Finns det trygga rum för hbtq-personer i förorterna? Vilka transpersoner drabbas mest av tranfobiska brott? Vad ska kommuner göra för att agera normbrytande och om regeringens insatser räcker för att ”stärka transpersoners rättigheter”? Dessa frågor diskuterades på ett par av de seminarier som Feministiskt perspektiv besökte i början av veckan.
Folkhälsomyndighetens undersökning 2015 visade att transpersoner är utsatta för diskriminering och allvarliga kränkningar inom alla livets områden – på jobbet, i skolan, i affären, i kontakten med myndigheter och sjukvården. Mer än var tredje transperson har övervägt att ta sitt liv. Varannan transperson som deltagit i undersökningen uppgav att de hade upplevt kränkande behandling under de senaste tre månaderna.
Enligt Göran Stanton, utredare vid polismyndighetens hatbrottsgrupp i Stockholm, registrerades enbart 31 anmälningar rörande transfobiska brott år 2010.
– 2014 handlade det om 72 anmälningar, det vill säga 100 procents ökning, enligt Stanton som talade i en panel vid Pride-seminariet Två år med regeringens hbt-policy – Hur går det, arrangerat av Transföreningen FPES.
Stanton menade att utvecklingen visar att allt fler vågar anmäla transfobiska brott. Men mörkertalet är betydligt större än anmälningsantalet, betonade Stanton. Det handlar om allt från förolämpningar, ofredanden till allt grövre våld.
Transfobin uttrycks grövre särskilt mot de som klär sig i kvinnligt kodade kläder. De flesta polisanmälningarna gäller denna grupp bland transpersoner, sade Göran Stanton och fortsatt:
– Samhället är manligt. När en kvinna klär sig manligt, närmar hen normerna men inte tvärtom. Det provocerar. Bor en i förort och bland lågutbildade är risken för att utsättas för transfobin större.
Göran Stanton och Sara Lundgren.
Förorten och hbtq-frågan
I ett annat seminarium, Hbtq – i förorten, på Pride House, berättade Salar Rashid (S) ledamot av kommunfullmäktige i Stockholm och Kulturnämnden, att ett hbtq-program och större satsning på hbtq-certifiering står i fokus.
– Förorterna ska bli trygga rum så folk vågar komma ut.
Anders Österberg, ordförande i Akalla S-förening och riksdagsledamot, talade i likhet med andra paneldeltagare om vikten av trygga rum i förorterna. En del hbtq-personer väljer att flytta ut från förorterna, andra väljer att bo kvar och ta kampen.
– I norra Stockholm finns inte stora mötesplatser för hbtq-personer och därför åker alla till stan. Det trygga rummet finns i innerstaden.
Ebba Östlin, kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka redovisade några insatser som kommunen i Botkyrka ligger bakom. När det gäller trygga rum sade Östlin att sådant finns redan i Botkyrka, men att mer kan göras.
– Det finns i olika nivåer, men inte i den utsträckning vi skulle vilja.
Hon menade att det inte går att skylla allt på förortsbor utan kommunorganisationen, skolor och vården bär ansvar när de utgår från det normativa i möte med människor. Det är denna dominerande kultur som måste förändras, tyckte hon.
– Kulturen ska ändras, både ovan och bland människorna. Det ska vara så att folk inte känner sig exkluderade.
Samtliga paneldeltagare betonade vikten av normbrytande folkbildning, resurser och stöd till civilsamhällets organisationer som försvarar rätten att vara vem man vill vara och inte minst lagstiftning som verkar normgivande.
Kulturell segregation är utbredd i förorterna. Konsekvensen enligt Rashid är att vissa typer av värderingar får gro.
– Vi måste se till att vi får större närvaro. Kommuner och stadsdelsnämnder ska inte lämna tomrum åt sådana krafter.
Normkritiska
Sara Lundgren, utredare vid Socialstyrelsen belyste bristen på särskilda boenden för hbtq-personer i kommunerna. Socialtjänstens insatser är enligt henne heteronormativa och det råder kunskapsbrist när det kommer till hbtq-frågor. När det gäller särskilda HVB-hem för ensamkommande barn nämnde utredaren på seminariet Två år med regeringens hbt-policy – Hur går det, att socialtjänsten många gånger missar att det finns ungdomar som flyr hit just på grund av sin sexuella läggning. Många kanske tidigare har utsatts för homo- och transfobi.
Sara Lundgren nämnde några kommuner som ligger före när det gäller normkritiska åtgärder.
– Växsjö, Malmö och Göteborg. Göteborg stad har ett hbtq-råd som får påverka politiska beslut i staden och detta är unikt.
Regeringens insatser
Regeringen presenterade inför Pride 2016 tre prioriterade insatser för att förbättra transpersoners situation. I en replik skrev Frida Sandegård, förbundsordförande RFSL att ”regeringen tar viktiga steg i rätt riktning men ger tyvärr inga nya besked”.
– Att diskrimineringslagen förstärks, att aktiva åtgärder även ska gälla transpersoner och att transpersoner ska omfattas av hetslagstiftningen är viktiga steg i rätt riktning, men tyvärr inga nya besked.
Tidigare i år lovade regeringen att tillsätta en lag som ska ersätta de transpersoner som fram till 2013 tvångssteriliserats vid könskorrigering.
– Flera av dem som tvångssteriliserats är äldre och att det dröjer ända till 2018 för regeringen att presentera en proposition riskerar att göra att alla inte hinner få upprättelse. Liknande skadeståndsprocesser har betalats ut snabbare och vi önskar en betydligt snabbare process, skrev Frida Sandegård.
Transaktivisten, skådespelaren och journalisten Aleksa Lundberg reagerade på regeringens besked inför Pride, i ett samtal med P3 Nyheter:
– Det räcker inte. Det mesta eller i alla fall mycket återstår, så det finns mycket att göra när det gäller hbtq-personers rättigheter. För mig och för många med mig går det inte tillräckligt snabbt och det är därför det är viktigt att vi gör det snabbt.