”Att bli förälder är en omvälvande upplevelse. Nya erfarenheter och gamla principer omvärderas. Jag har blivit stärkt i övertygelsen om vikten av att kämpa för kvinnors rättigheter och friheten att bestämma över sina egna kroppar”, skriver Annika Hirvonen Falk, Miljöpartiets jämställdhetspolitiska talesperson som efter första föräldraledigheten är tillbaka i riksdagen, och kliver i som inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv.
Varje dag dör 800 kvinnor i samband med graviditet eller förlossning. FN:s medlemsstater beslutade år 2000 att de fruktansvärda siffrorna för mödradödlighet skulle minskas med 75 procent. Även om det är relativt enkla medel som behövs för att nå detta mål, så har det inte lyckats. Det är ett tydligt och sorgligt bevis på hur lågt kvinnors och flickors rättigheter och hälsa prioriteras på den globala politiska dagordningen.
Förra året bar och födde jag mitt första barn. Allt gick bra. Vi överlevde.
Att bli förälder är en omvälvande upplevelse. Med den första kullerbyttan i livmodern överväldigades jag av en svindlande medvetenhet om min egen makt över och ansvar för detta liv. Lyckan jag kände kom tillsammans med en otrolig rädsla för ett eventuellt missfall, oro inför förlossningen och det går fortfarande inte en natt utan att jag kontrollerat hans andning. Dessa rädslor tror jag kvinnor över hela världen känner, men många saknar den trygghet som vi i Sverige tar för given, nämligen att det finns adekvat vård att få i samband med graviditet, förlossning och tiden därefter.
Sverige är i dag ett tryggt land att föda barn i. Tack vare satsningar på mödravården har kvinnor i dag tillgång till både läkare och utbildade barnmorskor under förlossningen. Mödradödligheten i Sverige har minskat kraftigt de senaste femtio åren.
Det ser annorlunda ut i andra delar i världen.
Det är de mest utsatta kvinnorna, inte sällan tonårsflickor, som dör i samband med komplicerade förlossningar, osäkra aborter eller infektioner. Hela 99 procent av de kvinnor som dör i samband med en svår graviditet och förlossning bor i utvecklingsländer.
Det är vår uppgift att inte överge våra medsystrar i dessa länder. Vi kan inte och ska inte lämna dem åt sina egna öden. Åtgärderna som behövs handlar om allt ifrån fler barnmorskor och läkare till grundläggande sanitet. Att arbeta för ökad jämställdhet och stärka kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva rättigheter, såsom tillgång till lagliga aborter, preventivmedel och sexualundervisning, är centralt för att motverka mödradödligheten och ett prioriterat område inom svenskt bistånd.
2015 sattes ramen för arbetet med kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter genom FN:s nya globala hållbarhetsmål. Sveriges feministiska regering arbetade aktivt för att höga målsättningar skulle antas och arbetet med att uppfylla målen såväl på hemmaplan som i det globala utvecklingsarbetet tar vid. Därför gläds jag oerhört åt att regeringen igår meddelade att 6,4 miljarder kronor ska återföras till biståndet i höständringsbudgeten. Av detta kommer 2,5 miljarder att gå till nya satsningar med fokus på barn på flykt.
Sedan tre veckor är jag åter i tjänst efter en 240 dagar lång föräldraledighet. Först på dagordningen står säkerställandet av kvinnors rätt till sina egna kroppar samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. På det nationella planet handlar det om arbetet i den kommitté som i höst kommer att föreslå en ny sexualbrottslag baserad på samtycke. I det globala perspektivet handlar det om att arbeta för att det svenska biståndet åter ska uppgå till 1 procent av BNI.
Att bli förälder är en omvälvande upplevelse. Nya erfarenheter och gamla principer omvärderas. Jag har blivit stärkt i övertygelsen om vikten av att kämpa för kvinnors rättigheter och friheten att bestämma över sina egna kroppar. Och mitt arbete som jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet är inte klart förrän alla kvinnor känner samma trygghet som jag gjorde, för sig själva och för sina barn.
