Den politiska ledningen har infört tvåbarnspolitiken och därmed ställt den offentligt finansierade mödravården och förlossningsvården inför fler patienter än den är dimensionerad för. Hälso- och sjukvården är generellt underfinansierad eftersom Kinas ledare prioriterar annat, skriver Gordana Malešević i sin kommentar.
Statistik från Nationella kommissionen för hälsa och familjeplanering i Kina visar att mödradödligheten har sjunkit med 62 procent från 2000 till 2015. Under första hälften av 2016 har mödradödligheten däremot ökat med 30 procent i jämförelse med samma period 2015. Enligt Nationella kommissionen för hälsa och familjeplanering är ökningen ett resultat av den nya familjepolitiken, tvåbarnspolitiken, som började gälla i januari 2016.
Att behovet av mödravård och förlossningsvård skulle öka med den nya politiken var väntat och att det finns allvarliga brister i hälso- och sjukvården är känt sedan länge. Centralkommittén – som tar fram styrdokumenten för den politik som ska röstas igenom vid Kinas årliga folkkongress – presenterade vid förra årets folkkongress därför ett åtgärdsprogram för hälso- och sjukvården som ska höja kvalitén inom primärvården och ge 80 procent av patienterna vård i hemkommunen till 2020. Det vill säga att centralkommittén drev igenom tvåbarnspolitiken utan att först åtgärda bristerna i vården.
Orsakerna bakom den ökade mödradödligheten
För att bättre förstå de utmaningar som vårdpersonal och patienter står inför har Nationella kommissionen för hälsa och familjeplanering under hösten stått värd för ett symposium vid vilket experter har gett sin bild av verkligheten. Xiaowei Ma, vice ordförande för Nationella kommissionen för hälsa och familjeplanering, konstaterar i officiell media att ”en dramatisk ökning av graviditeter, en större andel blivande mammor i högre åldrar och det nuvarande hälso- och sjukvårdssystemet är de största utmaningarna i arbetet med att minska den ökade mödradödligheten”.
Xiaohong Zhang, överläkare för avdelningen gynekologi och obstetrik på Peking-universitetets folksjukhus, förklarar att ”de gravida kvinnor som har dött under 2016 har gjort det framför allt av blödningar i samband med graviditet och förlossning, hypertoni under graviditeten och fostervattenemboli”.
Med andra ord ofta av hälsoproblem som skulle ha kunnat behandlas och fått en annan utgång än döden, om tillgången till och kvalitén på sjukvården hade varit bättre. Medan överläkaren för gynekologi- och obstetrikavdelningen på Beijing Shijitan-sjukhuset, Youzhen Zhou, säger att ”bristen på sjukvårdspersonal – särskilt barnmorskor, tillsammans med bristen på sängplatser och skillnaden mellan behovet av och tillgången till den offentligt finansierade sjukvården är de grundläggande problemen bakom den ökade mödradödligheten”.
Till saken hör att den offentligt finansierade hälso- och sjukvården inte är underfinansierad på grund av bristande ekonomiska resurser utan till följd av prioriteringar. Politikerna har till exempel intensivrustat militären och sedan 2008 ökat landets militära utgifter med 43,5 procent, för att komma ikapp väst och få starkare grepp i Östkinesiska- och Sydkinesiska havet, vilket har triggat till en militär upprustningsspiral i regionen, enligt den brittiska tankesmedjan International Institute for Strategic Studies (IISS) och Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI). Det vill säga att centralkommittén hade valet, inte endast att avvakta med tvåbarnspolitiken, utan även att avstå från att intensivrusta militären för att istället intensivrusta hälso- och sjukvården.
