Revolutionary Association of Women of Afghanistan (RAWA) var en av de inbjudna organisationerna till Women in Blacks möte i Bangalore, Indien, under november 2015. Heela Faryal representerade Rawa och berättade hur hon blev våldtagen av flera soldater och hur en livvakt till en lokalpolitiker tyckte synd om henne, gifte sig med henne och tvättade på det sättet rent hennes heder och fick hans familj att acceptera henne i gemenskapen. Heela Faryal vill inte bli fotograferad, hon undervisar flickor i hemlighet, enligt henne ”en av de mest revolutionära saker som man kan göra i dagens Afghanistan”.

Vi sitter på Mount Carmel College, en katolskt gymnasieskola som tränar både pojkar och flickor för universitetsstudier. Vi var en internationell skara, med kvinnor från Bosnien, Irak, Indien, USA, Kongo, Sri Lanka, Ukraina, Palestina, Israel, Storbritannien, Armenien, Hawaii, Iran, Filippinerna, Kosovo, Italien, Spanien, Uruguay – det var en kartläggning av dagens världsfrågor som berör alla och som handlade mest om hur vi kunde agera för att stärka det civila samhället. Kvinnor från Bosnien och Kosovo som berättade om Nato försökte att utvidga sig mot Östra Europa och hur Ukraina och Krim kan bli framtidens Sarajevo, där det första världskriget startade.

Faryal från Rawa hävdade att både talibaner, terrorgruppen IS/Daesh, den afghanska regeringen och USA stödjer varandra och spelar ett grymt schackspel med den civila befolkningen. Att den afghanska ekonomin är i spillror och att korruption och mutor underhåller ett nätverk som grundar sig i opium- och oljehandel. Att IS skördar framgångar och att talibanerna söker sig dit, besvikna och splittrade inom flera falanger.

Kamla Bhasin

Kamla Bhasin, en välkänd indisk feminist och aktivist, berättade om sitt projekt, One Billion Rising in South Asia, som startade som ett samtal mellan Eve Ensler, författare till The Vagina Monologues och henne själv. Att få en miljard kvinnor att resa sig, att ändra på lagar som låter våldtäktsmännen gå fria och att kräva jämlikhet mellan könen är en utopi för traditionsbundna kvinnor i Asien men vi växer till en tsunami av kvinnor, sade Bhasin.

Ananthi Sasitharan är medlem i Liberation Tigers of Tamil Eelam (LTTE) från Sri Lanka och som många andra i Bosnien, Tjetjenien, afrikanska och sydamerikanska länderna, letar hon efter kvarlever av dessa ”försvunna” tamilska aktivister som tillfångatogs och försvann utan spår.

Ananthi Sasitharan

”Ni alla är medskyldiga”

Therese Boujhou från Kongo berättar om Minova, om Anne-Marie Buhoro, som fortfarande väntar på upprättelse. Det var besegrade kongolesiska soldater som våldtog flera hundra kvinnor och barn i en av de grymmaste massvåldtäkter som Kongo har upplevt. I ett land där statistikerna säger att 48 kvinnor våldtas varje timme var inte Minova särskild chockerande. Filmstjärnan Angelina Jolie och den engelske politikern William Hague åkte dit som FN:s sändebud och försökte få till stånd en rättegång mot förövarna. Men än så länge har det inte hänt något, säger Boujhou.

”Ni är alla medskyldiga till det hemska som händer i Kongo”, hävdade hon. Och vi andra deltagare på mötet skruvade oss nervöst på våra stolar. ”Det är ert begär för våra mineralrikedomar som gör att vi våldtas och att vårt land är alltid i krig. Kongo har stora delar av världens tillgångar av tantalum och coltan, som behövs för laptop och mobiltelefoner.”

Tantalum, som upptäcktes 1802 av den svenske kemisten Anders Ekeberg, utvinns både i Australien, Kina och Kongo. Den har blivit lika viktig som diamanter för alla väpnade grupper i Kongo och FN:s rapporter visar att det är kontrollen av tantalumgruvorna som i dag är krigets i Kongos viktigaste orsak.

Vi ser på våra mobiltelefoner med andra ögon efter Thereses Boujhou:s vittnesmål.