I denna bok får vi följa Fred. Det är genom hans ord vi läser berättelsen. Fred bor
tillsammans med sin mamma och pappa. Men pappa är inte där. Boken utspelar sig i slutet
av andra världskriget. Pappa är och bevakar ”en gräns någonstans långt upp i norr”. Vintern
är kall och saknaden efter pappa stor. Mamma arbetar som spårvagnskonduktör, ett arbete
hon måste ha för att få pengarna att gå ihop. Fred går i skolan. I garderoben hänger pappas
finkostym, när Fred kisar ser det nästan ut som om pappa är där, med skor och hatt och allt.

Det susande ljudet från ventilen blir till svar när Fred pratar med sin far. Och det gör han.
Han går dit in och delar med sig av sina tankar. I Freds klass finns det en tjej som heter
Elsa, henne är Fred kär i. Elsa är en tjej som är bra på armbrytning och som står upp för sig
själv. I boken får vi följa Freds funderingar kring kärlek. Varför blir man kär i just den
personen man blir kär i och hur känns det? Och vad gör man med det, hur är man mot
någon som man tycker om på det sättet? Det krävs mod att våga och mod har Fred. Det
måste man ha. Inte bara när det gäller kärlek utan också annars.

Fred hatar kriget

Tillsammans med en vän klistrar han en mustasch på ett skelett i skolan, så att det ser ut
som ”den där krigsidiotens löjliga mustasch”. När rektorn är på jakt efter de skyldiga
erkänner och försvarar han vad han gjort. Rektorn kräver att han ska få sänkt betyg i ordning
och uppförande samt en lapp hem. Fröken, hon som tittar imponerat på Elsa när hon ryter
ifrån, hon som hindrar rektorn från att ge Fred en örfil och som inte heller tycker om kriget,
hon. Hon skriver en lapp så som rektorn befallt men inte den lapp han tänkt. Utan en där hon
berömmer hans mod.

Det finns kontraster och likheter mellan den tid boken utspelar sig i och den tid vi lever i i dag, något jag kan tro är intressant att prata med barnen som läser boken om. Många kan nog
känna igen sig i mycket. Det att vara liten och samtidigt stor. Att se vuxenvärlden och vara
bara barnet. En värld att finna sig i och förstå sig på. Och inte minst i funderingarna kring
kärlek. Kärleken ­ som är så stor och spännande. Och så också, i längtan.

Vid ett tillfälle i boken slår Fred en kille som förolämpar Elsa. Vilket leder till att han får en rejäl smäll tillbaka och näsan börjar blöda. Elsa tar hand om honom, stoppar blödningen och
följer honom från skolan. Detta är också något jag tänker att man kan prata med barnen om.
Ifrågasätta det som hände och följderna som blev. Prata om hur det känns för den som blir
slagen/som slår samt för den som slaget slogs för.

Det närmar sig jul. Det är inte bara Fred som saknar pappa, mamma saknar honom också.

Längtan. Saknad. Kärlek.

Fred hjälper en granne med granförsäljning och en dag kommer en kvinna vars gran Fred
bär hem, som tack ger hon honom pengar, choklad och en flaska med lite parfym i. En
parfym som luktar fantastiskt! Fred tycker att det är lycka på flaska och att kvinnan var som
en fe.

Dagen innan julafton får Fred en spegel av Elsa. I den kan han se någon som hon tycker
om. Så kommer julen, nu är självaste julafton här! Medan mamma arbetar klär Fred den
gran de fått av granförsäljaren. Han ser sig i spegeln, men där ser han bara en pojke med
en skadad näsa. Så han stänger den igen. När mamma kommer hem firar de jul
tillsammans. Det finns inte mycket mat att kalasa på men de äter det som finns och byter
presenter med varandra. Mamma berättar att hon har en bebis i sin mage. Fred ger henne
”lyckofens gladparfym” och just när mamma satt på sig den tutar det utanför fönstret.

Det är pappa som kommer! Som ett julmirakel, inridandes på en vit häst i form av en
militärmotorcykel med sidovagn full av mat. Frusen till den grad att benen har fastnat och
han måste bäras in. Väl inne tinar han i värmen hos sin familj. Och julefröjden dunkar av
kärlek. När mamma och pappa dansar vid granen ringer Elsa. Hon äter choklad som hon fått
av Fred i julklapp. Fred öppnar spegeln igen, där ser han någon, någon att tycka om…