Özz Nujen, i enmansföreställningen Rikard III på Södra teatern i Stockholm, får publiken att sätta skrattet i halsen. Lögnen, intrigerna och likgiltigheten inför människoliv – även barns liv – i det medeltida England relateras till vår egen samtid. Han avslutar med en otrendig uppmaning: välj godheten!
Ingen enskild person, organisation eller parti kan göra anspråk på att representera den fullkomliga godheten. Men det är skillnad på att håna försöken att skapa ett mer hållbart och jämlikt samhälle där människovärdet respekteras och att aktivt arbeta för detta gemensamma goda.
Det är utmärkt att Tomas Tobé och Anna Kinberg Batra vidtar åtgärder när anställda kallar en minister för ”hora”. Men som flera redan påpekat har vulgarisering och osakliga påhopp blivit en allt tydligare strategi inom M – en strategi som inte är helt fristående från ideologi. Bara några dagar innan hora-videon rasar Tomas Tobé själv i Expressen över ”godhetssignalering” och ”identitetspolitik”. Feminister och antirasister, insinueras det, bär skuld till att varken tågen eller polisen kommer i tid. Bland annat Fi, med mandat i 13 kommuner, har ägnat sig åt politiska elitprojekt och svikit vanligt folk.
Kritiken mot ensidig identitetspolitik går tillbaka till 1990-talet och började hos feministiska teoretiker själva, men har sedan några år börjat användas som skällsord både här och där. Representation är viktigt, men viktigare är politikens innehåll. Fi ser ingen motsättning mellan arbetet för omfördelning och för erkännande av allas mänskliga rättigheter, frihet från diskriminering och våld. Jämlika samhällen är bättre för alla och jämlikhet handlar om mer än ekonomi. Inser verkligen inte Tobé att hbtq-aktivisters identitetspolitik har möjliggjort för honom att leva öppet i samkönat äktenskap?
Den ökade rasismen är vad som oroar allra flest människor i Sverige, långt fler än de som oroas över invandring. Regeringen har styrt med egen budget i ett år och inte vågat lägga eller lyckats få majoritet i riksdagen för några stora jämlikhetsreformer, däremot för ökad repression av människor på flykt. Det är illa.
Uppropen avlöser varandra: lärare, socionomer, barnläkare, präster, familjehem, forskare, kulturarbetare – vi är många som inte står ut med denna jakt på utsatta barn. Är vi inte vanligt folk? Är klädinsamlingar, språkcaféer med flera ideella verksamheter elitprojekt? Vad är Moderaternas svar till alla som drabbas av den explosionsartade ökningen av rasistiska hatbrott och nazistisk mobilisering, som följt på denna politik? Att tala mer om svenska värderingar?
Många oroas över ökade ekonomiska klyftor – de snabbast växande inom OECD. Hälften av alla kvinnor som nu går i pension blir fattigpensionärer. Är dessa kvinnor inte vanligt folk? Moderaternas svar till fattiga och sjuka är och har alltid varit ”skyll dig själv”.
Klimatförändringar oroar också många. Miljöpolitik är kanske partiets allra sämsta gren. Vad står M för om inte en klassföraktande nationalistisk identitetspolitik för ett fåtal på flertalets och planetens bekostnad? Kan det bli mer särintresse och elitprojekt än så?
