Det är lugnt och stilla när bussen passerar genom ett villakvarter innan den når sin slutstation vid Scaniarinken i ett vintrigt Södertälje. Skymningen börjar falla denna lördagseftermiddag, inne i entrén är ett kafé öppet. Där säljs kaffe, bullar och korv. Lite längre in, i halvmörkret, står ett gäng unga kvinnor och värmer upp. Det är anrika klubben SSK:s hockeylag som gör sig redo för match mot Kallhäll IF på hemmaplan.

– Vi skippade utomhusuppvärmningen i dag, vi har så många som är sjuka, förklarar Patricia Aphrem, assisterande lagkapten i SSK.

En stund senare presenteras spelarna när de åker ut på isen. Domaren släpper pucken hårt i isen för tekning. SSK i mörkblått och gult, Kallhäll i rött och vitt. Läktarna är allt för tomma, men en del familj och supportrar finns på plats, och några ansluter under matchen. Två dagar tidigare spelade SSK match borta mot och förlorade, nu vill de ha en seger. Men med omkring åtta spelade minuter i första period är det Kallhäll som tar ledningen. SSK pressar på och jagar kvittering. Skott mot mål, fina lägen för SSK men Kallhälls målvakt är beredd och motar bort. Så äntligen. Åtta minuter är kvar av perioden när SSK gör mål och det står 1-1. Tekningen efter går SSK:s väg och bara någon halvminut senare tar SSK ledningen med 2-1 efter mål av Rebecka Friberg. Matchen slutar 4-2 till SSK och Patricia Aphrem och hennes lagkamrater kan andas ut:

– Det är otroligt skönt med en seger, vi har varit i en svacka ett tag. Vi ser den här säsongen lite som träning, säger hon när vi möts i korridoren utanför omklädningsrummet efteråt.

Patricia Aphrem.

Från boll till puck

I taket inne i rinken hänger flaggor från SSK:s hundraårsjubileum 2002. Södertälje sportklubb grundades 1902 och var till en början en bredare klubb med gymnastik, fotboll och skridsko på schemat för att ta vara på idrottsintresset i Kringelstaden. Via bandyn upptäckte spelare i SSK på 1920-talet den nya idrotten ishockey och ishockeyträning inleddes 1925. Klubben anmäldes till SM-tävlingen samma år som SSK otroligt nog vann trots att laget bara spelat en handfull matcher. Sedan dess har SSK vunnit ytterligare sex SM-guld. Säsongen 2015-2016 föll herrlaget ur den näst högsta serien hockeyallsvenskan och hamnade i division ett, men har till denna säsong tagit sig upp igen. Hur det går för herrlaget har stor betydelse för alla de andra lagen i SSK. När det tappar plats i en högre liga påverkar det sponsorer och ekonomi i hela klubben.

– När de åkte ner till division ett var det traumatiskt för klubben, då fick alla mindre budget och vi förlorade spelare. På samma sätt som herrlaget har fått börja om har vi fått börja om på nytt, allt har varit en ny satsning, förklarar Patricia Aphrem.

Patricia Aphrem älskar ishockey, men att det skulle bli så var inte helt väntat. Hon kommer från en fotbollsälskande familj och förklarar att hon blev lite av det svarta fåret när hon i stället för bollen föll för pucken. Båda föräldrarna och bröderna har varit och är framgångsrika fotbollsspelare och pappan hade gärna sett henne fortsätta satsa på fotbollen som hon också har talang för. Det var genom hennes moster och kusinerna Mirey och Mattias Saado som hon tog steget från fotboll till ishockey. Patricia Aphrems moster är lagledare och jobbar också med olika integrationsprojekt i SSK där nyanlända bjuds in att prova på is och hockey tillsammans med rutinerade spelare.

– Jag började på grund av min moster, jag hade en dröm att jag spelade hockey, och efter det flöt det på ganska snabbt. Jag har spelat här i nio år nu. På sätt och vis har SSK haft en stor damsektion, säger hon men resurserna för damlaget är begränsade som för många damhockeylag.

Kämpar för yngre generationer

Under en säsong för åtta år sedan lade SSK ner damverksamheten men återupptog den sedan igen. På olika ställen i landet är det mycket svårt för hockeyspelare på damsidan att ha ett kontinuerligt spel inom en och samma klubb och vid flera tillfällen de senaste åren har damverksamheten fått stå åt sidan när det ska sparas pengar inom en klubb, eller så har damlaget inte fått gå upp en serie trots att de kvalat in, eftersom det ses som ökade kostnader. Så var exempelvis fallet när Skellefteå AIK:s damlag kvalade upp till Riksserien för åtta år sedan, damsatsningen lades ner eftersom klubbledningen ansåg att det skulle kosta för mycket att ha ett lag i Riksserien.

– Det är inget annat att göra mer än att lyfta, vi är på väg upp och jag kämpar mig fram för den yngre generationen, säger Patricia Aphrem och pekar på att det i SSK finns solidaritet och sammanhållning mellan de olika lagen:

– Herrlagskillar kommer på våra målvaktsträningar, de brukar alltid säga att de tycker att energin är så bra i damlaget.

I och med att laget förra säsongen tappade flera spelare blev det viktigt att få in nya. Det innebar att kraven för vilka som kunde vara med sänktes något, på gott och ont. Många av tjejerna i laget tränar också förutom med damlaget också i killag. För två säsonger sedan spelade SSK med Eskilstuna i ett samarbete och då var konkurrensen större för att platsa.

– Då hade vi fyra fulla formationer, tre målvakter, hade buss på bortamatch och allt vi behövde. Vi var bara något mål och någon match ifrån att ta oss upp till högsta serien. Men det var samtidigt som föreningen (herrlaget) åkte ner. Ungefär samtidigt blev en del spelare mammor, någon har gift sig, en annan pluggar, förklarar Patricia Aphrem om hur laget ändrades på kort tid.

Sedan herrlaget åkte ner, och sedan tog sig upp igen, har klubben ändrat filosofi på många sätt, menar Patricia Aphrem. De stora pengarna, höga lönerna och fina massörerna har bytts ut.

– De har verkligen ändrat om, de tjänar inte längre sådana summor, även herrlaget som är ansiktet utåt ska vara här och ställa upp för ungdomarna, de hjälper till. Det har blivit en bra grund, säger hon.

Satsningar som funkar

För Patricia Aphrem, och många med henne, innebär hennes idrottande höga krav eftersom hon kombinerar ishockeyn med arbete. På helgerna jobbar hon på restaurang på kvällen och på dagarna tränar hon. Hon berättar att hon har tränat i tisdags och onsdags, spelat match på torsdagen, sålt lotter på fredagen för att samla in pengar till laget, och spelat ny match på lördagen.

– Det gör att vi inte kan satsa mer för kroppen klarar inte hur mycket som helst.

Men hon tror på bättre villkor för nästa generation hockeytjejer och hon pekar på att satsningar som görs också bär frukt. Det krävs investeringar, sponsorer, bussar för bortamatcher som skulle underlätta planeringen av säsongen.

– Ta Färjestad som inte fanns för några år sedan, de var helt nya när vi kvalade för två år sedan. De hade 700 personer i publiken, och när det är så många som kommer ökar också intresset för hockeyn och då ökar sponsorernas intresse också.

– Eller se på Luleå, de har dubbellördagar och har satt alla damlagets hemmamatcher till lördagar efter att herrmatcherna har spelats, och föreningen har uppmanat publiken att sitta kvar och kolla, då nådde de publikrekord på fyratusen.

Bara ett lag i divisionen får kvala om att nå SDHL och Haninge Anchors HC som nu är etta, ligger långt ifrån de andra lagen med sina 44 poäng. Men målet är inte främst att kvala i år, utan att träna samman laget för att kunna satsa hårdare nästa säsong. Och Patricia Aphrem säger att hon kanske inte kommer nå den absoluta toppen men brinner ändå för det hon gör och för att förbättra villkoren för de som kommer efter henne:

– Mina chanser att bli en ny Hillary Knight är inte jättestora, säger hon och syftar på den framgångsrika hockeyforwarden från USA som hittills har vunnit sex VM-guld och två OS-silver, och fortsätter:

– Men jag tror absolut på de yngre tjejerna. Våra småflickor är gudomliga, de tränar med oss, 06-or som kör med oss 19-åringar och 04-orna blommar ut så fint.

– Vi ska ta oss igenom truppen för en storsatsning nästa år. Vi är inte redo för att kvala i år, det som gäller nu är att få ihop ett bra och starkt lag för att ha de rätta förutsättningarna för att satsa nästa år.