Första gången den polska allmänheten hörde talas om ”genusideologi” var när regeringen började förbereda sig för att underteckna Europarådets konvention för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. I juli 2012 utfärdade den katolska kyrkans episkopat ett uttalande som varnade premiärministern för att ta steget, och underströk att kyrkan inte är emot att skydda kvinnor från våld, men emot de ideologiska antaganden som konventionen bygger på.

Jarosław Gowin, den dåvarande justitieministern, delade episkopatets uppfattning och förklarade att konventionen är ett uttryck för feministisk ideologi, hotar traditionella familjevärderingar, och kommer att leda till främjandet av ”vissa” sociala attityder som står i konflikt med familjvärderingar.

Den mest hotfulla bestämmelsen i konventionen var enligt ministern kravet att utbilda barn om ”icke-stereotypa könsroller”. På den tiden patroniserade mainstream-medierna ministern med rubriker som: ”Hela landet förklarar för Gowin vad genus betyder”. I december 2012 undertecknade Polen Europarådets konvention. Den ratificerades nästan två år senare, i februari 2015.

Genus, barn och kön

Begreppet ”genusideologi” hamnade snabbt i rampljuset igen omkring oktober 2013. Som av en slump skedde det samtidigt som mainstream-medierna var väldigt upptagna med ett stort antal avslöjanden om pedofili inom den katolska kyrkan. Den främsta gnistan, som placerade ”genusideologi” på agendan, var ett uttalande från en pappa i en lokal dagstidning. ”Hans son tvingades bära klänning på förskolan.” Högerpolitiker slog larm om att ”feminister experimenterar med våra barn”.

Och medan lärarorganisationen, förskolemyndigheterna, regeringens ansvariga för likabehandling, akademiker, med flera, förklarade att det handlade om en övning med rollspel inom ramen för ett pedagogiskt program kallat ”jämställd förskola”, hade kampen mot genus kopplats loss. I kvällstidningar löd rubrikerna från sådant som ”Utbildningsdepartementet hanterar polsk utbildning dåligt” och ”Polska politiker serverar genus till våra barn” till ”Medlemmar ur rådet stödjer satan”, ”Genus: Barn som bytte kön” och ”Genusideologi gör entré i förskolor”.

Det fortsatta medieintresset eldades under av fler personliga berättelser från föräldrar till barn som ”berövats värdighet” och skolan porträtterades som det nya slagfältet där ”genusfolket” – de sexuellt ”mest förvridna” människorna – nu försökte så ”sin sjuka ideologis frön”.

Koordinerad aktion

En serie häpnadsväckande aktioner lanserades av katolska kyrkan och representanter för högern runt om i landet. Konferenser mot spridningen av ”genusideologin” poppade upp som svampar över hela landet. I vissa skolor dök affischer upp som varnade: ”Skydda ditt barn mot genus” och kyrkan började utfärda certifikat för skolor ”fria från genus”.

Medlemmar ur dåvarande oppositionspartiet Lag och rättvisa såg programmet ”jämställd förskola” som en organiserad, koordinerad aktion mot traditionella polska och katolska värderingar, som nu skulle avlägsnas från läroböcker och ersättas med teorier som ifrågasätter kärnfamiljsmodellen. Vid slutet av 2013 hade de etablerat en parlamentarisk grupp, 15 män under ledning av en kvinna, benämnd ”STOPPA genusideologin” och drog på korståg runtom i landet med föreläsningar som varnade för ”genusideologi”.

Hysterin gick in i en löjeväckande fas när ärkebiskoppen Michalik anklagade ”genusideologi” för pedofili bland katolska präster. Han övertalade: ”Vi hör ofta att skilsmässor utlöser den här felaktiga attityden, när barnet söker efter kärlek. Det klänger sig fast vid, söker efter den, går vilse och drar in ytterligare en man i det här” (vilket alltså betyder att barnet söker efter kärlek och förmår prästen att begå brott!).

Senare, den 29 december 2013, lästes ett herdabrev upp i kyrkor runt om i landet under den heliga familjens mässa, som varnade för att ”genusideologi hade, utan det polska samhällets vetskap och medgivande, tagit sig in i många av vårt sociala livs strukturer under den falska förespeglingen om att ”förebygga våld” och ”uppnå jämställdhet”.

Mediernas svar

Det finns några avgörande karaktärsdrag i medierapporteringen från den här tiden värda att uppmärksamma. Först och främst legitimerade mediedebatten användandet av ord som ”ideologi” och ”genusfolk” (avseende feminister). Nästan inga medier var kritiska till detta ställningstagande. Användningen av begreppet ”ideologi” implicerade att ramaskriet byggde på en legitim oro och eftersom den närdes av en lång historia av feministhat vann den gehör i kontexten av vad den dominerande kulturen redan ”visste” om feminister och hbtq-personer.

Den andra nyckelfaktorn är hur snabbt frågan drog till sig medieuppmärksamhet. Mediernas snabba reaktion är särskilt märkbar i jämförelse med andra sociala problem som feminister under många år försökt få upp på mediernas agenda, såsom mäns våld, lönegapet och så vidare.

Den tredje och väldigt viktiga faktorn i bevakningen är hur lekmäns uppfattningar gavs prioritet. Även om begrepp som ”genusideologi” avfärdades av akademiker och branschorganisationer och det civila samhällets organisationer som arbetar med kvinnors och barns rättigheter, vilka skrev brev i protest till redaktioner, till utbildningsministern och premiärministern, stoppade det inte medierna från att använda termen ”ideologi” och mycket av mediepubliciteten förutsatte att en hög grad av trovärdighet fästes vid lekmannautsagor.

Dagens situation

I dag, som ett resultat av parlamentsvalet 2015, har Lag och rättvisa-partiet det största antalet mandat som ett enskilt parti haft någonsin i Polens moderna historia. Trots att regeringen leds av en kvinna, Beaty Szydło, har ”kriget mot genus” gått in i en ny fas. Mannen som gett upphov till ”genushysterin”, Jarosław Gowin, har utsetts till chef för ministeriet för vetenskap och högre utbildning, jämställdhetsmyndigheten har ersatts med en myndighet för civilsamhälle och likabehandling och leds nu av en man utan tidigare erfarenhet av att arbeta med kvinnors och minoriteters rättigheter.

Premiärministern har meddelat att hon stödjer den katolska kyrkans ställningstagande* för ett totalförbud mot abort och provrörsbefruktning. Polen har redan, tillsammans med Irland och Malta, de mest restriktiva abortbestämmelserna i EU. ”Var och en kommer att vägledas av sitt samvete”, sade Szydlo i en intervju med polska public serivce-radion om hur hennes medlagstiftare skulle rösta i frågan om totalförbud. ”Vad mig beträffar, som Beata Szydło, är svaret ja, jag stödjer det här initiativet”.

Medborgarförslaget har drivits av Right to Life-kommittén, som samlade in nära en halv miljon namnunderskrifter för ett utkast till lag som totalförbjuder abort och gör det kriminellt och straffbart att genomgå en abort. Den 5 juli överlämnades underskrifterna till sejman, det polska parlamentets underhus, och nu har talmannen tre månader på sig att planera in den första behandlingen av lagförslaget.

Avledande manöver

Flera organisationer med starka finansiärer står bakom förslaget, utöver initiativtagaren Ordo Iuris Institute. Detta gäller dock inte exempelvis polska Helsingforskommittén, som utfärdat ett rättsutlåtande över lagförslaget. Enligt detta utlåtande strider totalförbud mot abort mot såväl Polens konstitution som rekommendationerna från de FN-organ som övervakar mänskliga rättigheter, samt innebär ett allvarligt inskränkande av kvinnors rätt till hälsa.

Zuzanna Warso, jurist vid polska Helsingforskommittén understryker att ”introduktionen av ett totalförbud mot abort kommer att leda till systematiska kränkningar av kvinnors värdighet och deras grundläggande mänskliga rättigheter och utsätta kvinnor för grym, inhuman och nedvärderande behandling.”

Samtidigt pågår även en namninsamling för ett medborgarförslag som föreslår att rådande, redan restriktiva, aborträttslagstiftning liberaliseras. Bakom detta förslag står en medborgarrättskommitté kallad Rädda kvinnorna (Save the Women).

En offentlig debatt om denna högt kontroversiella fråga kan hjälpa regeringen att avleda uppmärksamheten från författningsdomstolens kris. Venedigkommissionen, rådgivande expertorgan i författningsfrågor till Europarådet för de mänskliga rättigheterna, fördömde regeringens förändringar när det gäller högsta domstolen för att de ”äventyrar, inte bara rättssäkerheten, utan också det demokratiska systemets möjligheter att fungera”.

Häxjakt på journalister med genusperspektiv

I det här politiska klimatet går det bara att föreställa sig vad det betyder att arbeta som journalist med ett genusperspektiv. Bara en sådan sak som att journalister som öppet stödjer jämställdhetsagendan avskedas från public service-medier. Styrelsen för public service-radion RDC avslutade för en tid sedan anställningskontraktet för Ewa Wanat, chefredaktör prisad av både kolleger och lyssnare för sitt öppna sinne och för att ha fört in frisk luft i public service-medierna.

Det öppet feministiska programmet Steerswomen, som främjade kvinnors närvaro i medierna och leddes av Robert Kowalski i polska public service-radiokanalen PR1 (inspierarat av det feministiska projektet Ekspertki.org som är en databas med ledande kvinnor inom näringslivet, finansvärlden, regeringen och den ideella sektorn som är tillgängliga för att kommentera dagspolitiska nyckelfrågor) ställdes in av de nya myndigheterna utan någon som helst berättigande förklaring. Det här är bara två exempel, men ”häxjakten” på journalister som arbetar utifrån ett genusperspektiv i Polen är nu i full gång.