade till den 10 december, på årsdagen av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Samma dag, den 10 december, dömdes sex ungdomar i åldrarna 19 till 22 år till tre års fängelse av tingsrätten i Kairouan. Domen följs av fem års förvisning från staden, i enlighet med artikel 22 i strafflagen. Denna artikel, också från 1913 och den franska kolonialtiden, tillämpas sällan och användes på 60- och 70-talet mot kvinnor som dömts för prostitution. Ungdomarnas advokat Fadoua Braham överklagade domen och förmådde hovrätten att släppa dem fria den 7 januari 2016 mot borgen på 500 dinarer var (2 100 SEK).
Kairouan-fallet
Ungdomarna greps vid en razzia efter en angivelse. Från början var de misstänkta för terrorverksamhet. En av dem hade gett sig iväg från föräldrahemmet och lämnat ett avskedsbrev. Alla trodde att han hade åkt för att slåss i Syrien. Upptäckten av en video på en bärbar dator beslagtagen under razzian ledde sedan polisen på ett annat spår, nämligen ett ”manligt prostitutionsnätverk” där en andraårsstudent misstänktes vara ledare, medan de övriga var förstaårsstudenter.
I brist på vittnen lät polisen en läkare och avdelningschef på sjukhuset genomföra analtester. Pojkarna undertecknade upprepade gånger papper där de uttryckligen vägrade att utsättas för dessa tester. Poliserna misshandlade dem. Läkaren bevittnade det hela och bad dem slutligen att böja sig ”som om de skulle be” för att våldföra sig på deras intimitet inför polisernas ögon. Några av dem blev inlåsta i en poliscell för kvinnor. Sedan togs ungdomarna till fängelset. Ryktet om deras gripande hade redan nått fängelset, och ungdomarna hamnade i en gemensam cell med över 150 fångar. Där berövades de allt som deras familjer hade ordnat för dem, och tvingades att sova på bara golvet. Varje dag kom vakterna in vid tolv-tiden, satte handbojor på dem och ”lekte” med dem i två timmar, under all tänkbar förnedring.
Hoppas på det bästa
D är en av de gripna. Han är 22 år och studerar arabiska för andra året. Han är poet. Sin sexuella läggning upptäckte han i 13-årsåldern.
– Jag har alltid varit attraherad av manlig skönhet, min första kärlek var en pojke, det övertygade mig om min homosexualitet.
Han bodde i en förort till Tunis och utsattes för trakasserier.
– Vid 17 blev jag utpressad av mina skolkamrater som hotade att avslöja min ”hemlighet” och gjorde ett självmordsförsök.
Efter detta lät föräldrarna honom byta skola. Han började på universitet i Kairouan – en stad som han säger att han älskar, där han fann sig väl tillrätta.
När han släpptes den 7 januari från fängelset mot borgen, återupptog han på en gång sina studier och återvände till universitetet för att delta i tentorna. Men där möttes han av en rasande grupp studenter som ville lyncha honom. Hans vänner lyckades rädda honom.
D:s advokat är optimistisk och tror att appellationsdomstolen frikänner honom och hans medanklagade. Advokaten tror att de felaktigheter i förfarandet som hon har tagit upp kommer att beaktas. Beskedet kommer den 3 mars, meddelar hon. Även då kommer fientligheten mot D sannolikt inte att försvinna.
– Jag hoppas att morgondagen blir bättre, önskar D trots allt.
