”Public service äger ett stort ansvar för vad som förmedlas genom sina sändningar. Jag önskar en högre grad av medvetenhet och reflektion över den bild man förmedlar och reproducerar”, skriver Maria Bång i ett öppet brev till SVT och dess tv-program Skavlan efter senaste avsnittet.
Vi lever i en tid då främlingsfientliga krafter sköljer över världen. Vi lever i en tid då en rasistisk, sexistisk, högerpopulistisk homofob väljs att bli en av världens mäktigaste män. Vi lever i en tid då högernationalister demonstrerar i Polen och nazister demonstrerar i Sveriges huvudstad. I skolorna i USA skriker elever ”bygg en mur!” åt elever med invandrarbakgrund, och killarna ”Trumpar” i skolorna; de greppar tjejerna i skrevet. I svenska skolor varnar man för samma utveckling.
Vi lever i en tid som ska bygga våra barns framtid. Vi lever i en tid då allt detta riskerar att normaliseras och all kamp genom historien för människors lika värde och rättigheter sätts på spel. Och vad spelar väl ett underhållningsprogram på tv för roll i allt detta? Vilket ansvar äger SVT? Ja, det är något att reflektera över. Hur axlar man ansvaret för de demokratiska värdena? Människors lika värde och rättigheter?
Skavlan bjuder in baronen Julian Fellowes. Han är konservativ politiker i det brittiska överhuset och dundrar på om sitt liv och sin gärning. Länge. Bland annat om hur han ”hittade” sin fru. Huruvida frun upplevde att hon samtidigt ”hittade” sin man förtäljer inte historien för här förmedlas en historia där mannen hittar sin kvinna. För han är man. Han har pengar. Han har adlig börd. Han har makt. Han är van att göra sin röst hörd, är van att inte bli avbruten och han blir heller inte avbruten.
Sedan bjuder Skavlan in Birgitta Jónsdóttir. Hon är isländsk poet, artist och politiker. Hon är kvinna, saknar adlig börd och rikedom och hennes politiska gärning fokuserar på folkets delaktighet istället för den enskilda politikerns (sin egen) makt. Hon säger att hon vill ge röst åt dem som saknar röst. De som inte överlever på sin lön. Lord Fellowes vet inte hur det är att inte överleva på sin lön, men avbryter Jónsdóttir konstant för att ”rätta till” henne och hennes åsikter. Birgitta tillåts inte tala till punkt. Fellowes dundrar på och pekar finger. Och Skavlan låter detta ske. SVT låter detta ske.
Public service äger ett stort ansvar för vad som förmedlas genom sina sändningar. Jag önskar en högre grad av medvetenhet och reflektion över den bild man förmedlar och reproducerar. Att börja i studier, diskussion och reflektion kring maktordning och maktanalys är en stark rekommendation.
