Det var söndagen den 3 juli som de två bomberna exploderade i Bagdad. Nästan 300 människor dog av bomberna, som IS/Daesh har gått ut med var deras. De flesta dödades i den unga stadsdelen Karada, då många människor var ute och handlade för att avsluta firandet av Ramadan. I solidaritet till de drabbade och sörjande arrangerade Irakiska kulturföreningen Malmö en manifestation på Möllevångstorget. Manifestationen hölls på både svenska och arabiska. Bland annat talade den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Daniel Sestrajcic

– I dag är det många i Sverige som sörjer. Många av de tiotusentals irakier som bor i Sverige som bara för någon vecka sedan skulle fira sin högtid var i stället tvungna att ringa för att höra att deras släktingar mådde bra.

Talade gjorde också Isam Oda från irakiska kulturföreningen, Ilham Zaki från irakiska kvinnoföreningen o Ahmed Alwasiti, poet, som läste dikter. En av initiativtagarna till manifestationen var Sara Saleh. Feministiskt perspektiv frågade henne varför hon tyckte det var viktigt att arrangera en manifestation.

– För att vi har ett ansvar att inte låta detta barbari få verka ifred, för att tillståndet i Irak har förvärrats mer eller mindre konstant från och med Saddams regim, med USA:s intåg 2003 och med den följande korruption som möjliggjort en framväxt av de mest hänsynslösa terroristiska strömningar. För att vi vill visa vårt stöd till det irakiska folket som aldrig får leva ifred.

Saleh menade också att det var viktigt att ge utrymme åt Iraks sorg.

– Lika mycket som manifestationen är ett uttryck för att vi är enade med det irakiska folket, att vi ser vad de utsätts för och sörjer med dem, så är manifestationen också en akt av att ta tillbaka ett utrymme, att ta upp en fysiskt rum för den plats som världen utanför väst inte får, varken i media eller i våra minnen. Manifestation är därför också antirasistisk, vi ser att olika människor värderas olika, sörjs olika, och vi vägrar delta i detta.