Nyckeln till den relativt låga brottsligheten och det allmänna säkerhetsläget är det våldsförebyggande arbetet – ett område inom vilket Nicaragua är ett föredömligt exempel som FN rekommenderar hela Latinamerika att följa. Det menar Lilliam Rivera, nicaraguansk konsult och expert på temat.
– Regeringarna har inte bara prioriterat våldsbekämpning utan faktiskt även lyssnat till dem som arbetar ute bland folket och till de kvinnor och ungdomar som lever i de mest våldsutsatta områdena, där våld är en naturlig del av livet, säger hon.
Rivera, som även är advokat och sociolog, beskriver hur det våldsförebyggande arbetet utgår från den lokala organiseringen på bynivå och i kvarteren och bygger på familjernas engagemang samtidigt som de omgivande samhällsinstitutionerna och inte minst kyrkan involveras och stöttar.
Polisen är också en integrerad del av arbetet och har spelat en viktig roll genom sin närvaro.
– Polisens roll har varit avgörande i kampen mot våldet, framför allt det faktum att polisen står nära folket och ses som en allierad istället för en förtryckare, menar Rivera.
Kvinnors roll
Nicaragua har en lång historia av folklig organisering och kvinnligt ledarskap. Kvinnorna spelar en nyckelroll inom samhällets alla områden och organiserar allt från brigader till begravningsservice.
Lilliam Rivera var själv kompanichef för ett kvinnligt kompani under revolutionskriget (1979-1990) mot Contras. Innan vi skiljs åt frågar hon om vi skulle kunna hjälpa henne att hitta en intervju som publicerades i en finsk tidning mitt under pågående inbördeskrig i Nicaragua. Hon minns dock inte vilken, bara att omslaget hade klätts med ett foto på henne iklädd gerillakläder.
Mónica Zalaquett
Mónica Zalaquett, uppväxt i en libysk familj i Chile, har även hon stridit för sandinisterna mot Contras under en period av inbördeskriget. År 1997 grundade hon Centrum för att förebygga våld (CEPREV), och som chef för organisationen har hon ägnat de senaste tjugo åren åt våldsförebyggande arbete. Detta med mycket goda resultat.
– Vi måste prata om vad machismon (machokulturen red. anm.) gör, inte bara mot kvinnor och barn som utsätts för våld, utan också med männen som riskerar att dö unga eller spendera större delen av sitt liv i fängelse, säger hon.
Enligt henne har en hel generation unga män gått förlorad i Centralamerika. Våldet drabbar alla och reproduceras i individer, familjer och hela samhället.
Från början hade Zalaquett tänkt att CEPREV skulle arbeta mot våld mot kvinnor i hemmet. Hon märkte dock snabbt att det ämne som kvinnorna alltid tog upp var våldet som drabbade deras söner och att de behövde hjälp med att hålla dem ifrån ungdomsgängen.
– Där och då upptäckte jag att de kriminella gängen existerade och att deras närvaro påverkade och begränsade människors rörelsefrihet och familje- och vardagsliv. Vi förstod då att vi även var tvungna att arbeta med de unga männen och involvera flera delar av samhället för att få stopp på våldsspiralen, säger hon.
Zalaquett beskriver situationen som att det pågår ett socialt krig och inte ett politiskt krig. CEPREV:s metod för att stoppa det handlar om att komma åt rötterna: Att prata om maskuliniteter och vad maschismo gör med män , demokratisera familjerelationer och sakta bryta ner patriarkala strukturer.
Obekväm närvaro
Vid starten arbetade CEPREV i fem av huvudstaden Managuas mest våldsutsatta områden och hade vid årsskiftet närvaro i 42 bostadsområden runtom i Nicaragua. CEPREV har genom åren även utbildat fängelsepersonal, poliser, lärare, journalister, åklagare och domare i våldsförebyggande arbete. I dag finns organisationen i grannländerna El Salvador, Guatemala och framför allt Honduras.
För några månader sedan tvingades CEPREV, på grund av hot och förföljelse från myndigheterna (delar av regeringen), nämligen att lägga ned det pågående arbetet i de 42 våldsutsatta kvarteren runtom i Nicaragua.
– Vi tror att det beror på att arbetet hade en stor inverkan och minskade våldet, säger Mónica Zalaquett.
Hon beskriver hur det under valår – i november hålls presidentval i Nicaragua - är vanligt att politikerna använder de unga och manar till konfrontationer och upplopp.
– Vi försöker däremot uppmuntra de unga att inte delta, säger hon och menar att CEPREV:s närvaro därför är obekväm både för politikerna, och för de som säljer droger och de som handlar med vapen.
Mónica Zalaquett berättar att CEPREV har fått många telefonsamtal från personer som vittnar om att våldet återigen ökar i deras bostadsområden.
– De ber oss komma tillbaka, men vi kan inte, berättar Zalaquett nästan uppgivet.
Men hon hoppas att alla de som har utbildats i våldsförebyggande arbete genom åren fortsätter tillämpa metoderna i sina bostadskvarter och på sina arbetsplatser.
CEPREV fortsätter sitt arbete huvudsakligen utanför Nicaragua, just nu i våldsdrabbade områden i världens farligaste stad San Pedro Sula i Honduras, liksom i huvudstaden Tegucigalpa. I en stadsdel i Honduras sak CEPREV ha sänkt mordfrekvensen med 85 procent, enligt Zalaquett.
– Vi ser ett stort intresse för våldsförebyggande arbete från den honduranska regeringen som bland annat vill integrera vår metod i skolundervisningen, berättar hon.
