Det är trångt och labyrintiskt i det svarta huset mitt emot Konstfacks lokaler i Stockholm. Åskådaren kastas mellan kontinenter och konstnärskollektiv, galleriföreningar och konstintresserade. Förra året var temat för mässan ”representation och osynlighet”, i år firar Supermarket Art Fair tio år så temat kretsar kring tioårsfirandet. Mässan som alltså är icke-vinstdrivande, vill visa konst i alla dess former och skapa ett rum för möten och meningsutbyte. Stockholm Art Fair stöttas av bidrag från kulturrådet, Stockholms stad och olika internationella kulturinstitut.
Bland årets konstutställare finns Juliana Irene Smith och Molly Steven från Sydafrika, som har samarbetat i ett år tillsammans. De är själva konstnärer och driver Alma Martha, en icke-kommersiell plattform för konstnärer och konst i Sydafrika, som stöttar lokala, regionala och nationella konstnärer. De har inget galleri men använder sig av de platser som för stunden finns tillgängliga och som är lämpliga för vad de vill skapa.
Konst framför kommers
Juliana Irene Smith och Molly Steven är i Sverige för första gången och medverkar under mässan av den enkla anledningen att de vill visa upp den konst de samarbetar kring på en lämplig plats. De visar inte upp konst som de själva gjort utan av två andra konstnärer i gruppen – Jamal Nxedlana och Chloe Hugo-Hamman.
– Vi ser Supermarket Art Fair som en chans att visa sydafrikanska konstnärer internationellt och i och med att mässan bygger på en icke-vinstdrivande idé så passar den oss väldigt bra, säger Juliana Irene Smith.
Båda tycker konst ska vara kul och kreativt, och de har hela tiden som mål att göra konst med och för alla som är intresserade och känner sig manade att skapa. De lägger större vikt vid att uttrycka sig på något sätt än att nå fram med ett budskap och är angelägna om att arbeta utifrån ett perspektiv som inte handlar om att sälja eller skapa utifrån ett vinstintresse.
– Det är stor skillnad när en artist eller konstnär skapar något för att sälja jämfört med en konstnär som skapar i egenskap av att skapa. Du arbetar utifrån helt olika perspektiv. Det är otänkbart för mig att gå över till den kommersiella sidan där mycket handlar om prislapp och pengar. Den konstnärliga aspekten och vad det innebär att göra konst går då förlorad, säger Molly Steven.
Söker jämlik plattform
Juliana Irene Smith och Molly Steven förklarar sitt arbete och sitt konstsamarbete som ett ”gör-det-själv-projekt”. De vill lyfta fram andra konstnärer och även få göra sin egen konst och de tror på att samlas kring att skapa något nytt. Konsten ska inte innehålla hierarkier och de vill verka utifrån en plattform där konstnärerna och de inblandade är jämlika.
– Vi är själva konstnärer och vill visa upp vår konst men på samma gång vill vi också stötta andra konstnärer. Vi vill stötta proaktiva artister, både nationella och internationella. Konstnärer som vidgar gränsen för vad konst kan vara, som gör scenkonst och hittar alternativa sätt att uttrycka sig på. Det är väldigt svårt att hitta på den kommersiella sidan, säger Juliana Irene Smith.
De lyfter fram vikten av att få vara fri i sitt uttryck och att det alltid i kommersiell konst finns åsikter som konstnären måste ta hänsyn till och att den då kan tvingas göra om sitt arbete för att få ställa ut.
– Vi skulle aldrig säga till någon att den skulle göra om sin konst. De vi väljer att arbeta med supportar vi till hundra procent. Det är hemskt att många tvingas att göra om sin konst för att få uppmärksamhet, säger Molly Steven.
Juliana Irene Smith och Molly Steven
Växande kvinnoscen i Sydafrika
Intresset för konst och för proaktiv konst växer mer och mer i landet och att fler och fler kvinnor syns inom konsten.
– Det har på senare tid blivit en växande kvinnoscen när det kommer till konst i Sydafrika, och även stöttningen av den. Många kvinnor går ut och gör vad de vill och får positiv respons för det, säger Molly Stevens.
Juliana Irene Smith fyller i.
– Det är viktigt att alla har chans till representation och att få visa upp det arbete som de bedriver och brinner för. Vi har samarbetat med två fantastiskt duktiga kvinnor och för mig känns det befriande och roligt att se att många kvinnor tar för sig på den Sydafrikanska konstscenen.
