Syftet med rapporten Hur feministisk är Sveriges utrikespolitik?, enligt redaktör Jessica Poh-Janrell är att åstadkomma en inventering för att kunna se vad som har hänt sedan den feministiska utrikespolitiken lanserades för drygt ett år sedan.

– Vi vill framför allt skapa debatt och bidra till en konstruktiv diskussion kring hur vi kan föra arbetet med den feministiska utrikespolitiken framåt.

Vad kom ni fram till: Hur feministisk är svensk utrikespolitik i dagsläget egentligen?

– I rapporten ser vi att regeringen har tagit flera viktiga steg i rätt riktning. Inom freds- och säkerhetspolitiken har regeringen etablerat ett nytt nätverk för kvinnliga medlare som ska bidra till fredsprocesser runt om i världen. Kvinnors roll i fredsprocesser finns också med på ett tydligt sätt i den nylanserade Syrienstrategin. Dessutom har vi sett en stärkt dialog mellan svenska ambassader och lokala kvinnorättsorganisationer i konfliktområden under framtagandet av den nya handlingsplanen för kvinnor fred och säkerhet som kommer att presenteras senare i vår. Regeringen har också fortsatt vara bra på att integrera ett jämställdhetsperspektiv inom utvecklingssamarbetet, och på att stå upp för motvindsfrågor såsom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter(SRHR).

Målkonflikter

Jessica Poh-Janrell menar att den feministiska utrikespolitiken inte har fått samma genomslag på alla områden och inom vissa områden finns det direkta målkonflikter mellan den politik som förs i praktiken och ambitionen om en feministisk utrikespolitik.

– Ett område som går stick i stäv med ambitionen att bedriva en feministisk utrikespolitik är vapenexporten. När det gäller vapenexporten så vet vi att det finns en tydlig koppling mellan internationell vapenhandel och genusbaserat och sexuellt våld. Att Sverige exporterar krigsmateriel till odemokratiska länder och stater som står bakom allvarliga kränkningar mot mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter är inte förenligt med en feministisk utrikespolitik.

Ett annat exempel är enligt Poh-Janrell Sveriges bristande insatser för att hindra skatteflykt vilket inte är förenligt med en feministisk utrikespolitik.

– Skatteflykt, som beräknas kosta låg- och medelinkomstländer 1 000 miljarder dollar per år, har identifierats som en nyckelfråga för att skapa jämställdhet, eftersom dessa pengar hade kunnat spenderas på utbildning, hälsa, och uppbyggnad av sociala trygghetssystem, saker som är avgörande för att uppnå ett jämställt samhälle. Trots det har Sverige till exempel tagit ställning emot förslaget om att etablera ett FN-organ för att hantera frågan om skatteflykt.

– Vi ser även att de stora avräkningarna på biståndsbudgeten som beräknas uppgå till 13 miljarder kronor under 2016 kommer att få negativa konsekvenser för kvinnor och flickor i låg- och medelinkomstländer, eftersom det innebär mindre resurser för att föra arbetet med jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter framåt i dessa länder.

Exportstrategin och migrationspolitiken

Handelspolitiken är ett annat viktigt område rapporten behandlar och ger rekommendationer kring.

– Här har den feministiska utrikespolitiken gjort ett till synes litet avtryck. Viktiga policydokument och riktlinjer som tagits fram efter att den nya politiken lanserades, såsom handlingsplanen för företagande och mänskliga rättigheter (MR), samt Sveriges nya exportstrategi har stora brister när det gäller jämställdhet, anser Poh-Janrell.

Formellt omfattar den feministiska utrikespolitiken säkerhets-, utvecklings-, och handelspolitiken. Men rapporten omfattar även migrations- och flyktingpolitiken samt miljö- och klimatpolitiken eftersom Concord anser att dessa två politikområden har stor inverkan på människors liv utanför Sveriges gränser och det därför är omöjligt att lämna dem utanför diskussionen.

– Vi vet också att utrikesministern själv så sent som i utrikesdeklarationen pekade ut just klimat och migration som två av de stora utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningarna just nu.

Hur feministisk är regeringen när den kommer med förslag om lagändring i asyllagen som drabbar kvinnor på flykt?

– Migrations- och flyktingpolitiken är ett av de områden som står i tydligast konflikt med ambitionen att föra en feministisk utrikespolitik. Här har vi sett ett flertal lagförslag och förändringar under senaste halvåret, som nästan alla har negativa konsekvenser för kvinnor och flickor och även hbtqi-personer.

– Det förslag som vi anser får störst konsekvenser är förslaget om de åtstramade reglerna för anhöriginvandring och familjeåterförening. I praktiken innebär nämligen detta förslag att de kvinnor som normalt sett skulle få komma till Sverige genom en trygg resväg för att återförenas med sin partner nu i stället antingen blir fast i konfliktområdena, eller tvingas ge sig ut själva, inte sällan med små barn, på den otroligt riskfyllda flyktvägen – där många kvinnor utsätts för sexuellt våld och trafficking.

– Faktum är att vi redan har börjat se konsekvenserna av förslaget, på så sätt att kvinnor och barn nu för första gången är överrepresenterade bland de som befinner sig på flykt för att ta sig till Europa. Samtidigt vittnar kvinnorättsorganisationer och humanitära organisationer vid Europas gränsområden om hur det råder total straffrihet för sexuellt våld mot kvinnor på flykt.

Rekommendationer

Rapporten Hur feministisk är Sveriges utrikespolitik? ger flera rekommendationer för hur regeringen bör agera för att stärka flickors och kvinnors rättigheter.

Rekommendationer ur rapporten: Migrations- och flyktingpolitiken

– Arbeta för legala vägar in i Europa som möjliggör en säker flykt för alla människor inklusive kvinnor, flickor och hbtqi-personer.

Dra tillbaka de förslag som regeringen lanserade den 24 november 2015 om åtstramade
regler kring familjeåterförening, vilka framför allt drabbar kvinnor och barn,
samt åldersgränsen för makar.

– Dra tillbaka förslaget som innebär att skyddskategorin övriga skyddsbehövande
inte längre har rätt till uppehållstillstånd, vilket i stor utsträckning drabbar hbtqipersoner.

– Återkalla förordningen om ID-kontroller vid Sveriges gränser, vilket slår betydligt
hårdare mot kvinnor än män samt genomföra en konsekvensanalys ur ett genusperspektiv
av förordningens verkan.

– Öka hbtqi-personers och kvinnors möjlighet till asylstatus och skydd genom att
stärka Migrationsverkets och europeiska motsvarigheters kunskap om och respekt
för hbtqi-relaterade och genusrelaterade skyddsskäl.

Rekommendationer ur rapporten: Handel

– Integrera den feministiska utrikespolitikens principer och målsättningar i Sveriges
exportstrategi och handlingsplanen för företagande och mänskliga rättigheter.

– Säkerställa att grundliga intersektionella jämställdhetsanalyser genomförs
inför alla internationella handelsavtal som knyts mellan EU och andra länder och
regioner.

– Säkerställa att EU:s verktyg för konsekvensanalys inkluderar tydliga krav på
efterlevnad av relevanta konventioner och resolutioner kopplade till kvinnors och
flickors rättigheter, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR), samt hbtqi-personers rättigheter.

– Säkerställa att WTO arbetar på ett systematiskt sätt med jämställdhetsanalyser
inför handelsavtal.