När jag bjuder på kalas bjuder jag mina vänner. Jag bjuder inte alla jag känner och är bekant med. Jag tycker inte att jag har nån skyldighet till det och det finns mig veterligen ingen rättighet att hävda att en som bekant måste bli bjuden.
I dag öppnar Bok- och biblioteksmässan och ett gäng som kommer vara utställare där för första gången har fått stor uppmärksamhet och ledningen för mässan har inte kunnat visat ryggrad i något av sina olika ställningstaganden.
Att temat i år är yttrandefrihet verkar vara det som får flera att känna större tveksamhet inför att säga att nazister inte borde ges plats på mässan.
Jag måste säga att jag förvånades över att det inte blev ett massivt uppror bland de stora utställarna mot att nazister skulle vara en bland alla dem. Inte heller någon stor bojkott från kulturmänniskorna. I stället fick vi som reagerade kritik för att vi gav dem uppmärksamhet, som när SD tapetserade Östermalms tunnelbaneuppgång med sitt rasistiska budskap. Vi som reagerade gav och ger dem utdelning långt utöver det de betalat. Och så kanske det är, men jag har inte uppfostrats till att hålla käften när jag möter orättvisor, sexism, rasism, fascism, nazism. För mig räcker det inte en gullig designad tygpåse som plåster på såren. Eller kanske är det över munnen som är avsikten?
Vad hade hänt om de stora utställarna som Aftonbladet, Akademibokhandeln, Bonniers med flera sagt: Det är vi eller de?
Nya tider, som jag alltså avser, har kopplingar till nazistiska och militanta Nordiska motståndsrörelsen. I helgen sattes politikern Pierre Esbjörnssons (S) bil i brand (rubricerat som mordbrand) i samband med detta hade Nordiska motståndsrörelsens symbol sprejats på hans hem. I fredags dog Jimi Karttunen efter misshandel utförd av den finska grenen av Nordiska motståndsrörelsen.
Jag känner obehag och rädsla för att gå på mässan i år, men det jag känner tycks inte tas på allvar. Vi får nöja oss med tygpåsen. Det ryktades om att de skulle ha en undanskymd plats på mässan, men när jag står i Riksdagens monter i C-hallen, nära huvudentrén och upptäcker jag att nazisterna är grannar. Exakt hur tänkte Bok- och biblioteksmässan?!
Om vi nu inte lärde av vad som hände för över 80 år sedan då Hitler kom till makten så kanske det borde ligga färskare i minnet hur SD tog sig från att skrika ”Sverige åt svenskarna” på 1990-talet till att nu inneha andre vice talmansposten i Sveriges riksdag.
Vi har en skyldighet att värna demokratin och yttrandefriheten. Men ingenstans kan jag hitta att det finns en skyldighet för privata aktörer att ge plats åt de som vill utnyttja våra rättigheter för att avskaffa desamma. Inte ens om de betalar för det. Är det svårt att tänka tanken? Tänk hur du skulle göra med inbjudningar till ditt kalas.
