”Som företrädare för Miljöpartiet måste man bemöta kvinnor och män på ett sådant sätt att de känner sig lika respekterade och utan att någon upplever sig negativt särbehandlad på grund av sitt kön”, skriver Janine Alm Ericson (MP) med anledning av aktuell debatt. Men frågan är inte är svartvit betonar hon.
Kvinnor har kämpat i århundraden för lika rättigheter, lika behandling, lika ansvar och möjligheter. Det har varit en kamp mot ett hårt motstånd och många har till och med offrat livet i den. Vi har kommit oändligt långt sedan den så kallade Herthadiskussionen på 1850-talet, som så småningom ledde till att mina föregångare i riksdagen (bara män förstås) beslöt att ogifta kvinnor skulle kunna ansöka om att bli myndiga och själva få bestämma över sitt liv vid 25 års ålder.
Genom århundraden har kvinnor särbehandlats, ansetts mindre begåvade, olämpliga för arbete och ett liv i offentligheten. Sedan dess har kvinnor erövrat den ena rättigheten efter den andra. Och vi har hunnit mycket långt i Sverige jämfört med många andra länder i världen. Men fortfarande finns många orättvisor kvar att bekämpa: fortfarande tar kvinnor ut tre fjärdedelar av föräldraledigheten, fortfarande har kvinnor lägre löner, fortfarande utsätts kvinnor för våld och kränkningar just för att de är kvinnor.
De senaste dagarna har det förts en uppskruvad debatt om huruvida det är acceptabelt att hälsa på kvinnor och män på olika sätt i det offentliga rummet. Det har fällts många fördomsfulla och aggressiva kommentarer som jag skulle önska att vi hade kunnat slippa. För det här samtalet vinner inget på att man polariserar och gör frågan svartvit.
Det vinner desto mer på att vi visar öppenhet och förståelse för att det finns olika åsikter, känslor, sedvänjor, trosuppfattningar och traditioner representerade i vårt land. Den kulturella mångfalden berikar Sverige och har förvandlat vårt land från en isolerad avkrok till en plats mitt i världen.
Det är en självklarhet för mig som miljöpartist att välkomna denna utveckling. Miljöpartiet står för öppenhet, normkritik, tolerans, mångfald och lika rättigheter. Men denna öppenhet betyder inte att alla sorters bemötanden, alla sorters traditionella sedvänjor är möjliga att acceptera i det offentliga rummet. Fokus i vårt arbete måste alltid vara alla människors lika rättigheter. Miljöpartiet har varit ett feministiskt parti ända sedan vi grundades, och den regering vi nu ingår i har deklarerat att den är en feministisk regering. Det är jag mycket stolt över.
Och en grundläggande princip för ett feministiskt parti är att ingen ska bli negativt särbehandlad på grund av sitt kön. Det är ytterst en fråga om mänskliga rättigheter. Kvinnokonventionen syftar till att sedvänjor som innebär diskriminering av kvinnor ska avskaffas.
Yasri Khan har varit nominerad till Miljöpartiets styrelse. Han har arbetat engagerat för mångfald och inkludering och för att stärka kvinnor som ledare inom de organisationer där han verkat. Jag tror på honom när han säger att han respekterar principen om allas lika värde och rättigheter.
Men trots det kan jag inte annat än välkomna hans beslut att dra tillbaka sin kandidatur. Som företrädare för Miljöpartiet måste man bemöta kvinnor och män på ett sådant sätt att de känner sig lika respekterade och utan att någon upplever sig negativt särbehandlad på grund av sitt kön. Det betyder att man hälsar på samma vis på män som på kvinnor, på ett sätt som inte är mer intimt än vad båda parter är bekväma med. Jag tror inte att Yasri Khans sätt att hälsa är avsett att diskriminera. Men oavsett vad hans avsikt är, så kan särskiljande sedvänjor få effekter som innebär att kvinnors rättigheter försvagas.
I det öppna och välkomnande Sverige som Miljöpartiet försvarar är det en självklarhet att inkludera alla oberoende av bakgrund och ge alla lika möjligheter. Men det är lika självklart att de mänskliga rättigheterna alltid ska värnas och försvaras.
