Kulturtolkarna har tidigare varit långtidsarbetslösa i Fas 3, och trots lång tid i Sverige, är detta för flera av dem första arbetet någonsin, i Sverige.

– Det är ett win-win upplägg, kvinnorna blir förebilder för sina barn, mer självständiga och samtidigt underlättas integration för nyanlända, säger Marianne Lööf, verksamhetsledare på Kvinnocenter i Bergsjön. Men finansieringen är osäker, milt uttryckt.

– Tack vare en privat stiftelse klarar vi 2016 men inför 2017 måste vi jaga finansiering igen.

Kulturtolkarna startades som ett projekt 2014, initierat och finansierat av Folkhälsokommittén i Västra Götaland. Långtidsarbetslösa kvinnor rekryterades från östra Göteborg och 21 stycken gick den tre månader långa utbildningen till kulturtolk på Kvinnofolkhögskolan. Av dessa kunde sedan tio erbjudas anställning av Kvinnocenter i Bergsjön.

– Det viktigaste för de nyanlända är att barnen klarar utbildningen, säger Lul Mohammed, som arbetat som kulturtolk sedan starten.

Hon och de andra kulturtolkarna samarbetar med skolorna i området, är med i förberedelseklasser, förklarar på barnens hemspråk i svenska och matte och finns som en resurs om läraren till exempel snabbt behöver få information förklarad för föräldrar eller barn.

– Vi följer med på utvecklingssamtal, föräldramöten, hälsokontroller och hjälper till med kontakt med Skatteverket och Migrationsverket, säger Lul Mohammed.

Möter uppskattning

Kulturtolkarna arbetar även uppsökande och finns regelbundet på lokala medborgarkontor och bibliotek. Andra populära aktiviteter är infokvällar för nyanlända om hur det är att vara förälder i Sverige. – Hur mycket får man som förälder bestämma, när ska man släppa taget, det funderar många på, släpp aldrig taget säger vi, berättar Lul Mohammed och skrattar.

Tidigare har Lul Mohammed arbetat inom hemtjänsten och som somalisk tolk men det är i arbetet som kulturtolk som hon känner att hon kan göra skillnad. Kollegan Susan Ali håller med.

– Vårt arbete blir en genväg till integration, de (nyanlända reds anm.) känner sig inte ensamma och vi har jättekul och känner oss uppskattade. Jag vill hjälpa till, när jag kom hade jag mina böcker och min syster, och jag är glad att jag nu fick jag den här chansen att ge barn som har svårigheter på något sätt hjälp.

Verksamhetsledaren Marianne Lööf är glad över att de lyckats rädda Kulturtolkarna ännu ett år men känner frustration över framtiden.

– Vi kan fortsätta i år men det haltar, vi har till exempel inga pengar till arbetsledning och eftersom även föreningen Kvinnocenter fått minskade anslag får vi dra ner där också, bland annat försvinner de sommarjobb som ungdomsledare vi kunnat erbjuda unga i området i år.

Ettåriga bidrag

Trenden med projektbidrag enbart till nyskapande projekt gäller även inom kommunerna och de pengar som är avsatta till integrationsverksamhet i Göteborg ska inte finansiera existerande verksamhet. Därför krävs att Kulturtolkarna nu erbjuder bredare rådgivning och stöd även till ensamkommande barn, men igen är bidraget på ett år.

– Det gör vi nu, men hur ska det gå sen nästa år, vi träffar så många, även politiker, som säger att vår verksamhet är så bra och socialsekreterarna är så glada att kunna skicka kvinnor hit, men ingen tycks vilja finansiera och vi kan ju inte kräva att folk jobbar ideellt, säger Marianne Lööf.

Marianne Lööf, verksamhetsledare på Kvinnocenter i Bergsjön.

Brist på finansiering är även anledningen till att inga fler kulturtolkar utbildats, eller att de som arbetar nu inte fått någon vidareutbildning. Marianne Lööf berättar att kontakten med Kvinnocenter ofta är ett första steg in i samhället för kvinnor som kanske bott i Sverige 15-20 år men av olika anledningar inte kommit in i samhället eller på arbetsmarknaden.

– Ingen har frågat vad de vill, det är en del av vårt arbete att fånga upp deras erfarenheter och kunskaper, säger Marianne Lööf.

Hon menar att Kvinnocenter är en inskolningsplats till arbetslivet, där kvinnorna först blir medlemmar, sedan praktikanter och sedan anställda.