”I en tid som denna är det därför oerhört viktigt att vi som kämpar för funktionsrätt solidariserar oss med andra rättighetsrörelsen och att de gör detsamma för oss. Alla röster behövs i kampen för mänskliga rättigheter, demokrati, delaktighet och gemensam välfärd.” Ur Julia Bahners tal på Rädda LSS-manifestationen i Göteborg.
Jag vill tacka för förtroendet att få tala på denna viktiga manifestation. Det känns mäktigt att vi står här samlade i dag samtidigt med över 20 andra städer. Det är mäktigt och en viktig del av demokratin att få manifestera sina åsikter på det här sättet – något vi tar för givet men som inte är självklart i alla länder.
Samtidigt kan jag tycka att det är tragiskt att det ska krävas att vi gör detta, för de styrande politikerna kan inte direkt ha missat vad det handlar om: Funktionshinderorganisationer har larmat om sina medlemmars livssituationer som slagits i spillror pga indragen eller minskad assistans och medierna har för en gångs skulle varit väldigt bra på att bevaka detta, jämfört med många andra funktionshinderpolitiska frågor, bristande tillgänglighet är ett exempel. Oberoende medier är också en mycket viktig del av demokratin och också något vi tar för givet, men som inte heller är självklart i alla länder.
En tredje sak som är en oerhört viktig del av demokratin och som vi sorgligt nog har börjat få inse är något vi tagit för givet, är personlig assistans och andra former av samhälleligt stöd från välfärdsstaten. Personlig assistans är både en mänsklig rättighet och en förutsättning för många att kunna delta i demokratin och samhällslivet. Att kunna rösta i valen, att kunna engagera sig politiskt och påverka den förda politiken, som i hög grad påverkar deras liv.
En annan viktig rättighet och delaktighetsfråga är arbete. Människor som förlorar sin assistans kan inte längre arbeta. Samtidigt måste deras anhöriga, oftast kvinnor, ta ett större ansvar och för att klara det gå ner i arbetstid eller helt sluta arbeta. Personliga assistenter, varav en majoritet är kvinnor, förlorar sina arbeten.
Om vi nu ska tänka ekonomiskt, såsom regeringen hävdar att den gör när den vill spara pengar på assistansen – en femteklassare kan väl räkna ut att indragen personlig assistans i längden innebär förlorade skatteinkomster för staten. Dessutom uppmuntrar det till oavlönat anhörigstöd och sänder signaler om att människor med funktionshinder och personliga assistenter inte är önskvärda arbetare och skattebetalare. LSS måste utvecklas och omfatta fler – inte avvecklas och begränsas – det har vi råd med!
När jag tänker på dessa konsekvenser av nedskärningarna i den personliga assistansen kan jag inte se någon annan logik än att regeringen anser att människor med funktionshinder som har omfattande behov av samhällets stöd inte är fullvärdiga medborgare i den så kallade ”demokratin” Sverige. Det är skamligt, men mest av allt är det skrämmande. För det visar på en skrämmande människosyn som vi är många som inte delar.
Det är skrämmande att kortsiktiga ekonomiska kalkyler går före människovärde. Det är skrämmande för vi har sett exempel på hur hemskt det drabbar enskilda och familjer – ibland till och med dödlig utgång. Det är skrämmande för det sker i en tid när rasistiska, fascistiska och andra destruktiva krafter vinner mark och makt i Sverige och globalt
– och den gemensamma nämnaren är att människovärde är totalt underordnat.
I en tid som denna är det därför oerhört viktigt att vi som kämpar för funktionsrätt solidariserar oss med andra rättighetsrörelsen och att de gör detsamma för oss. Alla röster behövs i kampen för mänskliga rättigheter, demokrati, delaktighet och gemensam välfärd.
Våra rörelser förenas av våra olikheter – men vi får inte se det som problem, utan som en styrka i kampen för ett samhälle där mångfald är norm.
Som vi säger inom Fi: Vi gör det tillsammans!
