Under parollen feministisk mobilisering för jämlikhet, hållbarhet och nedrustning hade regissören Stina Oscarsson i tisdags bjudit in till en upptakt inför årets 8 mars. På Fria teatern i Högdalen lanserades ett nyskrivet manifest som, enligt planen, ska läsas upp på så många platser som möjligt runt om i landet på Internationella kvinnodagen. Manifestet har tagits fram av representanter från freds- och miljörörelsen samt den antirasistiska feministiska rörelsen

 Under tisdagskvällens samling i Högdalen, inför en nästan fullsatt salong, hölls flera tal av personer som på olika sätt representerar de skilda intressen som initiativtagarna anser måste enas. Vikten av en gemensam kamp mot förtryck, militarism och kapitalism framhölls av de politiker, aktivister, kulturutövare och andra som tog plats på scenen. Avslutningsvis berättade Stina Oscarsson om inspirationen till manifestet: Den 27 juni 1915 skrev närmare 89 000 kvinnor under en och samma resolution för fred. Den publicerades i Dagens Nyheter och lästes upp på 343 platser i landet.

– Vi ville göra ett manifest för vår tid där vi kopplar ihop de här frågorna, sa Stina Oscarsson. Och påminna regeringen om den feministiska utrikespolitik de har ålagt sig att föra.

Gemensamt ansvar

Om de svängningar som på kort tid skett i politiken talade Rasmus Ling, (MP). Han röstade nej till regeringens förslag om id-kontroller och påminner om den folkliga mobilisering för flyktingar som ägde rum i höstas; den anti-rasistiska rörelsen är ett av de viktigaste fundamenten i samhällskroppen, och för att bryta utvecklingen måste vi jobba tillsammans, var hans budskap.

Stina Oscarsson påminde å sin sida om att vi är en del av orsaken till att människor flyr, nämligen genom upprätthållandet av vapenexporten, något som också socionomen och fredsaktivisten Anwahr Athahb tog upp. Och Sveriges position som föredöme när det gäller mänskliga rättigheter må nu naggas i kanten, men det viktigaste är att vi gemensamt tar ansvar för dem som tvingas fly för sina liv.

För Kitty Ehn, som är nationalekonom, handlar det om att hitta alternativ till kapitalismen. Ett stort problem är hur kapitalismen alltid ställer individer mot varandra, och det sker förstås också i olika rättviserörelser som ju fortfarande befinner sig inom systemet. Men när allt fler börjar förstå att vi har samma mål så kan vi enas mot orsaken till orättvisorna, nämligen kapitalismen, sa Kitty Ehn.

Rätten till frihet från våld

En av de som ingår in arbetsgruppen för manifestet är Gudrun Schyman, som också talade under kvällen. Hon uppehöll sig vid den gemensamma nämnaren våld, våldet som har samma syfte oavsett om det utövas i en nära relation eller i ett storskaligt krig. Det riktar sig ofta mot kvinnor och det handlar om makt och kontroll. Vi måste våga jämställa olika typer av våld, om det så handlar om krig, gängvåld eller så kallad supporterkultur, menade Schyman. Jämlikhet och jämställdhet är detsamma som frihet från våld, och därför är feminismen också anti-militaristisk, avslutade hon.

Aleksa Lundberg är skådespelare, journalist och transaktivist. Hon talade om mäns våld mot transkvinnor och, med stöd från Judith Butler, att kampen mot transfobi bör vara en del av alla kamper. Lundberg pekade också på en osmaklig trend, att hbtq-kampen börjat användas som slagträ i argumentationer mot invandring, där andra länders förmodade underutvecklade tillstånd lyfts fram som en fara för dessa personer. Det sker också på högre nivå, där hbtq-rörelsens (begränsade) framsteg i väst används som en maktdemonstration mot andra länder.

Slutligen intog Suzanne Osten scenen och slog ett slag för berättandet, skapandet av bilder, och att ”berätta fram” dem som inte syns. Att vi själva skapar världen och berättelserna om den är ett imperativ som förekommer i det nya manifestet, som högtidligen lästes upp mot slutet av kvällen av Mika Oskarson Kindstrand.

Största hotet mot rådande ordning

Den 8 mars-manifestation som den påbörjade mobiliseringen nu har som närmaste mål är ”partipolitiskt obunden och samlar alla organisationer som ställer sig bakom manifestet”. Nästa steg för arbetsgruppen blir att kontakta olika organisationer som kan tänkas vara intresserade av att delta. Poängen är som sagt att manifestet ska uppmärksammas på så många platser som möjligt, i skrivande stund ligger antalet anmälda manifestationer på mellan 70 och 100 stycken. I första hand kommer de att vända sig till kvinno-, freds-, miljö- och antirasistiska sammanslutningar. Även kulturinstitutioner som teatrar och bibliotek anses lämpliga, och ett försök att få med Svenska kyrkan har redan inletts.

– Vi funderade på om vi skulle kontakta alla politiska partier, säger Stina Oscarsson, men jag menar, Moderaterna kommer inte att skriva under ett manifest om nedrustning, och vi kommer inte kompromissa på den punkten. Jag är annars för att prata med alla, SD och så, men nej, de ställer sig inte bakom det här.

Under ett av Stina Oscarssons inpass under kvällen drog hon sig till minnes ett tillfälle när hon satt med förra ledarna för Timbro. Hon frågade då vad som vore det största hotet mot den värld som de ville se växa fram.

– Jag vet inte om de insåg att de avslöjade sig, men de sa att det största hotet, det vore om tillväxtkritikerna, miljörörelsen, feministerna och så vidare, om alla de gick ihop, för då vore vi chanslösa. Sen dess har detta varit min mission, vi måste ena oss!

Gammalt rekord att slå

Inspirationen till manifestet återfinns i historien: Den 27 juni 1915 skrev närmare 89 000 kvinnor under en och samma resolution för fred. Det publicerades i Dagens nyheter och lästes upp på 343 platser i landet.

– Vi ville göra ett manifest för vår tid där vi kopplar ihop de här frågorna, sade Stina Oscarsson. Och påminna regeringen om den feministiska utrikespolitik de har ålagt sig att föra.

Manifestationen är partipolitiskt obunden och samlar alla organisationer som ställer sig bakom 8 mars-manifestet. Nästa steg för arbetsgruppen är att kontakta olika organisationer som kan tänkas vara intresserade av att delta. I första hand kommer de att vända sig till kvinno-, freds-, och miljöorganisationer samt antirasistiska sammanslutningar. Även kulturinstitutioner som teatrar och bibliotek anses lämpliga, och ett försök att få med Svenska kyrkan har redan inletts.

Feministiskt Perspektiv ställde tre frågor till några av deltagarna i upptakten:

Gudrun Schyman:

Kände du till manifestet/aktionen från 1915?

– Ja

Vilken var din spontana reaktion inför idén att skapa ett liknande manifest för vår tid?

– Hurra!

Vad förväntar du dig av den här mobiliseringen?

– Vi ska slå det gamla rekordet när det gäller möten och människor!

Suzanne Osten:

Kände du till manifestet/aktionen från 1915?

– Ja

Vilken var din spontana reaktion inför idén att skapa ett liknande manifest för vår tid?

– Stark igenkänning/bra analys att göra det nu

Vad förväntar du dig av den här mobiliseringen?

– Det kräver arbete. Vill skicka manifest och information till några nätverk jag har, och kan tänka mig att läsa det.

Rasmus Ling:

Kände du till manifestet/aktionen från 1915?

– Nej, det gjorde jag inte! Vilket kanske är märkligt, men när jag frågade andra dagen efter så var jag långtifrån ensam. Jag har hört om de tusentals bönderna som samlades vid Borggårdstalet som Gustav V höll, men det var ju betydligt färre än 89.000, och i motsatt syfte. Det visar väl inte minst att historieskrivningen är viktig.

Vilken var din spontana reaktion inför idén att skapa ett liknande manifest för vår tid?

– Det är en väldigt inspirerande tanke. Konflikter och krig drabbar miljontals människor världen över, och skapar oro och osäkerhet även för oss som inte direkt drabbas.

Vad förväntar du dig av den här mobiliseringen?

– Att de solidaritetsrörelser som finns i vårt land och vår del av världen kan gå samman och stärka varandra, och skapa en förväntan om att världen går att göra till en bättre och fredligare plats, där vi bryr oss om varandra